Home sweet home

Nu är jag äntligen hemma. Det har varit mycket trevligt på alla sätt och vis, men gud va skönt det är att komma hem.

Mamma hämta upp mig och så drog vi direkt till Kumla och Rolles grav med blommor (hann ju aldrig dit i tisdags när han fyllde). Jisses vad det är fin där nu. Blommor överallt. jag är så superkass på blommor att jag redan glömt vad de hette som jag köpte, men de skulle va hållbara och det blev lovely där bland alla andra blommor. Jag gillar kyrkogårdar. Det är en sån lugn stämning och mysigt på nåt sätt. Kanske låter sjukt, men jag kan inte rå fört.

Vi tog en liten repa i Kumla efteråt. Tänk vad det ser annorlunda ut nu mot när jag bodde där. Enligt mamma har folkmängden bara ökat från 17 000 till 20 000, men det är ju nya hus precis överallt så det känns som det växt massor. Undrar om Vivi jobbar kvar på posten. Vivi var den som visste allt om alla... till och med sånt som stod i förseglade kuvert konstigt nog. Och som min arbetskollega sa häromdagen var det ju lite lustigt att brev alltid kom fram till rätt person även om namn och adress var fel. Om man bortser från att det ÄR just Kumla, det lilla helveteshålet jag blev dömd att växa upp i, är det riktigt mysigt i de nya områdena. Då det är bra mycket billigare med hus där har många Örebroare flyttat dit och hållar man sig därute på kanten och åker till Örebro och jobbar osv kan man kanske bo där utan att ha nåt med Kumla att göra. Fast, nä fan... skulle aldrig våga riskera det. Kumla är djävulens avkomma, fördärvets hemvärn och bakdanterits Mekka. Fångarna på anstalten är de enda som förtjänas förvaras där. Jag är glad jag kom därifrån när jag gjorde.

Quick update

En liten kvick uppdatering. Klarat av 2 dagar nu och bara halva i morgon kvar. Riktigt roligt, men det är så himla jobbigt att sitta still (och jag får så himla ont i röva) så jag är glad det bara är en halvdag kvar. Mina baggyjeans jag köpte inför resan var nog det bästa köp jag nånsin gjort. Sååå sköna.

Riktigt trevlig att bo hos syster med. Igår var vi och kolla när Alexander hade fotbollsträning. Det va kul, men freeeeezing. Idag har William match och det lär ju knappast va varmare, när det är svart på himlen och regnet hänger precis ovan skallen.

Och så biggest kudos till Bäjb Devil Dearboy som trotsat tandläkarmonstret och dratt ut två gaddar idag! Återigen... you da man!

På nya äventyr

Om 2½ timmar åker jag till soliga Karlstad. Ska förena nytta med nöje i tre dagar.

Nyttan består i den årliga Uroterapikonferensen som startar i dag 13.00 och slutar fredag 12.00. Det brukar vara en ganska trevlig tillställning. Vi är inte så många av vårt slag. Har för mig jag hört siffran 400 och då är det i hela norden. Ett ganska kul gäng. Och det är ju trevligt med gratis mat, utställarnas godisskålar och så kan man fylla på pennförrådet :D.

Jag skippar Get-together party och bankettkväll (tycker dessa är mest jobbiga och det slutar alltid med magont efter alldeles för god mat) och nöjet består istället i att jag ska bo hos min syster Ingela och hennes familj, bestående av significant other Per och två goa pöjkar William och Alexander. Ska blir riktigt mysigt att spendera två kvällar med dom. Lite synd att det är vardagar och dagarna är upptagna med jobb och konferens, men det blir fler tillfällen.

Denna gång har jag försökt tänka lite smart. Inga åtsittande kläder och bekväma skor får det bli. För en som arbetar i vita pyjamaskläder dagarna i ända är det ju lite kul att ha privatkläder på sig och jag sätter alltid på mig det som känns finast, men ångrar mig alltid bittert efter att ha suttit och svullnat på en stund. Man bör ha kläder man kan växa i när man ska sitta still hela dagar. På morgonen nu har jag profylaxsprungit för att förhoppningsvis hålla cirkulationen igång lite bättre och för att slippa tvätta håret när jag är borta väntade jag tills nu på morgonen med att göra det så det håller sig något sånär oflötigt tills jag kommer hem. Jag imponerar faktiskt lite på mig själv när jag är så här smart och förutseende.

Detta innebär att det kanske blir lite bloggtorka här ett par dar, men so be it. Jag kommer antagligen sakna det mer än ni. Om jag bara kunde få mobilbloggandet att funka! Jag har kommit så långt att jag loggat in och skrivit ett inlägg (utan T9 som inte tycks funka där), men sen försvann inlägget när jag skulle publicera det. Säkert mobilens fel. Jag gillar den inte alls. Seg och ful. Nästa gång blir det en riktigt fine multi-allt-lur.

