SKITDAG!

Mina farhågor om tisdagen var riktiga och det visade sig ganska snabbt. Inte för att det gick helt åt skogen, men när jag kom till jobbet i morse var det minst sagt... rörigt och innan jag fått ordning på röran var jag helt slut.

Och just som jag trodde att allt löst sig fick jag veta nåt som gjorde mig otroligt nere. Eftersom landstingen inte kan hålla ordning på sina ekonomier har de förstört min chans till jobbet på Sahlgrenska jag i princip var garanterad. Anställningstopp heter det visst. Nåt det blir varje år när man inser att man ligger på miljardbelopp i minus. Hur jäkla svårt kan det vara? Hur kan man räkna så in i norden fel hela jäkla tiden? Jag begriper det inte. Jaja, detta innebär alltså att jag är tillbaka på ruta ett och jag blir så deppig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Är det meningen att jag ska ruttna bort i Örebro eller? Varför kan det inte bara för en jäkla gång skull flyta på och va enkelt? Och i mon får vi reda på vårt landstings sparbeting. Med min jäkla tur står jag väl arbetslös efter mötet klockan 8.00 i morgon bitti. Och lika skönt vore väl det... gräva ner sig och gå på socialbidrag ett tag och bara skita i allt. Kanske socialen kan ge mig en lya i Hisings-Backa eller Bergsjön eller nåt... skulle i alla fall vara närmre Daniel.