Men crap!

Å vad jag sovit illa! Fullmåne på gång sägs det. Vet inte om det är det eller bara att jag saknade mitt sällskap bredvid. Illa var det i alla fall, men en massa uppvaknanden och uppstigning vid 4.00.

Idag är det måndag igen då. Allt känns trist, vädret är trist. Höstrusk deluxe ute. Det är i alla fall inte lika kallt som det varit i helgen och för det är jag ju såklart tacksam. För det har varit kallt i helgen. Inte nog med att gradantalet varit lågt, men nordanvindarna har ju verkligen skärt in i själen. Och allt jag kan tänka när det är så kallt är att det bara är början. Alla går runt och tror att denna vinter kommer bli lika illa som de senaste två och antagligen har de väl rätt. Jag tänker dock inte ge upp hoppet om att den blir lite bättre. Jag är nämligen lite orolig för hur det ska gå med mina resor fram och åter till Gbg. Nu har jag ju klarat resor många vintrar innan denna så det löser sig nog, men nu har jag ju min lille nya bil och den har inte varit med förr. Dock finns det ju alltid tåg även om det är nåt jag skyr som pesten. Dessutom har jag ju en underbar mor som har en bil som känns lite stadigare och kanske vi kan lånbytas ibland om vädret verkar bli allt för jäkligt.

Nä, nu vill jag inte tänka på såna tråkigheter som vinter. Nu ska jag försöka fokusera på allt annat än tråkigheter och därmed försöka dämpa min nedstämdhet över hur ofantligt långt det är kvar tills nästnästa helg och att jag får träffa min darling igen.