Hösttrötthet

Ååå, så segt att gå upp idag. Jag har återigen sovit gott hela natten, men när jag vaknade kändes det helt omänskligt att man ska behöva gå upp. Trots att det var 30 minuter kvar till 5.00 och klockans signal gjorde jag det ändå. Nu känns det bättre såklart. Efter lite kaffe brukar det ju göra det.

Ska möta upp Christian i Mjölby i morgon. Jag har en del grejer kvar i Värnamo, bl.a mina vinterdäck som börjar kännas aktuellt att sätta på. Ska boka tid för däckbyte så fort jag fått hem dom, för helt plötsligt är det isigt och då är det skönt att ha det gjort. Innan stormen till däckfirmorna också. Christian är så rar att han möter mig i Mjölby. Det blir halva vägen var. Otroligt rart och skönt att inte behöva åka hela vägen ner till Värnamo, även om jag faktiskt saknar den lilla staden lite och hade velat se den igen. Vem vet när och om jag nånsin kommer dit igen. Det är ju en hel del folk jag lärt känna där genom åren och även om jag kan se mycket av vad de sysslar med på Facebook är det ju inte samma sak. Jag har trots allt spenderat ganska många år därnere och det känns tungt ibland. Det ska bli gott att se Christian igen också. Känns otroligt skönt att vi skiljdes som vänner och fortfarande kan ha kontakt. Han är utan tvekan en av de bästa personer jag träffat genom livet och jag skulle sakna honom nåt fruktansvärt om jag aldrig mer hörde av honom.


Idag blir det nog en ganska vanlig dag på jobbet skulle jag tro. Inga möten eller annat inplanerat. Torsdagar känns ju alltid ganska bra, även om denna inte alls känns så kul eftersom jag inte har nån helg med hjärtat framför mig. Fy... var länge sen nu jag var hemma ensam en helg. Man skulle ju kunna tro att det skulle kännas skönt att slippa packa och köra 60 mil, men det gör det inte alls faktiskt. Kör gärna 100 mil om det innebär att få träffa honom. Suck...

Jaha, mot jobbet i kylan då.