Min allra första USA-resa

1988 var jag 9 år... eller 8 måste jag väl varit när resan gjordes eftersom jag fyller i oktober. Jag var livrädd för att flyga och hade ont i magen i ett halvår innan. För att få mig att våga flyga släpade mamma och pappa med mig upp till Bollnäs, där vi hade/har (?) några avlägsna släktingar som hade ett flygplan. Som ni ser inte världens största. 4 säten! Jag vet inte hur de lyckades men få in mig i det, men jag gjorde det och efter det kändes inte en stor jumbojet så himla farlig.

Första USA-resan nånsin började i Florida. det var jag, mamma och pappa och Camilla (som då redan bodde i Washington) kom efter ett tag och joinade oss. Det var en fantastisk resa. Jag som älskade Miami Vice trodde att det var dit vi åkte. Jag fattade nämligen inte att ordet Vice syftade till polis utan trodde det var namnet på staden.

Disneyland var rena drömmen för en 9-åring. Folk här hemma var bra avis, för på den här tiden var det inte många som åkte till USA och ännu färre som besökte nåt liknande Disneyland. Europas variant fanns ju inte så och Liseberg var ju en piss i havet i jämföresle. Attraktionen Pirates of the Carribean var min favvo minns jag.

Stråhattar var väldigt inne på den här tiden och det var nog tur för det var riktigt varmt och utan den hade nog lilla jag fått solsting.

En hel del tid spenderades vid poolen och jag minns hur en snubbe utklädd till Panama Jack gick runt och smorde in alla för att undvika brännskador. 15 minuter max i solen var regeln. Varken jag eller syster följde den och det fick vi tillbaka för när vi skulle sova på natten. Hon och jag delade säng och så fort den ena vände sig skrek den andra av smärta.

Under den här resan såg jag otroligt mycket djur, haha. Vi var ju på Sea World of kås och här fanns ju späckhuggare och allt man kan tänka sig i djurväg. Flamingos fanns det gott om med och det är väl bara för vackra djur.

Sen var det gamar och pelikaner och massor med delfiner och krokodiler, varav de senare krälade omkring längs med hamnen i Key West.


Vi åkte en Tour i Everglades på två timmar och mitt i allt började det regna. Eller regna och regna... himlen bokstavligen öppnade sig och det öste ner. Kanten på båten, eller flotten ska man väl kalla det, var kanske en decimeter från ytan, med endast rep som räcke, och här var vattnet täckt av alligatorer och krokodiler. Scary.

Stranden på Miami Beach var lovely som ni kan se. Jag minns nån otäck historia om att nån blev uppkäkad av en haj medan vi låg där. En man ska ha blivit anfallen ute på vattnet och när en annan man skulle rädda honom blev han hajmat, medan den som från början blev attackerad klarade sig. Det var hajvarning hela tiden så det vara bara vissa klockslag mitt på dagen man fick bada. Tur vi hade poolen.

Utanför den här byggnaden har jag varit x antal gånger nu, men detta var allra första gången. Just då visste jag väl knappt vad Vita Huset var, men jag minns hur mamma och pappa sa att det var stort att ha varit där haha. Jag har för mig jag tyckte det var ganska tråkigt att gå omkring där bland monumenten och historian.

Jösses, vilka minnen jag har. Tack, mamma och pappa för att ni gav mig dom!

USA 1991

När jag letade efter inlineskorten hittade jag en massa andra kort som fick mig att minnas 1991 och den resa vi gjorde då. Jag vill börja med att ursäkta kläderna med det var ju ändå tidigt 90-tal. Och kolla hur tjocker jag är!


Vi började i Las Vegas. Eftersom jag var typ 11 fick jag inte vistas i några lokaler alls typ eftersom det är åldersgräns på spelande och säg var i Las Vegas man inte har spelautomater. Jag fick i alla fall flyga över Grand Canyon, vilket var en upplevelse utöver det vanliga. Och jag fick se Sigfried och Roy och deras vitrandiga tigrar.

Efter Las Vegas åkte vi i karavan genom Nevada öknen i Cadillacs. Jag var nog inte direkt impad då, men nu när jag tänker efter... Hur coolt är inte det?! Minns inte hur många bilar det var, men tänk synen av typ 3 på rad cruisandes genom sandvidderna.

Någonstans mellan Las Vegan och Califonien stannade vi i en indianstad. Det var precis som i en westernfilm, med såna rullande buskar. Under tiden vi färdades hit var det en stor jordbävning som vi fick höra först när vi satte oss i bílen igen. vi hade inte märkt av den alls eftersom det var så bra stötdämpare i Cadillacen.

