It's a cold cold morning

Titeln är från en gammal låt som dök upp i hövve denna morgon. Typ Deus eller Dinosaur Jr från back in the days. Vet inte vilken eftersom jag själv inte var direkt förtjust iden, men många av mina polare gick och sjöng på den jämt och jävla ständigt.

Det är verkligen kallt denna morgon. Har 10 minus på termometern och jag bävar verkligen för att gå till jobbet. Blä för kyla. Åtminstone inte så mycket snö här. I Göteborg är det betydligt mycket mer.

Jag har haft en bra helg som vanligt i Göteborg. Bra förutom att mine mage gett mig oerhört mycket besvär. Det gör den fortfarande och jag blir tokig om det inte går över snart. Tack och lov för att jag har en så underbar kille som tagit hand ynkliga lilla mig.

I fredags kollade vi på "Svart katt, Vit katt". Jag vill nog INTE rekommendera den, nej. Visst var det en hel del tokigheter i den som var skoj, men jag tyckte nog mest den var jobbig. Synd för jag trodde den skulle va så bra. Daniel sov genom hela. Lördag kollade vi på "Hobo with a shotgun". Om den var bra eller inte vet jag inte för här var det min tur att sova genom hela filmen haha. I övrigt har det varit fotbollsträning och så var vi en sväng på stan i lördags medan Dennis var på kalas. Bytte ett par byxor och köpte fotbollsstrumpor och lampa till hallen. Hua, vad mycket folk det var. Lönehelg är ingen bra helg att åka in till stan i Göteborg. Det är ett konstaterade.

Igår gjorde vi torsk med äggsås. Vi är såna jäkla kockar :D. Det var på Dennis önskemål faktiskt eftersom han tycker den är så god i skolan och vi lyckades riktigt bra faktiskt! Mums. Det blir det igen. Det är så köttbullarna med potatis, sås och lingonsylt vi åt i fredags. Jösses vilka gourmander.

Ny vecka nu då. Tror den blir ganska lugn för när jag kollade på schemat i fredags såg det ganska glest ut på läkarfronten. Hur ska det bli i dessa besparingstider egentligen. Jag menar utan läkare kan vi ju inte göra mycket och köerna bara växer. Känns inte bra att behöva vara den som sitter i telefon och motar patienter, men det är väl en del av att vara sköterska att få ta skit för vad andra gör och då menar jag såklart de som bestämmer, a.k.a politiker.

Nu ska jag försöka förbereda mig mentalt på den kyla jag ska ut i. Vet inte riktigt vad jag ska ta på mig, men frågan är om det egentligen spelar nån roll. Jag lär ju frysa oavsett.

Hindermässa och tvillingarna Sandberg

Idag gjorde jag det jag sagt att jag inte skulle. jag gav mig frivilligt upp på stan och in bland knallarna på hindermässan. Målet var att köpa lite gotta till mina grabbar till helgen. Det var banne mig inte lätt trots att typ 70 % av knallarna var just godisknallar. Så mycket folk! Vilken mardröm. Stortorget är ju egentligen inte så stort, men när man ska navigera mellan knallar och ett hav av folk känns det enormt. Jaja, jag tog mig igenom i alla fall och med mig hade jag tre stänger: mintchoklad, tutti frutti och cola plus 1/4 kg marknadsgodis bestående av nougat, mintnougat, hallonnaougat och kolanougat samt några såna runda mintprylar med en chokladprick på. Hoppas grabbarna gillart nu för jag tog några bitar, tyckte det var underbart första och höll på att spy efter andra. SOCKER! nu gillar jag ju sött, men yack!

På vägen hem fick jag mig ett kärt återseende. Jag sprang rakt in i Hillis och Jojo och Hillis nya lilla tös Vera. Minns inte när jag såg nån av dom sist, men Hillis var ju i alla fall minst 9 månader sen och vi kann nog plussa på rejät många fler. Som vanligt är det precis som vi sågs igår när vi ses och återigen har vi nu bestämt att hitta på nåt snart. Hoppas verkligen vi håller det denna gång för de är ju bara för underbart med gamla kära vänner.

Jag somna på soffan när jag kom hem. Varit sjukt trött hela dagen och jag antar att min kassa sömn, trots att en varit bättre än förra veckan, tar ut sin rätt. Vaknade för en liten stund sen och hoppade i badet och sitter nu med turban på skallen och vet inte hur jag ska orka nåt endaste litet mer ikväll. Packa ska jag i alla fall gö för i mon är det dax att åka hem till Göteborg igen!!!

Studiebesök

Förmiddag
Varit en otroligt konstig dag för min del. Det började redan när jag kom till jobbet och fick höra att de behövde min hjälp på Dagkirurgen. Jag kutade upp lite förvirrad över hur detta skulle funka eftersom jag ju hade en Botox på mottagningen och är den enda som kan assistera vid dessa. Hur som helst... upp och full rusch. Förberedde tre patienter och var klar med dessa strax efter 9.00.

Ner till mottagningen. Här höll jag på att gå under av blodsockerfall och koffeinbrist och jag slängde därför i mig min frulle. Magsmärtorna kom som ett mail i inboxen.

