Förmiddag
Varit en otroligt konstig dag för min del. Det började redan när jag kom till jobbet och fick höra att de behövde min hjälp på Dagkirurgen. Jag kutade upp lite förvirrad över hur detta skulle funka eftersom jag ju hade en Botox på mottagningen och är den enda som kan assistera vid dessa. Hur som helst... upp och full rusch. Förberedde tre patienter och var klar med dessa strax efter 9.00.
Ner till mottagningen. Här höll jag på att gå under av blodsockerfall och koffeinbrist och jag slängde därför i mig min frulle. Magsmärtorna kom som ett mail i inboxen.
Till telefonrådgivningen. Började ganska lugnt, men avslutades med ett par riktigt knepiga fall som jag inte förrän efter lunch lyckades lösa.
Kata som skulle lösa mig i telefon för Botoxen stod fast på en cystoskopi och tillslut redan 20 minuter sen började jag förbereda behandlingen. Vid det här laget kändes det som jag jobbat flera dagar i streck. Trots stress och förvirring gick det väääldigt sakta och trots att jag ju fick i mig frukost tillslut var det inte nog för att höja blodsockret. Jag hade ju trots allt inte ätit sedan kvällen innan och varit igång sedan 4.30.
När vi väl kom igång med behandlingen gick inte heller det helt smärtfritt. En ny nål provades och den pajade direkt. Inte så det hade någon betydelse för patienten, men jag var livrädd att ytterligare ett cystoskop skulle paja. Hittills har ju två stycken gått sönder och det kostar 6-siffrigt att laga.
Sen vart det äntligen lunch...
Eftermiddag
Mycket mycket intressant. Vi var inbjudna till onkologen som en del i kontaktsjuksköterskeskapet. Tanken är ju att vi ska samarbeta kring patienterna, men hittills har jag inte alls lyckats få kontakt eller koll på vad de egentligen gör när de är på onkologen. Nu vet jag. Riktigt trevliga sköterskor berättade och visade runt oss på stålbehandlingen, mottagningen och cystostatikaenheten. Skulle faktiskt kunna tänka mig att jobba där. Ja, främst på cystostatikaenheten kanske, men över huvudtaget också. Hoppas nu vi kan hålla fortsatt kontakt med dom och får ett gott samarbete.
Dagen var äntligen slut och jag begav mig iväg på min dagliga långpromenad efter jobbet. Gjorde det STORA misstaget att gå över stan. Hindersmässa! Och hinder kan man ju säga. Man tog sig fan inte förbi och fram nånstan och jag fick gå runt hela skiten för att komma hem.
Nu äntligen hemma är jag helt färdig. Där fick jag för att jag tyckte jag sovit så gott inatt och var så pigg.
No comments:
Post a Comment