Just denna indianstad var ju såklart iordninggjort och inte alls äkta, men jag minns att det kändes så. Och jag har för mig att det var helt öde, men detta var ju några år sedan och jag var ju blott en liten kicka.

San Francisco tror jag var det första stoppet efter Nevada. jag minns att jag tyckte diset på mornarna var otäckt och jag gick omkring och var konstant livrädd för att det skulle bli jordbävning efter att nån berätta för mig om den stora jordbävningen 1906.

San Diego är en otroligt vacker stad. Detta är jag och mamsen på trappen till vårt hotell. Jag minns att det var fruktansvärt varmt under tiden vi var här.

Laguna Beach var en absolut favorit. En lååång strand som uppåt avlöstes av en väg och på andra sidan berg fullt med små urmysiga hus. Ett regelrätt paradis.

I Laguna Beach serverades frukost utanför dörren varje morgon och man fick välja vad man ville ha för muffins. Jag valde blåbär och toppade med lite melon. Sa jag paradis?


Hollywood skrämde mig. Jag gick omkring och var livrädd konstant för alla knepiga människor. För er som inte varit där är själva Hollywood ganska sunkigt och fullt av dregg och missbrukare. Jag minns framförallt en svart man med en kanindocka på handen som fullkomligt skrämde mig från vettet.


Förutom de ställen ni sett ovan besökte vi också Monterrey där vi kollade på de enorma redwoodträden och Carmel där vi självklart åt pannkakor och hälsade på Clintan (in mind i alla fall).

Resan avslutades med besök hos Camilla i Arlington på östkusten. Lägenheten hon bodde i här var inte så där jätterolig eftersom den var full av kackerlackor och jag var och är ju inte direkt förtjust i kryp. Stackars Ronald fick tejpa dörrspringor med silvertejp och varje gång vi kom in gicks det husesyn för att eliminera så många som möjligt. Jag sov inte mycket under dessa dagar eftersom jag hört att kackerlackor sitter i taket och bara släpper greppet, så jag var övertygad om att jag skulle vakna med en i nyllet.

Ronalds systerdöttrar Carla och Wendy tog med mig till ett badhus där jag minns att en kille frågade efter mitt telefonnummer, haha. Han var fet och hade såriga armbågar... hur kan man minnas sånt?!

Måste bara lägga till detta tjusiga kort på mamsen. Visst var hon läcker?

Hot

Att springa denna morgon påminde mig om när jag sprang runt i Camillas hood i Herdon, USA i september för några år sedan. Dvs jag var sjöblöt av svett innan jag ens började springa. Jag skulle till Karlslund, men det blev Varberga två varv. Otroligt vilken skillnad det är att springa på morgonen mot när jag, som häromdagen, sprang samma runda efter jobbet. Helt annat flyt och SÅ mycket lättare.

Nu har jag fått ett infall. Häromdagen såg jag nämligen en tjej köra runt runt Varbergaspåret på inlines med stavar. det såg skithärligt ut. Jag vill med! Jag hade ett par inlines en gång i tiden. Det var när fenomenet var helt nytt i USA... alltså långt innan det kom till Sverige. De jag hade var mjuka och hade ingen broms och jag körde runt med dom lite därborta på Camillas gata, men sen använde jag dom knappt. Nu är dom i nån annans ägo. Efter det... i vuxen ålder har jag åkt en gång, med ett ex mamma. Jag hade storlek 36 på mina 38:or till fötter och jag hade så ont att jag trodde fötterna skulle gå sönder, men fan rent ut sagt vad det var kul... och jobbigt.


Så nu funderar jag på om jag ska åka och köpa mig ett par! Vad tror ni? Dessa kostar bara 899:- på Stadium.

Ganska snygga med ju. Det är ju skitviktigt haha. Får fundera över lite frukost som jag ska inta på min nya fina balkong.

Gomöra Gomöra

Jösses, 6,43 och det är 19 grader ute redan. Det kommer bli varmt idag. 32 grader säger det ju. Kanske inte är världens smartaste att åka ut och varndra i skogen då. Darn!

Jag måste bara så här på morgonkvisten ha lite åsikter om de nya reglerna gällande blodgivning. Att homosexuella nu får ge blod är det ju ingen tvivel om att det är ett framsteg, men folk är upprörda över andra nya regler som att alla blodgivare måste intervjuas av erfaren personal för att man ska kunna sålla bort olämpliga personer. Samtalen som ska ta upp leverne och sexliv kräver avskilda rum och därmed en hel del ombyggnationer av bussar och lokalen. Jag vet inte riktig thur gången har varit, men man tycker ju att Socialstyrelsen borde gått ut med detta i tid så lokaler hunnit fixas innan reglera börjar gälla. Om de gjort det eller ej låter jag vara osagt.