Till telefonrådgivningen. Började ganska lugnt, men avslutades med ett par riktigt knepiga fall som jag inte förrän efter lunch lyckades lösa.

Kata som skulle lösa mig i telefon för Botoxen stod fast på en cystoskopi och tillslut redan 20 minuter sen började jag förbereda behandlingen. Vid det här laget kändes det som jag jobbat flera dagar i streck. Trots stress och förvirring gick det väääldigt sakta och trots att jag ju fick i mig frukost tillslut var det inte nog för att höja blodsockret. Jag hade ju trots allt inte ätit sedan kvällen innan och varit igång sedan 4.30.

När vi väl kom igång med behandlingen gick inte heller det helt smärtfritt. En ny nål provades och den pajade direkt. Inte så det hade någon betydelse för patienten, men jag var livrädd att ytterligare ett cystoskop skulle paja. Hittills har ju två stycken gått sönder och det kostar 6-siffrigt att laga.

Sen vart det äntligen lunch...

Eftermiddag
Mycket mycket intressant. Vi var inbjudna till onkologen som en del i kontaktsjuksköterskeskapet. Tanken är ju att vi ska samarbeta kring patienterna, men hittills har jag inte alls lyckats få kontakt eller koll på vad de egentligen gör när de är på onkologen. Nu vet jag. Riktigt trevliga sköterskor berättade och visade runt oss på stålbehandlingen, mottagningen och cystostatikaenheten. Skulle faktiskt kunna tänka mig att jobba där. Ja, främst på cystostatikaenheten kanske, men över huvudtaget också. Hoppas nu vi kan hålla fortsatt kontakt med dom och får ett gott samarbete.

Dagen var äntligen slut och jag begav mig iväg på min dagliga långpromenad efter jobbet. Gjorde det STORA misstaget att gå över stan. Hindersmässa! Och hinder kan man ju säga. Man tog sig fan inte förbi och fram nånstan och jag fick gå runt hela skiten för att komma hem.

Nu äntligen hemma är jag helt färdig. Där fick jag för att jag tyckte jag sovit så gott inatt och var så pigg.

...

Starbucks

Det är tisdag och det känns faktiskt helt ok. Tisdagar brukar ju annars kännas skit redan när man vaknar. Vet inte alls vad som är annorlunda denna tisdag, men det är ju inget negativt med det.

Har inte sovit nåt vidare dock. Det känns som det var evigheter sen jag sov ordentligt i veckorna. Börjar mina uppvaknanden vid 01-snåret och sen är det flera stycken innan det är dax att gå upp. Konstigt nog är det fortfarande inte direkt svårt att komma upp. Studsar upp som vanligt runt 4.33, men sen... sen blir det jobbigt. Har en svacka runt nu och sen kommer ju nästan nästan på pricken klockan 14.00. Funderar på om man ska testa Valerina. Det har hjälp andra så varför inte mig. Jag har ju dock inte några problem att somna, där jag fattar att den största effekten ska va, så det kanske inte gör nån nytta. Eller så skiter jag i det och köper mig lite Enaxin igen. Det vet jag ju att det faktiskt hjälper.

Jag tycker det är för kallt ute nu. Minus 5. Det ska man väl inte klaga på med tanke på hur det varit tidigare år, men jag ser ju helst att det är liiite varmare. Konstigt nog är det ännu kallare i Göteborg och verkar som det ska vara det hela veckan. Daniel säger att det är bra med tanke på insekter och skit som behöver dö och han har nog rätt idet, men jag som ju är en riktig fryslort har svårt att de det långsiktiga i det. Men... visst blir jag tacksam om vi slipper en massa  extra vidriga kryp till sommarn.

Nu till dagens bästa: Starbucks öppnar på Centralen i Göteborg idag! Man kan ju tro att det är en myt att Starbucks har världens bästa kaffe... speciellt med tanke på att USA i övrigt har det vidrigaste, blaskigaste nånsin annars, men Starbucks är förtjänta allt gott som sägs om dom. Kaffet är underbart och vem tackar nej till en isande kall Frappuccino? Ja, kanske inte i dessa minusgrader då, men när det blir varmare. Jag är överlycklig!

Ännu gladare kommer jag bli när de börjar sälja den buteljerad i kioskerna. Då kommer jag bli addict and proud of it!

Dålig update

Jag vet att jag har blivit jättedåligt på att skriva här. Har väl ingen direkt ursäkt för det heller, men det får väl vara så ett tag. Jag kanske kommer igen... eller så gör jag det inte. Men några inlägg då och då blir det i alla fall... har inte hjärta att släppa bloggen helt när jag haft den så himla länge.

Helgen var underbar... precis som jag visste att den skulle bli. Bjöd min älskling på hickoryhamburgare på fredagskvällen som uppskattades mycket. På lördagen bjöd vi mor på mat och sen på bio. Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Daniel tyckte den var skitbra. Mamma inte så och jag vet i tusan. Jag är kluven. Den var snygg och så, men jag hängde inte riktigt med från början och då var det liksom svårt att komma i kapp handlingen. Kan lätt tänka mig se om den. Tyvärr gick helgen alldeles för snabbt som vanligt och nu är det måndag igen och jag sitter här och längtar till fredag. Haha, jag gör inte mycket annat i veckorna än längtar...

