Att kläcka ur sig en radda svordomar när man gör illa sig är inte alls dumt, hävdar brittiska forskare. I en nyligen publicerad studie kommer de fram till att försökspersoner uthärdar smärta längre om de samtidigt yttrar svordomar.
Det är psykologen Richard Stephens vid det brittiska Keele-universitetet, som fick tanken när han slog en hammare på tummen och svor. Som studie fick 64 försökspersoner 2 gånger ha händerna i iskallt vatten och ena gången svära och vid det andra tillfället yttra en icke-svordoms. I genomsnitt kunde de ha handen kvar 45 sekunder längre med hjälp av svordomen. Coolt!
Vad det beror på tros vara en känslomässig koppling som ökar hjärtrytmen, höjer aggressionsnivån och undertrycker känslan av svaghet. Problemet är att man, för att detta ska ha effekt, inte får svära för mycket till vardags, för då förlorar svordomen sin starka känslomässiga koppling. Funkar ungefär som centralstimulerande medel (ex amfetamin) då.
Jag svär som fan om jag slår i nåt eller gör mig illa... och jag tror det hjälper lite. Jag tror forskarna kan ha rätt här. Man får ge utlopp för sin frustration, men jag tror också det har en form av avledande effekt. Min erfarenhet av smärta i jobbet är att mycket av den kan lindras genom avledning, d.v.s. att man försöker vända hjärnans inriktning åt ett annat håll. Skriker du rakt ut, oavsett vad du skriker tror jag det ger en smärtpaus, under vilken den akuta smärtan förhoppningsvis lugnar sig lite... men vad vet jag.
3 comments:
Hahaha, äntligen stöd för mina utbrott ;)
Jag tror helt klart på det, även om det inte behöver vara just svordomar. När jag tatuerade benet kändes det mycket bättre när jag gnydde (ylade kanske är ett bättre ord) eller till och med nynnade på nån sång :D
Tror inte heller det behöver vara just svordomar, bara man hittar nåt som ger samma känslomässiga effekt. Tror inte det hjälper att skrika typ sockervadd eller kalaspuffar.
Post a Comment