Det är väl mest de där med vad som är erfaren personal som upprör. Personalen ska nämligen ha legitimation, något som inte undersköterskor har. Detta innebär att personal som arbetat med blodgivning i över 30 år inte får utföra samtalen. Detta låter så klart lite galet, men låt mig förklara en sak. Vi har svinduktiga undersköterskor på urologen. De flesta har jobbat bra mycket längre än någon sjuksköterska. De är definitivt skickligare på att ex sätta kateterar, men vi har haft uppe denna diskussion även hos oss. I vårt fall gäller det självtappning och vem som ska kunna lära ut detta till patienten. Undersköterskorna vet hur man gör. De är svinduktiga på detta. Dock har de inte den medicinska kunskapen att kunna förklara för patienten varför just han eller hon ska tappa sig och vad som kan hända om just han eller hon inte gör det, något som vi sjuksköterskor lägger största vikt vid när vi lär ut eftersom vi sett att om de inte förstår just den här biten är det många som i längden struntar i det.

Det är samma sak med blodgivningen. Det är viktigt med legitimationen för att den visar att alla kunskapsbitar finns där, även om undersköterskorna kanske har med erfarenhet av den praktiska biten.

Jag har en lösning på problemet som gäller just nu (surprice). Här gäller det ju att följa de nya reglerna och samtidigt garantera att det inte blir blodbrist i landet. Låt de undersköterskor som har erfarenheten gå en intensivkurs i samtalsteknik och medicin (gällande detta då) och låt dom fortsätta, samtidigt som man fortsättningsvis inte anställer nya undersköterskor utan legitimerad personal och vips har vi löst problemet. Jag kan dock tänka mig att Socialstyrelsens text inte ger detta utrymme för författningar och lagar brukar ju gälla ordagrant.

Gällande regeln i sig. Att alla ska intervjuas... anser jag den strålande. Har ni gett blod? Idag fylls ett papper i innan första givningen med frågor och inför varje givning eller med lite mindre frågor. Det är bra simpelt att bara kryssa nej i alla rutor. Man kan ljuga i en intervju också, men det är bra mycket mer krävande och svårare att ljuga. Det är ju säkerhet det handlar om och inte ett försök från Socialstyrelsen att jävlas.

Total OD

Fy, Pust. Stön. Satt här och tyckte synd om mig själv och då får man ju äta glass. Right? Det är bara det att det blev lite (alldeles) för mycket. Jag är så mätt att jag tror jag spricker... och spyr... vilken sekund som helst.

Nu tyar jag knappt sitta upp och funderar därför på sängen. Vore ju gutt som stryk att få krypa ner och vad ska jag sitta uppe för egentligen. Bättre att vakna utvilad. Ta en morgonrunda i Karlslundspåret för att sedan ge mig ut till Kilsbergen för äventyr.

Är det förresten galet att ge sig ut i bergen själv? Tänk om jag bryter ett ben där ute... eller går vilse. Då blir det ju lite jobbigt... men vafan, det löser sig väl på nåt sätt... förhoppningsvis. Jag vill ut på äventyr och ska jag det har jag väl inget val!

Nu SKA det bli av

Jag har letat kartor som en galning och hittade tillslut en skidspårskarta. Det får la duga. I helgen blir det Kilsbergen! Jag har tittat ut två alternativ till rutter. Den ena går mellan Blankhult och Tomasboda och den andra är runt Ånnabodasjön samt Falkasjön.

Det är 3 km från Blankhult till Tomasboda. Tomasbodahöjden är Kilsbergens högsta punkt på 298 meter och här ligger även Kilsbergsstugan med en massa statyer och fina grejer. Om jag tar denna vända innebär det alltså 3 km uppför och sedan 3 km nedför tillbaka till Blankhult.


Den andra varianten kring sjöarna är otroligt vacker. Ånnaboda är ju Örebroarnas Mecka när det kommer till Kilsbergen. Utgångspunkten till bergen. Leden går upp över det branta Falkaberget. Mot väster stupar berget ca 40 m ned i Falkasjön. Härifrån har man god utsikt mot Kilsbergen. Till berget finns knutet en hel del sägner och skrönor. Vandringen blir 5 km totalt och det finns möjligheter till bad.

Emma är lite sugen att hänga med på söndag, men då hon har sina två pöjkar kan det inte bli av om det är för varmt. Kanske skulle jag ta den första vändan i morrn och den Ånnabodavändan på söndag. Hmm, tåls att tänka på.