Det är inte ens februari, men jag blir ändå redan lite stressad över mars. I helgen insåg nämligen jag och Daniel hur fullsmockad den månaden är för våran del och ännu mer för min, Det är någonting varje helg och även på vardagar. Det är Holland och Neurotic Deathfest, Det är Dennis födelsedag med kalas. Det är Uroterapiträff i Göteborg. Det är blåscancermöte i Sigtuna. Det är Birka-kryssning för pappa. Det är SciFi-mässa, GAIS - Häcken och The Zone (MMA). Haha, jäklar vilken månad. Love it!

Finally

För det första... ge fan i att skjuta folk i den här stan! Har vi inte nog med alla galningar som går runt och våldtar folk? Ska vi ha en massa skjutningar också? Hur mycket ska en liten stad som Örebro stå ut med egentligen?

Inatt har jag faktiskt sovit bättre även om långt ifrån bra. Ända till 3.38 lyckades jag hålla ögonen stängde helt, men sen var det klippt. Jaja, man får vara nöjd med det lilla, eller vad säger man?

FREDAG gott folk! YE-fuckin-AY! Som jag längtat. Känns helt fantastiskt bra. Längtar efter att få komma hem i eftermiddag och sätta igång med tvätt och sista städningen så det blir klart. Hoppas ju kunna ta en lite tuppalur också innan det är dax att gå och möta Daniel vid 18.48 på stationen.

Men först... några timmar på urologen.

Service

Jag pratade just med Daniels bror Peter... ni vet han som har tillfällig vårdnad av min lille bil. Han ska ta bilen till sin kompis i helgen för att börja försöka hela. De tänkte börja med en redig service... alltså inte bara byta olja och andra vätskor utan tändstift, kablar och annat bröte jag inte förstår mig på. Det kan det ju va värd oavsett om det är vad som behövs just för felet. 2000 riksdaler kommer det gå på. Funkar inte det får de gå vidare, men det känns som en bra start och det är skönt att de kommer igång. Saknade bilen som tusan idag när jag skulle handla. Listan var lång och det var riktigt tungt att bära hem.

Trots att jag varit übertrött idag med och sovit dåligt börjar humöret stiga och då får jag alltid mer energi. Det har gått riktigt bra på jobbet idag och jag vet ju att det är för att det börjar närma sig helg och jag snart får träffa min darling igen. Veckorna känns SÅÅÅ långa och jag vet inte hur jag ska stå ut om jag inte får flytta närmre snart.

Idag har jag sökt jobb. Två stycken till och med. På samma ställe. Det ena är en fast tjänst och det andra ett vikariat. Vikariatet är på mer än ett år och på den tiden borde jag ju kunna hitta nåt annat om jag inte får vara kvar. Som vanligt har jag ångest deluxe innan jag tryckt på "skicka". Är det tillräckligt bra? Låter jag intressant? Kan jag skriva annorlunda så jag låter mer intressant? Jag skulle nog kunna fila på samma ansökan i evigheter, men tillslut tvingade jag mig själv att skicka iväg den... och så fort jag gjort det kändes det bättre. Nu kan jag slå det ur skallen ett tag... i alla fall till den 1 februari när sista ansökningsdag är för innan dess kan man ju inte räkna med att höra nåt. Men jag hoppas så jag nästan går sönder. Snälla kan det inte gå lite framåt nu?!?

Nu sörni ska jag ta tag i lite städande. Detta innan krafterna tar slut.... ingen fara på taket om de gör det för jag har ju långt tid på mig i morgon innan Daniels tåg kommer, men det vore skönt att få det gjort. Kanske jag hinner ta en tupplur innan då... lord knows I need it om jag inte ska somna i soffan direkt i mon kväll.

Need sleep

Jag är så trött att jag inte orkar skriva här egentligen. Sovit helt uruselt två nätter i rad. Gårdagsnatten kantades av hundratals uppvaknanden med fruktansvärda mardrömmar (som jag givetvis inte minns nåt av). I natt har jag inte drömt mardrömmar, men det känns ändå som jag vaknat lika många gånger och kollat på klockan. Jag tycker överlag jag sovit ganska dåligt senaste tiden och jag vet inte alls varför. Mycket irriterade och definitivt utmattande. Jag måste bara sova bättre inatt.. snart är det fredag och jag vill ju inte vara helt utpumpad när min älskling kommer.

T-bana i Gbg

Somnade gott igår och sov som en stock ända tills 3.38. Sen var den sämre med sömnen, men det känns ändå som jag sovit bättre än på mycket länge här hemma. Är öm och stel. Gött! Var länge sen jag hade mig en ordentlig släng av träningsvärk. Sen var det ju inte till någon som helst fördel att det var snorhalt ute, men jag klarade mig både till och från jobbet utan benbrott.

