Alla är tjocka och fula!

Kvinnor tycker inte om sina kroppar. Tre av tio i Expressens undersökning säger sig vara missnöjda med någonting på sin kropp. Det är självklart fler än så. Påstå att du är helt nöjd och jag kallar dig lögnare... rakt av, rakt ut! Så lite som tre av tio är omöjligt. Ta bara i mitt personalrum på jobbet. Det finns inte en enda av mina kollegor som jag inte hört säga något negativt om antingen egen vikt eller utseende.

Missnöjdheten ska ha ökat sedan 2006, då undersökningen gjordes senaste, från då endast en av tio. Att det ökat är jag övertygad om. Förutom att du ska se jävligt bra ut hela tiden, ska du nu för tiden också vara jävligt hälsosam och tränad. Det är inte längre bara att du ska se bra ut, du ska må bra också. Och det ska synas att du mår bra. Ekvationen är inte längre så enkel att du kan banta eller sluta äta så blir du smal och snygg (vilket ju faktiskt var ganska enkelt om man jämför), nu ska du äta... men du ska äta rätt och du ska träna, vilket jag tror skapar en större stress än tidigare.

Nu ska vi se... vad är jag missnöjd med. Tja... listan kan nog göras lång, men i korthet då. Näsan är sné - vet inte om detta kommer sig av en smäll i unga år eller nåt, men lite knack på näsbrosket skulle inte skada. Har också viss tendens till vad jag kallar höktipp. Den är inte där ännu, men jag misstänker den kommer. Dagen den gör det, är dagen jag besöker plastikkliniken på allvar. Öronen sitter lågt och på olika höjd - inte nåt jag själv stört mig på fören min syster så snällt påpeka detta. Det förklarar ju dock varför det är så jäkla svårt att hitta solbrillor som sitter bra. Jag har knotorna från helvetet - vet inte vad detta kommer sig, men jag är helt vanskapt när det kommer till ben. Revben, handleder- och fotleder, nyckelben och skuldror, ja, de sticker helt enkelt rakt ut. Kan man fila bort sånt tro? Bröst... ja, vart är dom? - vartifrån detta arv kommer vet jag inte, men jag tror all tuttmassa gick åt till min syster och så vart inget kvar till mig. Vi har pratat om ifall man kanske skulle transplantera över lite bröst från henne till mig, men det är kanske inte medicinsk möjligt? Jag har alltid haft en jävla stor röv - som med åren också förflyttat sig neråt benen. "Ha alltid svanken i mattan när du gör situps". Jo, tjena... jag har en röv i vägen! här tar vi den grova nålen och suger lite, tror jag allt. Och så fortsätter vi neråt benen/låren/vaderna. Timmerstockarna kallar Christian dom, charmig som han är. Har alltid hatat mina ben. Former kallas det visst... degklumpar kallar jag det.


Jag skulle inte gå så långt som att säga att jag lider direkt av något av det ovanstående... det är mer lite störande då och då... som tex öronen när jag ska köpa solbrillor och degklumparna när jag ska köpa jeans.

Jag är absolut inte främmande för att ta till kniven... och varför skulle jag? Dock tänker jag inte göra det fören jag känner att jag absolut måste och framförallt har råd med det. Har funderat på att fylla ut bröna några gånger just eftersom det är så jäkla svårt ibland att få tröjor att sitta snyggt, men en bra BH får duga tills jag vinner på travet (måste man spela då?) Är det så jäkla förskräckligt att kvinnor vill operera sig för att se bra ut? Visst man utsätter sig själv för potentiella komplikationer, men förutom den rent samhällsekonomiska biten av det hela anser jag det vara helt den enskilda kvinnans val om hon vill utsätta sig för risken.