Måndagkväll i Austin

Fasen va underbart livet kan vara i bland. Nu sitter vi här och har inte ett måste i hela världen. Sen vi kom hem har vi bara slappat på haciendan. Idag har det inte varit lika bra väder. Solen har skinit, men inte hela tiden. När det vart lite kyligt ute, flyttade vi in i köket. Här sitter vi nu och ljuger (som man så vuxet kan säga). Christian och Pontus (som vi nu kallar Potty Ivanhoe) tjattrar oavbrutet om saker som ingen utomstående skulle begripa ett ord av. Otto sitter och försöker skicka sms utan +46 från sitt svenska SIM, vilket såklart inte går nåt vidare och Martin spelar gura med en Budweiser som slide.

Överst vänster: Potty Ivanhoe, Mååårtööön! Överst höger: Ottoschitt. Nederst vänster: Spacia rymdnissen. Nederst höger: Hjertrud Tuben.

Äntligen har jag fått igång min egen dator som ni kanske märker. Skönt att kunna skriva normalt igen. Det är ju inte bara det att inte å, ä och ö finns, utan knapparna sitter ju helt åt helvete också så det blir jobbigt att skriva.

Planden för kvällen är att vi ska traska i väg till Nomads, nån bar eller liknande som ligger precis över gäret om jag förstått Otto rätt. Det är i alla fall gångavstånd, för bilen rullar inte mer ikväll. Tanken är att vi ska äta också, men jag vet inte om jag pallar mer. Det blev återigen en smarrig cheeseburgare till lunch på en Sportbar i Austin (med skithög rockmusik på högtalarna) och ostindränkta waffle fries och jag är fortfarande i fettchock.

Överst till vänter: sportbaren i Austin. Överst höger: Daves katt Ziggy. Nederst: The gang på haciendan.

Ska återgå till att vara lite social nu. Batteriet håller på att dö ut. Jag ville mest berätta för er att det finns en överhängande risk att jag stannar här. Jag har en ny kärlek till staterna... eller i alla fall till Texas. Ska nog banne mig gå till en av de tusentals tatuerarna på 6th street imon och tatuera in Lone Star på bröstet.