"Alla har en släng av cancer då och då"

Prostatacancer, som jag ju jobbar en del med, är en sån där cancerform som finns hos bra många fler än vad som dör av det. Via obduktioner hittar man massor av fall, där man inte haft en aning.

Inom urologin är de flesta läkare överens om att PSA-sceening är urdumt eftersom man skulle upptäcka otroligt många fler cancerfall än nödvändigt (och med nödvändigt menar jag att man skulle upptäcka fall som aldrig skulle orsaka problem eller behöva behandling). Då man väl upptäckt cancern är den svår att släppa, även om man tror att den inte kommer sprida sig. Det skulle kännas för otryggt. Den finns ju där och kan ju sprida sig. Förmodligen gäller detta även mammarcancer, men där är screeningen redan igång med mammografi och det skulle aldrig gå att avveckla nu när det en gång startat.

Ta te.x en 70-årig man som aldrig haft problem att kissa på nåt sätt. Av nån anledning palperar läkaren på vårdcentralen prostatan och finner en förhårdnad. Han tar då ett PSA och remitterar till urolog. PSA-värdet visar sig vara 1, vilket är normalt (ska vara under 3). Denna man har förmodligen en prostatacancer, men skulle med största sannolikhet dö av annan orsak och utan att nånsin märka av sin cancer. Men... i.o.m. att någon kände en förhårdnad går utredningen vidare och han kommer säkerligen få en patologiskt verifierad diagnos. En cancerdiagnos. Liknande fall dyker upp hos oss dagligen på urologen.

En av våra läkare är av den sorten som har väldigt mycket teorier (tyvärr inte direkt forskningsintresserad för jag tror han skulle kunna vara mycket framgångsrik) och han har såklart även en om cancer. Tilläggas ska att denna doktor inte är specialist i just cancer, utan stenar och endourologi, men ändock har stora kunskaper i ämnet.

Kan låta direkt vansinnigt till en början, men att alla har lite cancer då och då är faktiskt inte så otroligt när man tänker efter. Teorin är den att cancer är lite som förkylning. När immunförsvaret är lågt kan vi åka på en förkylning. Efter ett par dagar hinner kroppens försvar ikapp och infektionen försvinner. På samma sätt skulle vi kunna få cellförändringar och tumörer som kroppen för egen maskin bekämpar. Råkar man undersöka just när en sådan tumör är i farten hittar man en cancer, som säkerligen skulle läka ut av sig självt, men som man såklart ändock behandlar. Cancern försvinner kanske snabbare, men hade med största sannolikhet inte heller obehandlad orsakat varken död eller sjukdom hos patienten.

Tydligen är det så, att man påvisar med cancer i allmänhet hos människor som lever under stress, fattigdom och usla förhållanden. Detta bekräftar ju lite det att immunförsvarets inverkan är en stor del i tumörers framfart, då alla dessa faktorer är har stor inverkan på kroppens motståndskraft.

För att klassificera hus allvarlig en cancer är och hur stor risken är för spridning använder man sig av grader, där grad 1 är snällast och grad 3 är allvarligast. För att inte gå in allt för djupt på molekylärnivå och jag hoppas jag får till detta korrekt nu, men gradbetäckningen talar om i vilken grad cancercellen skiljer sig från de friska. 1:an står här för stor skillnad, vilket gör cancern lättare att identifiera och behandla. På senare år har man också lagt till en grad man kallar LMP (Low Malignant Potential) som då ska vara ännu "snällare" än grad 1. Kopplat till teorin skulle det också vara dessa cancerceller kroppens immunförsvar självt kan känna igen och slå ut. Jag tror inte tanken är så dum, även om helt ovetenskaplig.