Jag började min vandring genom gettot Baronbackarna och gick mot villaidyllen i Nya Hjärsta. Här sicksackade jag mellan husen och förundrades över hur otroligt mysigt och mycket fina hus det fanns. Här skulle jag kunna tänka mig att bo nån gång framöver. Via segregerade Varberga begav jag mig in i den djupa mörka Varbergaskogen och vek av mot arbetarklassfamiljernas Haga. Via herrgården i Karlslund stegade jag vidare genom träskmarkerna i Hästhagen. Ur träsket in i industriernas Örnsro för att avsluta min 2-timmarspromenad på hjärtat av väster, Ekershallen.
När man går sådär i en bubbla och inte ser längre än några meter framför sig blir nyanserna av staden så mycket mer tydliga. Man befinner sig helt på det ställe man är som i en saga, för att helt plötsligt vara på en helt ny plats. Helt utan förvarning och trots att man vet vad som kommer framför är man inte helt beredd när man helt plötsligt gått från en värld till en annan.Både lite läskigt och lite spännande.
No comments:
Post a Comment