Upp och hoppa... bokstavligen.

För att gå lite emot kör vi en morgonbloggning idag (detta utesluter inte kvällbloggningen). Jag har varit vaken sedan 5.00. Klockan är nu 7.00 och jag börjar få tråkigt. Ska på utbildning i dag och i mon och börjar inte fören 8.30, något min sömnklocka valt att ignorera. Jag har hunnit träna, äta frukost, surfa, duscha, kolla på tv, diska, lösa sudoku och ändå är klockan inte mer. Nu är det ju så att jag tycker detta är den bästa tiden på dygnet så att jag vakna tidigt gör mig inte så mycket. Däremot är det så jäkla trist att bli så trött på kvällen. I går kämpade jag verkligen för att se slutet på House, men försvann bort i sista reklamen. Helt hopplöst. Lena Leissner, som är sömnspecialist på neurologen på USÖ sa nån gång på nån föreläsning att de som är morgonpigga bara har 24-timmars dygn och motsvarande har kvällspigga 26-timmars. Var i ligger rättvisan i detta? Jag förlorar alltså 2 timmar per dygn jämfört med en som är kvällspigg. Tänk så mycket tid jag förlorar på detta.

... Å andra sidan. Den morgontrötta får kämpa varje morgon med att ta sig upp ur sängen (vilket jag vet hur jobbigt det är eftersom det har hänt mig med i extremfall), medan en annan stutsar upp.

Ikväll kommer jag va helt färdig. I'm sure. Konstigt de därna... att man blir mer trött av att sitta still en hel dag, än att jobba praktiskt. Att man blir trött i huvet är ju en sak, men konstigt nog blir man ju trött i kroppen med trots att den inte rör sig.

(Detta skrevs i morse, men jag hade visst glömt trycka på publiceringsknappen, varav delayet)