Idag blir det Hästhagen och Fallen och dit bär det av på Hellride.

Kirrat!

Jag var ju så jäkla bra på detta att jag funderar på att byta yrke. Allt-i-allo vore ju nåt. Hustomte Hanna Svärd låter ju riktigt bra.

Nu må det vara så att det inte är helt rakt och snyggt, men vad gör väl det när dörrn ser ut som den gör i övrigt? Som ni ser var pinnen inte så kort som jag trodde. Jag får nästan upp dörrn helt mot räcket. Kunde inte blitt bättre.

Det var riktigt kul att fixa... vad kan jag ta tag i härnäst? Jag har tvättstugan om 40 minuter, men det verkar ju inte alls lika kul. Tror det får vänta tills i mon bitti faktiskt.

Handyman Hannastacia in action.

Var på Clabbe O's efter jobbet och köpte lite doningar. Har redan bytt haspen på sovrumsfönstret och nu väntar balkongen på sin. Köpte nån slags dörr stopp så jag kan ha dörrn öppen utan att behöva ställa en hantel mot den så den inte blåser upp. Dock... inser jag nu att det kan bli lite besvärligt att ha just denna haspen. Den öppnad nämligen bara dörren ca 70 cm och vill jag öppna den mer måste jag floppa bort den. Det är väl inte så farligt tänker ni... Nä, inte om man hade haft normallängd, men för en pygme som moi kan det faktiskt orsaka lite frustration.

Dessutom är jag lite skraj att dörren ska spricka när jag skruvar. Som jag nämnt förr är det är den till största del rutten och risken är väl att den helt sonika faller ihop om jag sätter skruv i den. Hmm, får se hur jag gör.

Minst sagt lååång morgon

Ett Efterlyst utan Leif GW Persson? Det funkar väl inte! Han är ju hela programmet. Enligt Hasse Aro finne en "het lista" med fem möjliga ersättare, men ingen kan väl va så "het" som Leffe.

Är Brittan barnmisshandlare? Hon ska utredas för det nu i alla fall. Enligt en förre detta livvakt ska hon ha: misshandlat sina söner sean Preston och Jayden James med ett bälte. Hon ska också tvingat barnen att äta saker hon visste att de var allergiska mot, som exempelvis skaldjur. Visst är det svårt att tänka sig att den Brittan vi sett de senaste åren är samma lille tjej som stod i hejarklacksdräkt och åma sig med "Baby one more time" 1998?

Prince Michael har en vit fläck under armen... i alla fall på bild, som nu ska bevisa att han verkligen är MJs son. Problemet är väl bara att det inte finns några bevis att ens MJ hade Vitiligo, vilket man ju enklet borde kunnat fastställa vid obduktion.


Nä, fy vad uttråkad jag börjar bli. Kan jag få gå till jobbet nu nån gång så jag får det överstökat! Jag har lusläst både Expressen och Aftonbladet, vilket innebär att jag i princip läst alla "nyheter" två gånger. Går väl på lokalnyheterna nu då.

Neeeeeeeeeeeeej

Vaknade med ont i halsen! Det får inte vara sant!!! Jag totaltvägrar att bli sjuk nu. Det går inte! Snälla snälla snälla låt det inte försvinna. Tills det gör det ska jag göra mitt bästa att ignorera. Hällde precis i mig en extra dos multivitamin. Skulle hatt lite honung också. Man har ju vetat länge att honung är bra, men nu har man fattat hur det funkar också: bin producerar ett protein kallat defensin-1, som de lägger till i honungen. Proteinet kan troligen en dag utvinnas för att användas för att behandla brännskador och hudinfektioner och även för att utveckla nya mediciner som kan slåss mot antibiotikaresistenta infektioner. Coolt!

Jag undrar lite hur allt har gått till den här morgonen. Klockan är 5.17 och jag sitter redan här klädd och färdig och trodde det var dax att gå iväg till jobbet. Hur kunde allt gå så snabbt just idag? Det är ju över en timma kvar tills jag ens ska börja tänka på att röra mig iväg. Va sjutton ska jag hitta på tills dess? Jag funderar faktiskt på att dammsuga. Får man göra det så här tidigt? Ja, vafan... jag gört!

Good deeds

Varför är det så mycket jobbigare att springa två varv när slutsumman blir samma som ett? Vad jag menar är att det går mycket lättare att springa ett 5-kilometersspår än två varv i ett 2,5-kilometersspår. jag vet inte vad det är, men det tar emot så fruktansvärt.

