Medeahypotesen

Wow, detta tyckte jag var fruktansvärt intressant. Den brittiske paleontologen och astrobiologen Peter Ward, har skrivit en bok, The Medea Hypothesis, där han sammanfattar argumenten bland motståndarna till Gaiahypotesen: att livet på jorden samverkar med den fysiska miljön på ett sätt som inte bara upprätthåller livsbetingelserna utan också ständigt förbättrar dem. Livet är med andra ord sin egen bästa vän.

Medeahypotesen, som fått sitt namn efter den grekiska mytologins Medea, har som grundtanke att livet på jorden, alla dess organismer, är självdestruktivt. Snarare än att skapa goda betingelser har livet vid upprepade tillfällen i jordens historia orsakat enorma katastrofer som varit nära att utplåna alla organismer. Människan är den senaste yttringen av detta. Genom vår blotta mängd och vår hänsynslösa exploatering av jorden håller vi på att utplåna en stor del av planetens övriga arter.

Denna bok skulle jag vilja läsa... dock på svenska och översatt till talspråk typ så man förstår. Med tanke på hur vi människor beter oss med miljöutsläpp och dylikt, är det väl inte osannolikt att hypotesen stämmer. Frågan är väl bara hur det kommer sig att jorden överlever hela tiden om den nu försökt begå självmord så många gånger... men det finns säkert en hypotes om det med. Kanske inte Gaia och Medeah inte utesluter varandra, utan snarare existerar i symbios.