Brasket är här

Anders bestämde sig för att slaska färdigt illa kvickt, för helskotta vad kallt det blev idag. Underbart med lite sol som tittade fram, men eftersom man inte får en endaste chans att vara ute i den blir det mest ett irritationsmoment att den skiner. Det är bara en minusgrad ute, men idag var första gången denna vinter jag trodde jag skulle tappa fingrarna när jag gick hem. Fick spola under varmt vatten bra länge innan de vakna igen.

Jag har sorg också. Jag har förlagt mina favoritvantar. Mina svart och rödrandiga älsklingar. Det värsta är att jag vet precis hur det gick till och var jag glömde dom. I går på Ekershallen betalade jag i självservicekassan. Jag irriterade mig lite över att kundkorgsvagnen var så pass överfull att jag var tvungen att lämna min korg på bänken där en ny hög korgar startats ca 10 personer innan mig. Jag tittade ner i kundkorgen och tänkte medan jag scannade och tänkte att jag INTE skulle glömma vantarna, men eftersom jag inte flyttade korgen innan jag gick, kollade jag inte ner i den och där lämnade jag mina vantar. Fy, vad trist. Jag älskade verkligen de där vantarna. Billigt skräp från HM, men ändå.

Ok, dagen som gått då. Jo, stressigt och bökigt på jobbet. Knappt så jag hann färdigt, men med lite upptempo fixade jag det. Tandis gick strålande. Precis som förra gången fick jag beröm för hur bra jag var på att borsta och göra rent... vilket kändes lite pinsamt eftersom jag varit otroligt slarvig med tandtråden sen jag var där sist. Å, så gick hon på överkäken... insidan. Innan har jag inte alls tyckt det gjort nåt ont alls, men nu kändes det vill jag lova. Daisy frågade om jag vill ha bedövning och otroligt nog hörde jag mig själv säga. Nej då, det är inte så farligt. VA?? är jag galen, tänkte jag direkt efteråt. Det gjorde ju skitont. Jaja, det gick ganska snabbt och nu är jag färdig för ett år då. Skönt.

Nån träning vart det inte som ni förstår eftersom jag är hemma och skriver detta. Skitpeppad i morse möttes jag av Ingela, som meddelade att hon var tvungen att ställa in. DARN! Hela dagen har jag funderat på att ändå gå dit och köra själv, men jag visste ju innerst inne att så icke skulle bli fallet. Inte första gången på ett nytt enormt ställe, smockat med folk, helt själv. Jag var dessutom ute från tandläkaren redan 15.50 och eftersom det var så jäkla kallt hade jag ingen lust att gå och dra i över en timme på och trängas med folk affärer. Så jag gick hem.

Men träna ska jag... frågan är bara hur och vad. Jag kommer nog på nåt.