Kortaste helgen nånsin

Alla helger går supersnabbt, medan veckorna känns ganska långa, men denna helgen tog fasen rekord i snabbhet. Känns inte som jag mer än anlände i Göteborg innan det var dax att sätta sig i bilen igår och åka hem. Varför är det inte tvärtom?

Vi skulle egentligen på konsert i fredag, men eftersom varken jag eller Daniel är direkt täta efter Hollandsresans inköp förblev vi hemma och mös med mammas fläskfilégryta och första säsongen av The Leauge. Har ni sett den serien? Om inte GÖRT! Fasen det roligaste jag sett.

Serien handlar om ett gäng killar som har en Fantasy Football Lueage, men nu är det ju karaktärerna som gör serien mer än handlingen. Man garvar rakt igenom. Vi plöjde hela första säsongen (sex avsnitt) på fredagskvällen. Vi började på tvåan i söndags och trean pågår på HBO just nu. Och en liten parantes gällande serier. Jag har nu hela 4 säsonger The Wire på DVD--- (med text!) att plöja. AWESOME!

Anywhuu. I lördags var vi bjudna hem till Andess i Surte för häng och för att träffa hans nya flamma Linda. Linda var supertrevlig och vi var kvar tills sista bussen gick 2.11. Det är bra segt att åka buss hem. Jag har ju aldrig i hela mitt liv behövt göra det och är väl ovan, men att åka 20 + 20 minuter med väntetid i kyla emellan mitt i natten är fan inte kul nånstans. Vi kom hem i alla fall vilket var otroligt skönt.

Fotboll och derby mellan Manchester United och Manchester City dominerade söndagen och ni som såg matchen vet vilket jäkla skräll det blev. 1-6 till Manchester City i en match alla trodde United skulle vinna. Det var vansinne.

Resan hem var mer eller mindre en evighetsresa. Det känns extra långt nu när det är kolsvart nästan redan nä man åker. På vissa ställen längs vägen är det verkligen total brist på ljus och det känns som man inte kan befinna sig i mörkare mörker. Det var i alla fall inte halt och det ska jag väl vara nöjd med.

Jag skulle ha ställt om klockan innan jag la mig i går. Jag har nämligen vad många skulle uppskatta oerhört idag och det är sovmorgon. Jag och mina uroterapeutkollegor Barbro och Gunnel samt en från Capio och en från Kvinnokliniken ska åka till Västerås på träff med regionens uroterapeuter som är nån gång om året. Vi åker inte förrän 8.15 så jag hade lätt kunnat sova lite längre, men nu handlar det ju om mig va och det gick ju inte för sig. Så här sitter jag och har hur mycket tid som helst på mig. Ska passa på och ta ett träningspass faktiskt. Nä, jag ska inte ut och springa även om det hade varit det ultimata. Det är nämligen 2 minusgrader och med stans eviga våldtäktsmän vågar jag banna mig inte oavsett. Det får bli stepper och styrkeövningar istället.