Facial tattoo - why oh why?

Att det är otroligt inne att vara täckt med tatueringar har väl ingen kunnat undgå. Man ska inte ha en blaffa nånstans utan man ska helst ha hela sleeves minst. Här i stan finns det åtminstone 3 killar (vad jag vet oberoende av varandra) som jag stöter på då och då som har mer eller mindre hela nacken och ansiktet täckta. Jag har alltid gillat mycket tatueringar, och halsen kan vara riktigt snyggt, men nyllet... där går min gräns.

När dessa grabbar kommer och går förbi en är det väldigt svårt att inte glo. Inte för att de ser ut som freaks (vilket de iofs gör) men för att man vill ju se vad det egentligen är de valt att utsmycka sitt ansikte med. Killarna tror såklart att man kollar för att man tycker de är freaks, men det är väl lite det de är ute efter också. Trots att jag stöter på dem ganska ofta, lite varstans, har jag ännu inte lyckats uppfatta vad någon av dom har.

För mig är det inte så himla viktigt vad man har för tatuering. Jag tycker inte man måste ha tatueringar som betyder nåt speciellt eller har någon koppling till ens egen person. Huvudsaken är väl egentligen att den inte ser ut som skit.

Denna var faktiskt lite rolig och ganska snyggt gjord... om man nu ska envisas med att ha nyllet tatuerat.

Vad gäller mina egna tatueringar har ingen av dom nån som helst mening eller betydelse. Inte är de direkt snygga heller, förutom den på ryggen såklart. Skulle jag ta bort alla och börja om idag, skulle jag inte välja samma motiv på nån av dom, men för mig är mina tatueringar minnesmärken från tider i livet. De påminner mig om mitt liv då och vad jag tyckte och tänkte då. Jag har en tribal på benet som jag några gånger funderat på om jag ska bygga om, men jag vet i sjutton. Jag har såna minnen från dagarna kring när jag gjorde den och de vill jag behålla. Tar jag bort tatueringen tar jag ju bort det. Dessutom är den lite snirklig och ganska söt för att vara just en tribal.

Poängen här är väl i alla fall att man KAN ångra sig, även om man är bombsäker när man gör dom. Det är ju ungefär som alla som väljer att tatuera in sin partners namn och är så säkra på att det kommer vara dom två forever and ever. Tjosan... kanske skulle tatuerarna visa lite statistik i studion innan en sån tatuering. T.ex att 50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Tror inte de räkna med det heller, men det kommer inte synas på dom resten av ditt liv.

Sitter nu tatueringen då på ryggen eller armen är det ju ganska lätt att dölja, men i ansiktet är det kanske inte riktigt lika lätt om man inte väljer att klä sig i rånarluva. Ta bort dem med laser är ju inte heller något alternativ eftersom huden inte blir den snyggaste efteråt. Så hur tänker man då när man sätter nåt i nyllet? Här säger verkligen räven surt om man ångrar sig. I don't get it.