My Clio

I natt har jag drömt om min nya bil... min olivgröna Renault Clio. Nä, jag har inte köpt nån, men jag vill. Å, vad jag vill. Allt skulle vara så himla mycket bekvämare och mer praktiskt med en bil. Till vardags har jag ingen som helst användning för en bil, men till mina Värnamoresor skulle det vara en dröm. Och jag har tänkt lite...

Kostnaden för bilen självt skulle nog kunna gå på ett ut med vad mina tågresor kostar idag... och resten... bensinen skulle va en ren bekvämlighetskostnad som jag är mer än reda att betala. Jag slipper byta tåg 100 gånger.. bara att slippa Falköping skulle ju vara en enorm vinst i sig, jag slipper sitta i fullpackade tågvagnar med högljudda och illaluktande människor, jag slippe tänka på att beställa biljetter flera dagar innan för att få plats, jag tjänar ca 2 timmar i tid på resan, jag behöver inte anpassa mig efter tågtiderna och stressa för att bli färdig på jobbet så jag kan gå tidigare. Ja, listan med fördelar kan göras enormt lång.

Problemet då? Jo, jag är helt urusel på bilar. Kan nada! En bilförsäljare skulle nog lätt kunna lura på mig vad som helst. Jag har inget tålamod och skulle vilja ha första bästa jag såg. Dessutom skulle jag antagligen välja bil helt efter utseende... där sötast vinner. och känner väl inte heller nån som skulle kunna hjälpa mig.

Men jag vill ha!!!