Det var värre med piggheten under eftermiddagen. Satt på möte/föreläsning mellan 13 och 15 och det var banne mig inte lätt att hålla sig vaken... trots att det var mycket intressant. Vad ska jag göra åt denna återkommande eftermiddagströtthet som kommer varenda jäkla dag?

Det pratas om tunnelbana i Göteborg idag. Motiveringen lyder: Spårvägsnätet i centrum har nått sitt kapacitetstak och kväver sig självt. En viktig förutsättning för att ett framtida Göteborg ska fungera är snabb kollektivtrafik mellan gamla och nya delar.

Såklart finns det både fördelar och nackdelar med detta. Väder och vind är ju en sak som talar för tunnelbanan och det kan ju dessutom gå snabbare. Dock är mycket av stan grundat på lera och berg vilket ju försvårar bygget och gör att kostnaden stiger. Själv ser jag en annan nackdel och det är att man missar mycket av staden. Hur kul är det att sitta och stirra rakt ut i ingenting på en tunnelbana? Trots att jag varit i Stockholm mycket vet jag knappt fortfarande hur man tar sig mellan Slussen och medborgarplatsen trots att det ligger typ på samma gata. I Stockholm åker alla tunnelbana överallt just för att man helt enkelt inte vet hur man tar sig från punkt A till punkt B annars. Sen känns det ju betydligt läbbigare med tunnelbana. Att åka hem från krogen själv mitt i natten är ju helt och hållet uteslutet med tunnelbana, medan det med spårvagn faktiskt känns lite tryggare även om det inte heller känns helt säkert och bra. Sen är det ju charmigt med vagnarna i sig. Men... T-bana som ett komplement till spårvagnarna är kanske inte helt dumt. I alla fall inte om man ska ta sig fram i vardagen. Att tjäna tid på resan till och från jobbet är väl inget någon tackar nej till. Ja vi får la se var detta slutar. Det lär ju inte ske i mon i alla fall.

Nu ska jag ta tag i lite städning. Måste ju va fint här på fredag när min baby kommer.

Omringad

Jag dööör. Har ju inte riktigt (läs inte alls) kommit igång med träningen efter julens förkylning. Sakta men säkert har jag känt hur kroppen börjat förfalla och det snabbt. Det är läskigt vad trött och slö man blir av att inte träna. Senaste tiden har orken varit på rock bottom. Som grädden på moset har jag sovit urkass och där är den onda spiralen igång. Dålig sömn, minskad ork, mindre träning som i sin tur leder till dålig sömn och minskad ork... ja, ni är med va?

Men... idag var jag på step. Vid 14-tiden idag trodde jag att jag skulle dö, liksom varje eftermiddag vid den tiden senaste veckorna och det var läbbigt nära att jag avbokade passet och gick hem istället när dagen bärjade ta slut. Dock tog jag förnuftet till fånga, pimplade multipla koppar kaffe och försökte att inte tänka medan jag gick mot Friskis. Och nu är jag såklart supernöjd med det. Det kändes att det var länge sen och visst krampade det lite i vaderna, men ack så skönt det var. Kommer säkerligen inte kunna gå speciellt snyggt i mon eftersom jag som vanligt inte hade tålamod att stanna genom stretchingen men det får jag ta. I rule helt jävla enkelt.

Nu till rubriken. I fredags firades Maria av. Maria ska flytta till kärleken i Alfta. De andra tjejerna på dagkirurgen styrde upp en överaskningsfest för na på 28:an och det hade tydligen varit superlyckat. Och så kom hemligheten ut... hemligheten som jag obekräftat vetat om i säkert en månad. Maria är gravid. Det är ganska lätt att dölja en graviditet i våra långt ifrån smickrande sjukhuskläder, men det hade allt börjat lysa igenom även dom. Och hon är inte den enda som är gravid. Nä, inne på avdelningen vankar flera stora magar omkring och nere på mottagningen har vi några stycken till. Vad är det som händer här? Nåt jäkla virus eller? Visst, jag jobbar på en arbetsplats där antalet kvinnor dominerar och det är väl alltid nån i närheten som är gravid, men detta tar fan priset. Jag då? Kommer jag sluta som den enda barnlösa i hela världen typ?... Men jag har ju ändå typ fått en 7-åring. Det är inte det minsta sämre. Han är ju den goaste 7-åringen out there.

Idag har jag på tal om ingenting sett det absolut vidrigaste jag nånsin sett. Ok, inte riktigt, men nära på. En tjej på Friskis som jag sett många gånger förr och förvånats över hur lite hon verkar bry sig om sitt utseende drog upp ärmen på sin tröja och jag trodde först det var ett stort svart ludd. Men... Det var en centimeterstor svart leverfläck beklädd med minst 10 långa svarta hårstrån. Jag stod precis bredvid henne och jag håll bokstavligen på att spy rakt ut. Och trots detta kunde jag inte sluta stirra. Var den verkligen på riktigt? Amazing!

Boken har kommit!

Perfekt ju. Loranga, Maxarin och Dartanjang som är världens bästa barnbok och som jag beställt åt Dennis är här! Jag trodde faktiskt inte den skulle hinna komma, men helt perfekt låg den där i brevlådan när jag kom hem. Jag var ju såklart tvungen att läsa några kapitel direkt och den var precis så rolig som jag kom ihåg den. Hoppas Dennis tycker samma nu.

