Made it through the day

Nåt är galet med mig det är ett som är säkert. Strax efter jag skrivit i morse började jag må kass igen och jag var mycket tveksam till att ge mig av till jobbet, men jag tog beslutet att försöka. Med huvudvärk, illamående, magont och en otrolig nackvärk gick jag ut i mörkret. Å, vad jag ångrade mig. Hela vägen till jobbet kändes det som jag skulle falla ihop prick när som helst och jag höll mobilen i handen med mammas nummer redo om det hände. För vem vet hur länge jag skulle bli liggandes där om jag inte hann ringa. Mörk och helt tomt på folk på gatorna.

Jag klarade mig till jobbet och eftersom jag knaprat i mig Ipren innan jag gick blev jag aningens bättre efter en stund, men hela dagen har varit en gungbräda mellan stor plåga och lite mindre plåga. Som tur var en väldigt lugn dag patientmässigt och det var tur för mer hade jag inte klarat av.

Hela jag är ur balans. Det enda som inte gör ont är väl halsen. Resten av mig lider. Jag stannade på jobbet hela dagen eftersom det på nåt sätt kändes mer säkert med en drös doktorer och sköterskor runt mig, än att ligga ensam hemma. Framåt eftermiddagen mådde jag lite bättre och jag lyckades till och med ta en promenad på vägen hem och insupa lite frisk luft. Nu är jag frusen som en isbit och varm som en kamin. Ingen feber enligt termometern såklart... jag har ju aldrig feber enligt den, trots att jag kan frossa som om jag låg på en isbädd.

Ska jag sätta en diagnos på mig själv är detta nån typ av flunsa... fast utan feber och förkylningssymtom då. Hade jag haft det hade jag varit lite mer tillfreds med vad det var, men nackont, illamående och huvudvärk är för mig väldigt ovanliga symtom och det skrämmer mig. Konstigt och otäckt är det och jag hoppas verkligen det går över illa kvickt.

A warm bath awaits och efter det lite Chunky Mushroom soup så kanske det känns lite bättre sen.