Jaha, men tjing tjong då, så hörs vi på freddah.

The loss of a great man

Idag skulle Rolle fyllt 65. Det är 4 ½ månader nu sen han dog. Jag tror ibland jag inte fattat det ännu. Jag inbillar mig att han fortfarande sitter där i soffan, äter OLWs dill och gräslökschips och kollar på sporten (och det tror jag iofs han gör också, fast på ett annat sätt). Allt gick så himla fort och tiden han var sjuk (3 mån exakt) stod helt still, fast den samtidigt rann iväg alldeles för fort.

Rolle var en fantastisk människa på alla sätt. Från första dagen han kom in i mammas och mitt liv har han behandlat mig precis som om jag vore hans egen dotter och han har gjort så mycket för mig att jag inte ens kan beskriva det. Nästan overklig hur nån kan vara så genuint godhjärtad rakt igenom, för jag tror faktiskt inte det fanns ett enda ont ben i den karln. Han var långt ifrån värd att bli sjuk på det sättet han blev, men på nåt sätt accepterade han det utan krusiduller och gav aldrig upp. Julen 2008 kommer jag aldrig glömma. Trots att den egentligen var fruktansvärd kommer jag alltid komma ihåg Rolles ögon när han satt vid köksbordet och var så glad att han fått i sig några tuggor av julmaten. Det var så viktigt för honom, trots att jag tror han åt för vår skull. Han visste att det var sista gången vi satt där tillsammans och ville det skulle va så bra. Och man såg att han va lycklig att vi fick göra det en sista gång... och det är jag med.

Så Rolle... även om du inte är här med oss nu, så vill jag säga grattis på födelsedagen... eller egentligen tack för att du blev född och fanns i mitt liv.

Vill också ge största kramen nånsin till världens bästa och starkaste mamma. Du är helt otrolig som klarar detta så bra som du gör. Hoppas jag växer upp och blir precis som du en vacker dag. Älskar dig.

Och Eva... jag hade inte fixat nyårsdagens morgon utan dig. Tack, mest i världen guma!

Värdelös :(

Får nog bli ett inlägg till idag. Ett argt sådant. Blev just påmind om mitt samtal med cheferna (min närmsta och klinikchefen) idag. I januari 2008 fick jag fast tjänst som sjuksköterska, som 4 månader senare, när jag blev färdig uroterapeut, skulle konverteras till en uroterapeuttjänst. Ny tjänst innebär att man ska få löneförhandla. Det blev dock inget med det, för SSK United fick för sig att strejka till ingen nytta alls och när lönerna sedan sattes var det bara att le, tacka och ta emot. Jag protesterade förstås, men svaret jag fick va typ ett hånflin och svaret: Gå du till högsta hönset och klaga, men förvänta dig inte ett skit för det. Och min konvertering av tjänsten försvann nånstans på vägen till eller från Tore Öberg (dåvarande sjukhusdirektör) och såg aldrig urologmottagningens ljus igen.

Nu med ny chef och återigen löneutvecklingsdax, kom en ny chans. Min nya energiska chef kavla upp scrubsärmarna och tag tag i saken. Svaret från klinikens typ ekonomiöverman blev: att ändra på pappret är en ren formalitet och ska inte vara några problem, men några pengar får hon inte! hon är ju fortfarande sjuksköterska och gör sjuksköterskeuppgifter och har ju inte gått nån vub (som är förkortning för vidareutbildning, vilket jag ju visst har och som gett mig högskolepoäng, men vub är bara de utbildningar som högskoleverket klassat som det). Jo, Mrs Coinhead, jag kan fortfarande göra sjuksköterskeuppgifter för jag lobotomerades inte i samband med utbildningen. De tryckte istället in nya kunskaper i skallen på mig (hör och häpna, men det gick) och nu kan jag göra saker som faktiskt ingen annan än uroterapeuter gör... och nä, inte ens läkarna!

Vad som räknas som specialistkompentens är minst sagt inte logiskt. Anestesi, operation, intensivvård... här kan ingen utan utbildning gå in och ta över ditt jobb huxflux. MEN... nu finns ju också onkologi, kirurgi, barnsjukvård m.m. som specialistutbildningar och vad gör de? De jobbar precis som vilka andra sjuksköterskor som helst på avdelning eller mottagning och gör EXAKT samma uppgifter (dock med högre teoretisk kunskap). Så förklara för mig kära högskoleverk varför dessa är specialistklassade och inte uroterapin? Mrs Coinhead hade också hävt ur sig att min lön för mödan är att jag fick utbildning och resor betalt för min fina utbildning. Jo visst, men jag gick inte på nåt sett och bad om denna utbildning... visste för guds skull knappt vad det var när jag började. Kliniken bad mig för det va kris och katastrof, för vi drar in utomlänsstålarsch här sörni, så självfallet ska de väl betala.

