Jag besätmde mig i alla fall för att gå hem, trots att Emma erbjöd skjuts. Eftersom jag kunde gå längs med huvudleden Rudbecksgatan hela vägen hem kändes det ganska tryggt fast det var becksvart. Det tog mig väl 30 minuter från lokalen till Ekershallen. Jag hade nog trott det skulle ta längre tid, men jag gick ju väldigt snabbt också.
Innan vi drog i väg på passet hann vi gå på möte. En gång per "termin" har vi möte för hela kliniken. Det brukar inte vara så allvarligt, men denna gång var det ju lite info inför datajournalen (som tydligen inte börjar fören i morrn) och det nya självservice-programmet vi ska börja med för tidsrapportering. Mötet gjorde mig förbannad. Inte informationen om ovanstående, men att chefen bara var tvungen att slänga in kommentarer om hur dyra vi var. Först lite pepp om hur mycket pengar vi drar in på vården och sen smällen på käften att vi kostar pengar. Klart som fan vi kostar pengar... vi jobbar väl inte gratis heller. Och för att ge den "utmärkta" vård som vi först fick beröm för behövs vi faktiskt. Dessutom är det knappast vi som kostar pengar. Det är dom... läkarna. Det är läkarnas jourkomp som gör att vi måste dra ner vården över jul och nyår... inte våran för vi har ingen. Vi har inga sparade semesterdagar heller för den delen och det lär knappast kosta så himla mycket att ha oss i tjänst heller med de knapra lönerna vi har. Nä, sån information kan klinikledningen hålla för sig självt!
Nä, nu ska jag inte hänga upp mig på det. De klarar sig inte utan mig ändå! Och att vi har nöjda patienter är väl ändå det som är viktigt här.
No comments:
Post a Comment