Idag har det varit en ganska bra dag. lite mer att göra än de senaste dagarna tack och lov. Kan bero på att jag fick täcka på mottagningen på eftermiddagen med så det inte bara blev det gamla vanliga. Och nu är torsdagen snart över och fredagen snart här. Kan det bli bättre just nu? Klart det kan, men jag är nöjd.

Finally some sleep

Äntligen har jag fått sova en hel natt igenom. Det är första gången denna veckan. Skönt och det behövde jag. Sen vaknade jag ju 4.30, men det är en annan femma. Och i morrn är det fredag... svårt att tro att det finns folk som är lyckligare över det än mig :D.

Friskvårdscheck?!

Idag kom en drös med checkar på posten. Örebro Läns Landsting har tydligen bestämt sig för att vi ska ha sådana istället för att köpa och lämna in kvitto. Tja, det är väl ok, men det känns lite stenålder att ta med sig monopolpengar till gymmet. Jaja, jag verkar kunna använda dom vart som helst i landet i alla fall så kanske blir det ett träningskort på gymmet i Tuve. Friskis är ju kass ändå. Kanske jag kan använda det till mina resor. Det är ju lätt friskvård att åka till Göteborg och Daniel :D

Idag är allt kass. Jag känner mig bitter och i och med att jag känner mig bitter känner jag mig som världens elakaste människa. Jag ska inte gå in så mycket mer på det, men jag är avundsjuk på en väldans massa människor just nu känns det som. Gillart inte! Det har varit en RIKTIG tisdag i dag så det är väl kanske därför och man får väl hoppas att allt känns bättre i morgon. Veckan vänder och jag är åter på väg till och inte ifrån min älskling och det jag numera känner som hemma.

Det kommer kännas mycket märkligt nästa helg. Daniel kommer hit och det innebär ju att jag inte måste packa (vilket jag iofs inte gjort på ett tag eftersom alla kläder och allt är kvar där) stressa från jobbet, att jag inte måste åka tre timmar tur och retur. Det är skönt... väldigt skönt att slippa just flängandet, men samtidigt känns det mycket konstigt att jag inte kommer vara i Göteborg och Tuve på två veckor. Vad som ska bli riktigt trevligt är att vi ska bju mamsen på mat och bio. Det är hon värd. Allt är Daniels idé och jag är så glad att jag träffat en så rar och omtänksam karl.

Nu ska jag ringa min kille och se om han kan muntra upp mig. Det är jag övertygad om att han kan... i alla fall tillfälligt och sen får jag ju i alla fall gräva ner mig i sängen och hoppas på bättre humör i mon.

Setback

Det är inte möjligt att jag vaknar med täppt näsa och halsont igen. Har ju knappt hunnit bli frisk. Får hoppas det är väldigt tillfälligt.

Uppdatering om lille bilen tänkte jag ni skulle få. Den är fortfarande väldigt sjuk. Efter att ha jagat relä hela förra veckan åkte jag och bror Peter och bytte det i fredags och tog den på testkörning. Vi kom väl 500 meter sen var det klippt igen. Den dog inte helt med hoppade och klickade och stannade nästan. Peter körde hem den till sig och vad som händer härnäst vet jag inte riktigt. Inte mer än att han ska ta den till sin kompis med verkstad som ska kolla igenom den. Ja, jisses. Det kan ju vara prick vad som helst. Så in the mean time blir det tågåkande för mig. Gillart inte, men vad gör man?

I övrigt var helgen riktigt bra! Jag åkte ju ner i torsdags kväll och vad med och hämtade Dennis på fritids. Jag tyckte det var otroligt roligt att det faktiskt stod Bamba på matsalen i skolan. Var hade de fått detta otroligt roliga ord från. De tror ju faktiskt att de heter så.

Fredagen innebar lite fotboll också. Jag och Daniel sköt straffar på Dennis. Jag är fortfarande skadad. Sträckte både vänster låsmuskel och höger knäveck och lyckades träffa venen på fotknölen varje gång jag sköt. Ajajaj. Är det för att man är gammal tro?

Marina kom och hämtade Dennis och sen var det Lock Up på Top Floor, Sticky Fingers. Ljudet var kass och musiken likaså, men det var väldigt trevligt.

Lördagen gick i filmens tecken... verkligen! 6 timmar film typ. Gudfadern 1 och 2. De var ju prick lika bra som alla säger. Och jag är mycket stolt över både mig och Daniel att vi klarade av att vara vakna igenom bägge! Nu har vi alltså trean kvar och det får väl bli nästa helg antar jag,

Nu längtar jag till nästa helg. Det är typ vad vardagarna går ut på.

Minus 9

Börjar dagen med att tappa tv-dosan på fotryggen. Sätter sedan kaffet i halsen. Bra måndag så långt. Och ute är det 9 minusgrader.... Jag kommer ju döööö när jag går till jobbet!

