Väderkänslighet

Hittills kan man ju inte påstå att jag haft direkt tur med vädret under min semester. Det har dock varit ganska skönt faktiskt. I nästan en veckas tid nu har vi i princip inte gjort någonting, vilket normalt skulle fått mig att klättra på väggarna, men jag har faktiskt kunnat slappna av och bara tagit det lugnt på riktigt. Nu känns det lite som om det faktiskt vore skönt om det blev lite finare väder, men kollar man på väderleksrapporterna ser det ju inte direkt ljust ut. Jag har ju inte badat en enda gång i år ännu! och risken finns ju att jag börjar bli rastlös snart.

... människor är olika rustade att tackla saker som står utanför deras makt. Ofta har det att göra med synen på omgivningen som grundläggs i barndomen. Om man känt trygghet under uppväxten har man känslomässiga verktyg som gör att man påverkas mindre av yttre omständigheter – som väder.

Så säger psykologen Ulla Risling angående varför folk reagerar olika på samma väder ex. längre tids regn på semestern. I en sann psykoanalytisk anda skyller hon på barndomen. Visst kan det ligga nåt i den biten om att man har känslomässiga verktyg för att kunna ducka för yttre negativ påverkan, men att dra koppling så långt som till väderkänslighet tror jag är lite överdrift.

Min teori är att det mesta har en biologisk förklaring. Jag själv känner mig betydligt mycket tröttare och mindre energisk de dagar inte solen skiner och framförallt om det är lågtryck. Detta i sig leder till att man vill göra saker men inte orkar, samt att ju vädret i sig ofta sätter en del käppar i hjulet. Vidare leder detta till frustration över egen lathet och därmed nedstämdhet. Vad tror ni? Nobelpriset för den?

Jag säger som den vise ex-presidenten George W Bush en gång sade: Jag vet att vi människor och fiskarna kan leva i fred med varandra.