Hultsfred 14 år sen sist

Klockan 9.00 åkte jag, Christian, CiBag, Matte och Mattes bror Mikael från Värnamo mot Hultsfred... eller ja, först Målilla där vårt hotell låg.

Hotellet var ett gammalt sanatorium, eller åtminstone sjukhus med det låg på Sanatorievägen så låt oss anta det. Rummen var gjorde av gamla sjukhussalar... riktigt mysiga och med världens skönaste sängar. In till själva Hultsfred var det väl typ 12 km varav hälften var bilkö, men vi var så tidiga så det spela inte så stor roll.

Väl parkerade började the road to hell. Hur långt som helst att gå från parkeringen till festivalområdet. Vi skratta lite gött åt de som valde att hoppa på bussen, men insåg sedan hur smarta de som gjorde det var. Det var sol och varmt och Cicci med sina gummistövlar och jag i mina kängor svettades om våra stackars fötter.

Väl framme mötte vi upp med Dado och Evy i Jägermeister-tältet och där åkte skorna av illa kvickt för luftning. Grabbarna drog på "Lamb of God" som var typ första bandet att spela och medan vi satt där och slappade började molnen täcka himlen och bli mörkare och mörkare på himlen över sjön. Precis lagom till grabbarna kom tillbaka öppnade sig himlen och det började regna. Alla drog på dig sina regnskydd utom jag som ju inte hade nåt och Matte som likt en gentleman gav sin regnjacka till sin fru.

Då det var omöjligt att hitta skydd under tak (eftersom det va smockat med folk där) beslöt vi oss att dra oss till Släggan, Pontus och Ottos residens på campingen för skydd. Ett stort tack till de två första i förgående mening för att de pynta in oss på campingen som kosta 100 kronor extra av okänd anledning.

Jag är mycket glad att vi tog oss dit för inte långt efter bara öste regnet ner och så fortsatte det en bra stund. Så där satt vi... till kanske 19.00 då det lättat lite på regnet och vi återgick till tältet på området. Vi hitta en bänk som var ganska skyddad av ett träd och där satt vi bra tills det var dax att börja röra sig mot Metallica.

Vid detta laget led jag av extrem vätskebrist eftersom festivalen bestämt sig för att vara extremt snåla med vatten. En huvudvärk utan dess like slog på och jag hade helst just då gett blanka fan i Metallica och istället åkt tillbaka till hotellet.

Vid 23.45 var det äntligen dax. Vi hitta en bra och lugn plats stra bakom höger storbildsskärm. Jag såg såklart inget på scenen, men jag såg skärmen bra. Man kan inte vänta sig annat om man är 1.62 om man inte vill stå längst fram och det vill jag absolut inte. Jag stod på tå tillräckligt mycket för att se alla i bandet live och övergick sedan till att kolla på skärmen på heltid. Konserten va asbra. Jag har ju fått för mig att killarna i Metallica hunnit bli 100 år och ska låta skit live, men det var helt fel. Klockrent. Körde flera gamla godingar bandat med lite nytt från "Death Magnetic". När det var typ 3 låtar kvar bestämde vi oss för att föregå rusningen och bege oss tillbaka till bilen. Lika jävla helvetiskt långt denna gång och när vi väl kom till bilen trodde jag livet var slut. Att lägga sig i sjukhussängen var underbart.

Vaknade klockan 6 och var overkligt pigg efter att bara ha sovit typ 3 timmar. Efter en smaskig hotellfrukost begav vi oss tillbaka mot Värnamo och spenderade större delen av eftermiddagen i vertikalt läge i soffan.

Om man sammanfattar festivalen var den nu i efterhand relativt rolig, men det var som sagt sista gången i hela mitt liv jag besöker nåt liknande. Metallica va awesome (4 plus i Aftonbladet och 4 getingar i Expressen) och nu kan jag kryssa dem över band jag måste se innan jag dör.