Långt med trevligt

Idag kom Emma åter i tjänst. Tyvärr var hon uppe på dagkirurgen så vi hann inte parata så mycket mer än lite på eftermiddagen. Dessutom var Kata tillbaka efter en dags ledighet och det livar alltid upp. Kata är ett yrväder av rang och hon pratar så snabbt att det är svårt att hänga med, men hon är helt underbar och alltid glad. Trots att det var mer att göra igår har dagen idag varit betydligt roligare. Jag och Kata spenderade förmiddagen med att plocka ner julen och när vi ändå var i farten rensade vi ut i förrådet och städade och rensade i personalrummet. Vart mycket bra!

Imorrn är det åter Göteborg... måste säga att det faktiskt känns mer som att åka hem än att åka bort. Min lägenhet här känns mer och mer som en övernattningslya jag har när jag jobbar än ett hem. Jag har inte sett min lägenhet i dagsljus på hur länge som helst och jag kan ju inte direkt säga att den fått nån direkt omvårdnad på sistone heller. Och det rör mig inte ryggen. Det är ju inte här jag vill vara.

Känns lite konstigt att inte behöva packa. Jag lämnade ju alla mina grejer när jag åkte sist. allt jag behöver ha med min är sminkväskan och handväskan typ. Mycket skönt eftersom jag ju ska åka tåg.

Vi har inte kommit direkt långt med bilen. Jag ringde ju Hyundai med frågor om bensinspumpsrelä, men de behövde ett serienummer och eftersom bror Peter jobbar har han inte hunnit kolla det än. Och jag vill absolut inte vara på honom om det. Detta får ta den tid det tar. Jag är evigt tacksam att han ens ska kolla på den. Visst saknar jag min lille bil, men som den är nu vågar jag ju ändå inte köra den och jag kommer definitivt inte våga köra den mellan Örebro och Göteborg förrän den gått några problemfria mil i Göteborg först.

Jag känner mig lite frusen ikväll (ovanligt va, haha) så jag ska dyka ner i ett varmt bad och ligga där läääänge.

Dra ut på tiden

Det gick bra för både Sverige (JVM) och Tottenham (Premier League) igår! Jag såg ju ingen av matcherna... den ena gick för sent och den andra på kanal jag ju inte har, men jag är nöjd med resultaten i alla fall.

Var lite nervös att jag skulle vakna till ett snöbeklätt landskap utanför idag, men tack och lov är det plusgrader och regn. Visst är det skittrist med regn, men nån jäkla snö vill jag inte ha och då är allt annat bättre. Jag undrar lite hur det kommer gå för min kära att ta sig till jobbet idag. Stormen Emil skulle ju kulminera rund 3-4 i natt, men så länge Ålvsborgsbron är det bäddad för trafikkaos på Hisingen även om man inte ska lämna ön.

Om ca 8 minuter brukar jag normalt gå till jobbet. Jag är såklart helt och hållet redo för detta idag med sedan länge, men nu när vi har stängt finns där ju ingenting att förbereda för dagen. Detta har gjort att jag de senaste dagarna fått suttit själv (eftersom de andra gillar att sova på morgonen och passar på) och inte haft någonting att göra väldigt länge. Så... jag försöker dra ut på tiden att gå iväg. Det gick inget vidare igår... var på jobbet kanske 5 minuter senare än vanligt. Ska försöka lite mer idag.

Jag behöver väl egentligen inte säga det men.... JAG LÄNGTAR TILLS IMON!

Tack och lov

... hade det blivit lite missförstånd idag så det var kort om folk på dagkirurgen. Jippy tänkte jag och rusade upp. Det gjorde jag rätt i för det var det jobb och förmiddagen gick görsnabbt! Inte alls lika långt och trist som igår. Och eftermiddagen gick också ganska snabbt. Lite pyssel på mottagningen och sen till Fiskis och körde lite löpband och några maskiner.

Nu sitter jag i soffan här hemma och känner mig ganska slut faktiskt. Sov skiiiitilla inatt av okänd anledning och det börjar ta ut sin rätt. Det börjar bli svårare och svårare att sova utan Daniel bredvid. Jag vaknar av att jag vänder mig efter honom flera gånger per natt. Lika besviken blir jag varje gång jag inser att han inte är där och sen kan jag inte somna om direkt.

Jag ska inte klaga. Tisdagen har gått och det är bara onsdag och halva torsdag kvar och sen får jag se honom igen. Och Dennis med för den delen. Nu när Daniel och Dennis mamma bytt helger är fredagen överlämningsdagen och det innebär att jag får mysa med pojken en kväll innan han ska iväg.

Jag beställde en bok till Dennis igår. Loranga, Masarin och Dartangjang. Har ni läst den? Om inte... GÖRT! Boken är skriven 1969 och mamma köpte den antagligen från början till min storasyster, men läste den sedan för mig och jag ÄLSKADE den boken. Jag önskar jag mindes vart den var för jag vill läsa den igen, men nu får jag ju chansen ändå. En bok alla barn bara måste få uppleva.

