Saab is dying

Koenigsegg Group (som jag av nån anledning får för mig gör Kinderägg... kanske för att det låter som det... skrivits om det... ja, inte vet jag) har beslutat att inte köpa Saab och om ingen annan öppnar plåskan snabbt innebär det antagligen slutet. En orsak till att de drar sig ur ska vara att det är för många dyra fel på nya Saab-modellen 9-5.

Reinfelt vill inte rädda Saab. Han tycker inte "välfärdens pengar ska inte bygga bilar". Nä, det är mycket bättre att spendera dom på valkampanjen för 2010 antar jag? Klart handlar det om mycket mer pengar för att rädda Saab, men kanske inte om man räknar med de 8000 människor som inte kommer ha jobb i Trollhättan när fabriken läggs ner.

Och vad sjutton bryr jag mig om detta kan man ju undra? Egentligen inte direkt mycket. Men lite sentimentalt blir det om Saab försvinner. Förutom ett par Volvobilar när jag var riktigt liten är jag uppväxt med Saab, framförallt Saab 9000. Vi hade en ljusblå metallic, två svarta (visst var det två mamma?) och en mörkgrön metallic under mina år i Kumla. Jag älskade de bilarna och jag grät varje gång det var dax att byta. Och sen ska vi ICKE förglömma den nu levenades HellSaab! Denna bil som jag inte var så förtjust i från början, mest för att det var så pass mycket större än andra bilar jag kört, men som jag vuxit till att älska.

Så visst skulle det vara sorglig om Saab försvann.