Superteknisk dödsthrash

Ouroboros (ex Dred)

Asså, jag gillar ju thrash va, men jag skulle nog inte på nåt sätt kalla mig thrashbrutta (om man nu kan kalla sig det). Jag tycker ren thrash har en förmåga att bli lite tråkigt och det ger mig helt enkelt inte den där WOW-känslan som annan musik kan göra. Men detta imponerar... kanske för att det inte är pure thrash. Nä, superteknisk dödsthrash skulle jag nog kalla genren och om jag inte har helt fel ligger grunden för grabbarna i dömetallen. Eller showoff-dödsthrash eller kanske till och med Titta-vad-bra-vi-kan-!-dödsthrash.

Tyvärr förstörs det hela lite av multipla gitarrsolon. Ska det nödvändigtvis vara gitarrsolo (vilket jag förstår att de har eftersom ju gitarristen ju såklart också vill visa sig duktig) räcker det väl med ett? Det är tekniskt nog ändå. Sen finns en annan STOR nackdel med bandet och det är att de inte har en ordentlig hemsida (som så många andra nuförtiden). Istället har de en sida som endast pekar till Facebook, Myspace, Twitter o.s.v för mer info... och vafan hittar man för info där?! NADA, ZIP, ZERO, ZILCH. Ok, då... deras Facebook ger lite mer än the avarage men det går enligt mig aldrig att jämföra med en ordentlig egen hemsida.

Haha, jaha, denna lilla recension som egentligen skulle vara lite av en hyllning blev mest en diss, men försök att bortse från det för musiken är faktiskt riktigt bra. Ska absolut ta hem skivan i alla fall och ge den ett par varv.