Äldrehat?

Klockan 5.30 i morse hade jag förbrukat min kafferanson på två koppar. Skulle jag gått resten av dagen utan kaffe? Då hade jag inte stått på benen nu, det kan jag garantera. Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, ställer sig emot och hoppas det är ett missförstånd. Hoppas? Hon om någon borde väl inse faktum och sätta stopp för vansinnet. För det är ju vad det är... vansinne! Kommunen har huvudansvaret, skyller hon på, men detta är ju att inkräkta på rätten till att vara människa. Borde inte regeringen kunna gå över och förbi kommunerna då?


Jag Myrdal menar att detta är en del i det äldrehat som förekommer i Sverige och lite måste jag hålla med honom. Vi har inte tid eller lust att ta hand om våra äldre längre. Vi kastar dem hellre åt sidan, för att bana bredare väg för våra egna liv. Vems är felet? Är det de höga kraven samhället ställer på oss, eller är det vårat eget fel? Varför vill vi inte längre ta hand om och hedra de som faktiskt sett till att vi ens existerar? Varför är de längre inte ens värda en extra kopp kaffe?

När jag skrev om detta i lördags tog jag upp att jag inte funderade speciellt mycket på att bli gammal. Senaste dagarna har jag tagit igen en del av de tankarna. Jag vet inte om jag ens vill bli gammal. För vem vill sitta på ett hem och bli ransonerad maten... och vem vet vad ransonen är när jag kommer dit? en halv kopp? Eller så kanske man inte får nåt alls... Det kanske inte ens finns några ålderdomshem kvar.

Om jag kommer dit och om ransonen fortfarande är densamma, vill jag gärna byta in mina 2,5 dl mjölk och 2 skivor bröd mot en extra kopp kaffe. Får jag det?