Jag hade väntat mig komma hem till en iskall lägenhet. I trappen satt igår en lapp att fjärrvärmen skulle testas och därmed värme och varmvatten skulle vara avstängt mellan 8 och 16.
Jag minns en vinter för kanske 4 år sedan när detta skedde. Det var den absolut kallaste dagen det året. Jag har för mig jag var ledig den dagen, för jag var i alla fall hemma... eller kom hem tidigt. Blåfrusen tänkte jag koka vatten i vattenkokaren och hälla i badet, men inte hade jag nåt vatten... alls! kallvattnet skulle inte påverkas och det kanske det inte gjorde i den mening att det fortfarande var kallt, men inte kom det ur kranen i alla fall. Torrt! När klockan slog 16.00 dök jag på kranen, men fortfarande inte en droppe. Med alla kläder jag hade i garderoben, vantar, halsduk och mössa satt jag här och blev blåare och blåare. När klockan slog 24.00 hade vare sig värme eller vatten kommit igång, men jag lyckades i alla fall till slut somna... bombsäker på att jag aldrig mer skulle vakna och hittas som en isbit nerfrusen i sängen. På morgonen var allt som vanligt igen och jag hörde inte ett ord om vad som gått snett. Det var helt fruktansvärt.
Men idag kom jag hem till en varm och skön lägenhet... vattnet rinner och finns både varmt och kallt. Tack och lov för detta.
Mitt mående tycks vare sig bli bättre eller sämre. Sviktar fortfarande mellan halvdöd och halvlevande. Har flera gånger idag tänkt sjukskriva mig och gå hem, men tanken på kylan här hemma har hindrat mig... sen mår jag lite bättre en stund och sen kommer det tillbaka. Det tar knäcken på mig. Måtte det gå över snart... vill känna mig mänsklig igen.
No comments:
Post a Comment