Psykologen

Jaha, så har man slaskat hem i blöt snö. Deprimerande! Ska det börja nu. Alla tjöt av lycka över de stora snöflingorna som började dala ner från himlen under förmiddagen, Men inte jag... jag började nästan grina. FY! Tack och lov att det är plusgrader och det inte verkar få ligga kvar. Dock gillar jag ju inte slasket heller, men jag är glad så länge jag ser marken.

Var hos psykologen idag. Eller ja, nu var hon ju inte psykolog utan beteendevetare. Och medan jag kanske hade behövt prata om min depression över att snön föll pratade vi istället om arbetet. Jag trodde inte jag skulle tala så mycket, men hon var en jäkel på att ställa frågor. I början var jag lite reserverad. Jag gillar inte att bli studerad och analyserad, men efter ett tag släppte det och jag tala så jag nästan tappa luften. Detta berodde lite på min täppta näsa och torra hals också, men det gick i ett ur käften. En timma gick ursnabbt och sen var det tillbaka till jobbet en sväng.

Tog en vända över stan i förhoppningen om att jag skulle hitta nån perfekt julklapp till Depa. Att de mirakulöst nog fått in massor med Michael Jackson-prylar, men icke. Det coolaste jag kunde hitta var Angry Birds påslakanset och jag vet inte om det är coolt nog. Jag vet att Depa gillar spelet, men jag vill ju så gärna hitta nåt MJ!!!


Ja kom hem tomhänt i alla fall.

Jag kommer få sällskap i bilen till helgen! Kul som sjutton. Min chef, den underbara Eva Helén, ska ner till Göteborg och vi har pratat flera gånger om att samåka. Hon liksom jag pendlar till kärleken, hennes i Flakenberg. Denna helg skulle de dock uppehålla sig i Göteborg och det passar ju perfa. Speciellt eftersom vädret verkar ska jäklar med vind och snöblask är det ju skönt att inte vara helt allena på den långa vägen...som faktiskt inte känns så lång längre nu när man börjar lära sig varenda vinkel och vrå utantill. Trevligt i alla fall.