Som det ser ut är det typ bara jag som har mottagning idag. Det är ganska ofta det är så på torsdagar konstigt nog. Vet inte varför... brist på doktorer antar jag och då läggs det in uroterapi (och sköterskemottagning) som är ganska lågprioriterat annars. Jag klagar inte. Det är ju urtrist att inte ha att göra, så jag tycker med synd om de andra.
Kan knappt tro det är sant att det är fredag i mon. Känns som de längsta veckorna nånsin sedan jag såg Daniel sist. Men nu närmar det sig alltså. Kan inte hjälpa att tänka på hur snabbt det kommer gå när han väl är här, men det är tankar jag får försöka slå bort. Tänk positivt, right?
No comments:
Post a Comment