Jag vet inte jag...

Dagen har varit konstig. Världens segaste förmiddag skiftade vid lunch över till en hektisk eftermiddag. Hade undervisning med kandidater i katetervård och katetrar och det är alltid kul att lära de blivande läkarna... de är så himla intresserade av allt.

Efter jobbet bestämde jag mig för en promenad. Just då och efter att ha varit strålande väder hela dagen öppnade himlen sig och regnet öste ner och åskan började mullra. Jag var mer än dygnsur när jag äntligen kom hem. Med lite trots gick jag i 50 minuter i alla fall.

Imon kommer min älskade mamma hem. 16.10 ska jag möte henne vid stationen. Ska bli så gott att få hem henne.