Aooow

Sikken jäkla träningsvärk! Och det har bara blivit värre under dagen. I morse kände jag mig lite stel i lår och armar, men underdagen har det spridit sig till vader, baksida lår och rumpa. Nästan omöjligt att sätta sig ner utan att bara rasa ner. För att mjuka upp lite tog jag en rask promenad efter jobbet. Det gick segt i början, men när man väl blivit varm gick det fort och bra. Dock känner jag nu på en gång när jag stannat och satt mig ner att det kommer tillbaka. Ja, men det är ju bra att träningen gör nytta. Träningsvärk är ju faktiskt en ganska så behaglig sorts värk ändå.

Suttit och kollat igenom Boplats som jag gör varje dag flera gånger. Varför har jag inte fått ett enda erbjudande sedan jag registrerade mig den 1 augusti. Ska det vara SÅ himla omöjligt? När jag kollar igenom min historik har jag sökt ca 150 lägenheter sen dess. Helt otroligt! Jag börjar tror jag aldrig kommer till Göteborg. Och jobb har jag inte hört nåt om heller. Blir fan deppig. Och sen vet jag ju att sannolikheten att få bägge och få det att gå ihop är i princip obefintlig. Jag vet fan inte hur jag ska göra. Tänk om jag får en lägenhet, men måste jobba kvar här och pendla varenda vecka åt fel håll... eller om jag får ett jobb och inte har någonstans att bo. Fyfan rent ut sagt att det ska va så krångligt.

Nu saknar jag min kille nåt otroligt (och tack och lov saknar han enligt utsago mig med). Känner mig lite nere ikväll. Började fundera för mycket på de här med jobb och lägenhet och det faktum att vi kanske måste ha det så här länge till... sitta i varsin tv-soffa, 30 mil ifrån varandra och bara önska vi kunde sitta bredvid varandra istället... och när jag tänker för mycket på det blir jag alltid deppig. Dock ska jag nu försöka koncentrera mig på att han faktiskt kommer hit om bara några dagar och vi i alla fall får lite tid ihop även om den kommer vara alldeles för kort.