Det ante mig...

Ännu en gång har jag köpt byxor jag inte kommer kunna använda. Har länge velat ha typ baggyjeans och när jag hittade ett par boyfriendjeans på HM för halva priset blev jag superglad. Bara det att de enda som var på rea var 28/30, medans exakt samma byxa i de andra storlekarna såldes till fullpris. Jag provade dom och de var givetvis förstora så jag köpte dom inte. Detta var i torsdags. I lördags gick jag upp och köpte dom ändå. De ska ju vara stora tänkte jag.

När jag kom hem insåg jag att de är så pass stora att jag kommer tappa dom om de töjer sig en uns till. Så vad gör då Hanna? Jo, hon bestämmer sig, trots bristande sykunskaper och endast ett sykitt från IKEA att ge sig på att sy in dom. Eftersom jag lite inser mina begränsningar förstod jag att jag inte kunde sprätta upp hela vägen längs röven utan tog bara linningen. Klippte upp, klippte bort ett v och sydde igen. Själva skarvningen blev väl ok, men det gjorde inte ett dyft för storleken. De är typ lika för stora ändå.

Så... igen alltså. Hur många byxor har inte jag som jag inte använder? Massor är svaret, för jag vet inte antalet. Å det är så himla skit också för dessa är verkligen supersköna också, men det ser inte snyggt ut och som sagt man vill ju inte riskera att brallorna trillar av en när man går.

Jag tog en timmas promenad. Det vart varmt på nolltid i min något fodrade jacka. Dock blåste det ganska jobbigt. Tog repan bort och runt Hästhagen och hem igen.

Nu ska jag ta och titta på The Ultimate Fighter som gick i tisdags innan det är dax för Stacias Sunday Spa.