Förlegade stolen

Hur gammal är jag egentligen? Vi satt och jämförde våra mattekunskaper idag på jobbet och när jag nämde liggande stolen tittade alla på mig som om jag vore tokig. Liggande vad? frågade en kollega. Jag blev paff och tittade runt omkring mig. Alla kollegor som satt där var yngre än mig, inte mycket, men ändock yngre. Maria, endast 2 år yngre hade inte hon heller hört talas om stolen som tippat. Ok... jag kan ta att man slutade använda den efter min årgång eller nåt, för i ärlighetens namn var den inte direkt bra, men att ingen ens hört talas om den är ju chockerande. Som om det vore nåt urantikt.

Problemet är nu att jag vid en flertal tillfällen blivit lite satt på pottan, då jag inte haft tillgång till miniräknare, eftersom jag tycks förlagt min kunskap i hur liggande stolen funkar. Jag minns helt enkelt och jag tycks inte kunna gräva fram minnet av det ens en bit för att lista ut hur sjutton man gjorde. Hittade detta bildspel på Wikipedia och trots att jag nu stirrat mig blind på den ett bra tag är jag banne mig inte med i skallen. Och nu är det bara att inse att jag inte kan fråga nån heller.Mina matematiska kunskaper är, och har för den delen alltid varit, katastrof. Matematik skrämmer mig. Det skrämmer mig så till den grad att till och med enkel huvudräkning kan få mig stum. Fråga mig vad 20-14 är och jag fryser till is. Total lock down. Hjärnhemisfärerna börjar snurra och lägger tillslut krokben för varandra och jag ger upp. Inte fören någon släppt snaran och inte längre begär ett svar av mig faller substansen på plats igen och en 6:a ploppar upp i huvudet på mig.

Efter mycket begrundade har jag nu kommit fram till att mitt matematiska handikapp får vara vad det är och miniräknaren får bli en av mina bättre vänner.