Berättelsen handlar om pojken Masarin och hans pappa Loranga, som bor tillsammans i ett hus. Ute i vedboden bor också Masarins farfar, Dartanjang, som är hypokondriker (och aningen dement). Loranga, ständigt klädd i badrock och med en blommig tehuva på huvudet, är en barnslig och ansvarslös bohem. Det blir oftast Masarin som får ta ansvar, bland annat för sin gammelmorfar som tror att han är en gök och bor i toppen av en tall ute i skogen. Masarin är dock inte irriterad, han glädjs åt att hans pappa leker fåniga lekar med honom. Till exempel brukar de spela innebandy med en övermogen tomat som boll. Andra rollfigurer i boken är Tjyven Gustav, Arga Gubben och Varmkorvsförsäljaren.

Ja, ni ser ju! Nu tar det ju ett tag för boken att komma, men nästa helg blir det högläsning på Norumshöjd ska ni tro!

Nu ska jag färga håret. Ser mer eller mindre flint ut hårbotten.

Jul 2011/2012

Knappt jag kommer ihåg så långt som till när jag kom ner till Göteborg den 22:a december på kvällen, men det var till en förväntansfull liten pojk vid namn Dennis i alla fall. Förväntansfull och febrig. Både den lilla och den stora Velander tycktes ha åkt på det jag haft och yrade natten igenom. Det har varit ganska händelserika dagar... Det finns lite kort på kameran (inte på de yrande pojkarna då utan från hela ledigheten), men de kommer senare eftersom jag glömt kvar den i Göteborg.

Dennis julafton
Pojkarna vaknade och kände sig bättre. Jag gick upp tidigt och förberedde en julaftonsfrulle med tomtegröt och vörtbröd som gick hem hos pojkarna. Ganska snart efter detta dax att öppna paket. Daniel som övertygat mig med all kraft att inte köpa något till honom överraskade med en klapp till lilla mig. En Leif GW wobblehead. Hur cool som helst. Dennis blev överlycklig över alla sina julklappar och resten av dagen gick åt till lek med klappar. Vi kollade Kung Fu panda 2, byggde Lego, spelade hockeyspel och Nintendo DS. Jag och Daniel lagade till ett julbord av köttbullar, prinskorv, ägg, potät, vörtbröd, julost och leverpastej. Mer än så behövs inte. Vid 18-tiden var dett dax att packa ihop den lille pojken och köra honom i regnvädret till mamma i Angered.

Julafton hos Sonja och Hendor
Vid 12.00 på julafton landade jag och Daniel i Kungsbacka hos mormor Sonja och morfar Hendor. Vi var först, men inte långt efter kom mamma Yvonne med sambo Glenn och lillasyster Carin. På plats var också morbror Robert. Dagen var perfekt med god mat och Hendors sköna historier om sitt liv från skogsarbete i Jämtlandsskogarna till indrivare av stöldgods hos Göteborgspolisen. Och jag fick julklappar jag med. Köksknivar, ljuslykta och en fin tvål- Så himla gulligt. Mitt julgodis i den fina burken jag gjort gick hem hos alla.

Atos breakdown
Vid 18-tiden var det dax att åka hem. Här hade det gått och blivit rejält kallt och vi drog på allt som hette värme i bilen för att få bort is och imma. Vi kom ca 1 km innan bilen började rycka på motorvägen och dog. Tack och lov kunde jag rulla av ut på en avfart. Bättre än motorvägen men inte alls nåt bra ställe. I en kurva i beckmörker på avfarten Kungsbacka Norra stod där jag och Daniel och visste inte vad vi skulle ta oss till. Bilen stendöd! Tack och lov dröjde det inte allt för länge innan en bil stannade. Tack och lov en polis som hjälpte oss med bärgare. Det dröjde dock innan bärgaren kom och varningsblinkersen var inte långt i från döda. Bärgaren körde oss till Mekonomen i Kungsbacka och sen var det bara för oss att ta tåget till Göteborg. Där mötte Andess upp och körde oss alla tre till Tuve.

Julaftons kväll
Riktigt perfekt. Jag, Daniel och Andess, musik och grogg.

Juldagen
Spenderades i soffan i princip hela dagen. Andess var kvar och vi käkade pizza och kollade en galen serie i sträck. När Andess gick fortsatte vi myset i soffan med lite glass och ytterligare galenskap på tv:n

Annandag jul
Den stora Premier League dagen och fotbollsälskare som Daniel är spederades mycket tid framför tv:n. Dock gav vi oss ut på planerad promenad. Sämsta tänkbara dag. Småspiksregn och det var inte alls skönt.

Tisdag
Klockan 4.20 ringde klockan eftersom Daniel stackarn skulle upp och jobba. Nervös för min bil kunde jag ju inte somna om och från det att klockan slagit 07.00 spenderade jag i stort sätt hela dagen med att försöka få tag på Mekonomen. Inget svar. Visade sig sedan efter jag ringt Mekonomen Direkt för andra gången att de hade stängt och bara skulle ha öppet onsdag och torsdag. Hade ju inte skadat om detta stått på hemsidan eller  de haft en telefonsvarare. Blev inte mycket annat gjort förutom en långpromenad och lite handlande. Lagade kycklinggryta till min karl när han kom hem och det uppskattades mycket.

