Vad jag från början trodde var bett, ser nu mer ut som vattkoppor. Och när jag tänker efter trodde jag ju från början att det var en finne... tills det ploppade upp fem till runt omkring som kliade så jag höll på att bli galen. Och vad påminner om vattkoppor (som jag ju haft)... jo, bältros. det var mamsen som gav mig idén och den kanske inte är så tokig. Dock ska ju bältros föregås av nervsmärtor och det kan jag inte minnas mig haft (vilket man ju borde).
Jag har försökt ta kort så ni ska få se, men de sitter så pass till att jag omöjligt lyckats få ett kort som gör dem rättvisa.
Framtiden får väl utvisa om de försvinner av sig självt. Undrar om grabbsen från resan haft vattkoppor... annars får vi nog facit ganska snart då det ju är ganska så smittsamt.
3 comments:
Men du - är inte bältros samma sak som vattkoppor och det är det man får om man får viruset en gång till (för vattkoppor får man ju bara en gång)? Eller är detta en vandringssägen som jag gått på? Krya på dig i alla fall, du må ju va frisk till helgen så du får träffa oss å lillen!
Jo... typ så, samma virus som lägger sig latent. Jag har ju haft vattkoppor och kan därmed få bältros. Men om ingen av de andra haft vattkoppor kan jag ha smittat den med min bältros... men då får de vattkoppor och inte bältros.
Lite invecklat.
Det jobbiga med bältros är att man - tvärtom vad många tror - kan få det flera gånger på varandra. Jag hade smärtor i ett halvår efter min, men har än så länge i alla fall inte fått tillbaka den...
Post a Comment