Jag tänkte först att jag skulle åka till Karlslundsspåret, men ångrade mig i sista stund eftersom det brukar var så himla mycket folk där på kvällarna. Jag tog alltså två varv i Varberga istället. Urjobbigt! Har fortfarande lite stela quadriceps efter måndagens benpass och mjölksyran vill gärna komma smygande, så det spelade ju inte, men att springa första vändan och veta att man kommer passera samma ställe en gång till är det absolut värsta.

Och hörni, vad är det med myggen i år? Det brukar aldrig besvära mig, men efter midsommar var jag täckt i myggbett. De kliar inte så farligt, men det är ju inte så snyggt att vara alldeles prickig på benen. Jag gjorde misstaget idag att stanna för att knyta skon i spåret. det skulle jag inte gjort. På stört var jag täckt i mygg och de surrade så jag var tvungen att springa ut på cyklevägen för att fortsätta knyta. Helt sjukt mycket. In i ögon och munnen ville de med medan jag sprang. Vidrigt.

Nu till rubriken. Jag ska bli en vardagshjälte. Visst jag hjälper gamla damer plocka ner varor i affären och jag reser mig för mer behövande på bussen, men det räknas inte. Jag ska bli som han jag cyklade förbi på vägen hem. En ung tjej kom och gick med sin cykel och hade riktigt illa med luft. Mannen som kom cyklandes saktade in och fråga om hon hade punka. Det trodde hon inte och då tog mannen fram sin pump och hoppade av cykeln för att hjälpa henne pumpa. Varför gör inte alla så? Just hjälpa henne pumpa hade jag inte kunnat för jag hade ju ingen pump, men man kan ju bara stanna och fråga om personen behöver hjälp.

Det vanliga att göra när man ser nån som kämpar är att vända bort huvudet och ta sig därifrån så fort som möjligt. Varför gör vi så? Varför hjälper vi inte till? Vi skulle ju själva bli otroligt tacksamma om vi var i den situationen.

Nä, jag ska bli en vardagshjälte. Jag tror det inte bara gör gott för den man hjälper, utan stärker en själv. Man mår bra av att göra gott.

Mössen gillar Willys

Men vad nu då??? Ytterligare en död mus på Willys! Bland godiset! Undrar om detta hände innan eller efter historien om musen i salladen kom ut. Detta är självfallet sabotage. som butikschefen Janne Hjerpe säger är det ju inte direkt så att en mus öppnar locket och klättrar in obemärkt. Man kan i alla fall konstatera att det är äckligt och att mössen tycks gilla Willys.

Stressade fångar

En dömd polismördare anmäler alltså Kumlaanstalten till JO för det är svårt att hinna äta frukost. Äh, håll snattran! Ville du ha lugn och ro skulle du tänkt på den innan du flyttade in.


"Cellerna öppnas klockan åtta. Till klockan halv nio ska fångarna stiga upp, laga och äta frukost, utföra morgontoalett och förbereda sig inför dagens sysslor. Att hinna med allt under en halvtimme är hälsofarligt för de intagna och ger stressmage"


Allt det ovanstående förutom just biten om frukost är väl för fasen bara att göra innan klockan 8.00 då. Eller är det omöjligt att gå upp tidigare än cellen öppnas när man sitter i fängelse? Att laga i ordning och käka hinns gott och väl med på 30 minuter.

Fångarna i Sverige har det för jäkla bra och ändå har de mage att klaga. Det är banne mig inga snälla pojkar som sitter på Kumla och allt vad som heter rättigheter borde tagits ifrån dem så fort de gjorde valet att bli kriminella. Men, nä... här i Sverige ska det klagas och gnällas, trots att de bor på ett finare vandrarhem. Stackars fångar.

Italiensk sallad toppad med död mus

EXAKT denna sallad köpte jag på Willys i söndags. En förpackning har jag käkat upp utan att hitta någon mus, men en ligger orörd i kylskåpet. Nu vet jag inte om jag vågar öppnad den. Jag är iofs inte rädd för möss, men det är ju skitäckligt att ha dem i maten. Dessutom vet man ju inte direkt vad som kan finnas i salladen även om man inte hittar nån mus. Den kan ju inte kontrolleras direkt bra om man lyckas missa en mus menar jag. Möss skiter också... så lite spillning kanske ligger som topping och dessutom sprider det sjukdomar så vem vet vilka bakterier som kan frodas däri.

Var nådig Alex

Orkanen Alex drar in över Texas och riskerar förstöra stora delar av min underbara stat.

Men Texasborna har lösningen till allt:

- Vi har två generatorer och gott om vapen och ammunition, så vi är inte särskilt oroliga, säger Texasbon Jerry Wilson

Haha, helt rätt Jerry. Vapen är svaret på allt... skjut lite på stormen så försvinner den.