Onsdag
Fick tag på mekonomen ganska omgående. En jättetrevlig herre med ryggskott kollade bilen direkt och ringde upp för att berätta att det inte var nåt annat fel än att batterikabeln suttit lös. De hade startat bilen och den gick som en klocka. Bara att komma och hämta. And so I did. Skitvädet, men jag gav mig in till stan och hoppade på tåget till Kungsbacka, hämtade min lille bil och gav mig nervöst iväg mot Damco för att hämta upp Daniel. Vi hade nämligen planerat en biokväll och köpt biljetter. Bilen gick fint ända till Damco, men när jag hämtat Daniel och vi satte på värmefläkten började genast bilen rycka och sen dog den igen. Tack och lov hade vi Daniels arbetskamrat Staffan efter oss och han hjälpte oss rulla undan bilen från vägen och han kikade lite på den. Sa genast att det antagligen var nåt med besinpumpen. Vi fick lämna bilen där och fick skjuts hemåt.

Väl hemma ringde Daniel sin bror Peter (ex bilmekaniker) som snällt nog kom över och hämtade oss för att bogsera bort bilen eftersom den stod väldigt illa där den stod. Men se då funka den igen och den funkade (dock lite ryckigt och osäkert) hela vägen hem till Peters svärmor där bilen nu står kvar i hennes garage.

Torsdag
Storstorm på väg och jag visste inte riktigt om jag skulle ge mig ut eller inte, men det gjorde jag. Satte på mig träningskläder och tog all kraft och stegade i motvind till Backaplan för att köpa lite raketer till nyårsafton. Hittade en liten vagn där ute som sålde. Gick in en sväng på Coop och när jag kom ut var stormen i full gång. Nära jag inte tog mig hem, men det gick i alla fall med buss. Trodde inte Daniel skulle ta sig hem eftersom Älvsborgsbron var stängd och sist det hände fick vi ju sitta i köer i timmar, men kollegorna på hans jobb hade släppt i väg honom ett par timmar tidigare och redan vid 14.30 var han hemma så vi fick lite extra mystid tillsammans. Återigen förvånas jag över att Sveriges blåsigaste stad har broar.

Fredag
Började ringa till Hyundai. Peter vill byta bensinpumpsrelä och ville jag skulle ringa och höra om pris. Höll på i flera timmar, men fick bara till svar att de skulle ringa upp senare. Gav upp till slut och åkte upp på stan för att luncha med Cillan och köpa biljetter till Lock Up nästa helg. Ingen ringde och jag var skitförbannad. Hur som helst, mysig dag på stan med Cillan och jag var hemma igen lagom tills Daniel kom. Dennis som skulle komma var sen och kom inte förrän 18.00, men vi hann med en mysig kväll ändå.

Nyårsafton
Vi gav oss på att laga stek. Köpte en termometer på ICA och slängde in den i ugnen efter att ha läst noga hur vi skulle göra. Och det blev supergott. Perfekt! och med lite potätgratäng till blev det en riktigt fin nyårsmiddag. Dennis var inte så förtjust i köttet, men å andra sidan har han varit väldigt förkyld och inte så sugen på mat alls. Men godiset gick ner. Vid 19.00 gick vi ut och fyrade av våra raketer. Dennis visste inte riktigt om han var rädd eller tyckte det var kul, men när raketerna var slut villa han ha fler. Dock hade vi bara de 7 jag köpt. Jag tror han var ganska nöjd ändå. Strax efter vi kom in i gen somnade den trötte lille och jag och Daniel satte förväntansfulla på UFC 141. Blev MYCKET besviken när min Donald " the cowboy" Cerrone gick och förlorade mot Nate Diaz. Skit också! men men... han får komma igen till nästa fight. Klockan 24.00 korkade vi upp vår pava smultronbubbel och gick ut och ställde oss på balkongen. Jag har aldrig sett nåt så vackert. Himlen målades av fyrverkerier åt alla håll och vi stod där ganska länge innan det lugnade ner sig. Det var som i en film att stå där med min älskade under den upplysta färgglada himlen. När det var över gick vi in och kollade lite till på tv innan vi la oss och sov för första gången 2012.

Nyårsdagen
Alltid tråkigt att vakna och veta att man ska hemåt snart. Lite dov stämning sådär. Dock hade vi ju lillskiten att roa eftersom hans kompis Alex inte var hemma och han livar ju upp allt. Klockan 17.11 följde killarna mig ner till bussen som skulle ta mig vidare till stationen. Tåget hem gick bra.

Det var inte alls roligt att komma hem. Det är det ju aldrig, men efter att ha fått spendera så lång tid tillsammans känns det extra tungt. Man har vant sig vid att ha varandra och det känns väldigt ensamt och ödsligt att inte ha Daniel att prata med.

Segt som knäck

Efter så här lång tid utan ett inlägg tror ni säkert att jag slutat med bloggandet. Icke, men jag har ju inte haft varken tid eller lust i julledigheten. Har såklart en hel del att berätta, men det får bli sen. Nu ska jag ju snart iväg till jobbet för första gången på evigheter. Segt som knäck att gå upp nu på morgonen. Tur det är kortvecka i alla fall.