I såna här lägen får man lust att göra nåt drastiskt för att visa att man behövs. Första tanken var att ta mina pinaler och traska ut genom snurrdörrarna och vinka bye bye, men det gör man ju inte. Men vad skulle hända om jag helt sonika sket i att göra mina uroterapeutuppgifter? Om jag inte är uroterapeut på papper (det nya pappret för att konvertera min tjänst är inte vad jag vet ens skickat och innan det kommer tillbaka hinner jag nog gå i pension ändå) och inte får lön för det, vem kan då tvinga mig till att jobba som det? tyvärr skulle det inte funka heller. Problemet med detta är att det finns två till av min sort på kliniken, dock bara på halvtid (så de skulle få det kämpigare) men det går tills de istället för att ge mig mer pengar utbildar nån ny. Dessutom tycker jag ju jobbet är kul, men just nu växer horn i pannan på mig och öppnar jag munnen sputar det eld.

Jag är körd!

Att snacka skit över en låda mat

Personalrummet på en kirurgisk avdelning (i detta fall urologen) är förmodligen det sista stället du bör äta din lunchlåda på om du är det minsta lilla kräkmagad, då diskussioner om diverse kroppsavfall är ett relativt vanligt förekommande samtalsämne. "Hur mycket har sal 3 kräkts idag? och var det så där segt och grönsvart idag med?" "När jag la om på 21b idag kom det massor med sånt illaluktande var. kanske borde skicka en odling" "Vilken otäck hosta han har, kommer upp massor med gulgrönt slem... Å, får vi krämbullar till fikat!" "Å, vad gott det var med köttfärssås idag, förresten har diarrén avtagit lite på 5.an". Kan vara ganska intressant med elevers ansiktsuttryck vid lunchtid.

Idag diskuterades den bristande hygienen på personaltoaletten. Senaste tiden har de ibland sett rent ut förjävligt ut där inne. Stora röda skyltar om hur och när man bör använda toalettborsten tycks inte ha effekt på lortbovarna. När diskussionen löpte vidare kom vi fram till att det finns någon slags intern rasism (där personal utgör den ena rasen och patienter den andra) vad gäller vad man inbillar sig är renast. En liten tankenöt:

Om man har en toalett som används av en eller två personer på ett dygn mot en som används av minst 25 olika personer varje dygn. Vilken av toaletterna är förmodligen renast?

Utanför varje patientsal (2 pers) på avdelningen finns en toalett. Dessa två personer som bor på salen är förmodligen de enda två som använder toaletten, men såklart vissa undantag. På avdelningen finns dock en enda personaltoalett och denna används dagligen av ca 14 undersköterskor och sjuksköterskor, ett gäng läkare, kurator, sjukgymnast m.fl. Den som används av flest, borde ju också va äckligast. Dock tycks den allmänna inställningen vara att denna toalett känns fräschare att gå på. Jag säger inte emot detta, utan har samma tankemönster. Jag går själv på denna toalett och inte går jag till en patienttoalett om den skulle va upptagen, utan man står och studsar utanför tills det blir ens tur. Men varför? Är den allmänna inställningen att personalen har bättre hygien och är mindre lortgrisiga än patienterna? Ja, det verkar så, men vad händer den dag en personal blir patient? vilket ju är mer vanligt än ovanligt att det händer. Då brister hygienen direkt och man förvandlas till en riktig lortgris?


Nu finns det ju en annan rent vårdhygienisk aspekt på det hela med. Personalen BÖR inte gå på patienttoaletter, med tanke på spridning av bakterier. Förekomsten av infektionsbenägna bakterier torde vara större på patienttoaletten (som vårdas för ex eftervård efter operation, infektion eller allmän sjukdom) och att gå från en sådan och in till en annan patient för exempelvis en omläggning medför större smittorisk, även med handsprit. Men att tro att det är mindre spill och dräll av kroppsavfall på en personaltoalett är nog att lura sig själv ganska långt uppåt väggarna.

Spice up you life

DAGENS TREUDD: Jag blir rent ut sagt jävligt förbannad på tidningarnas (läs Aftonbladet och Expressen) respektlöshet vad gäller Patrick Swayze och Farrah Fawcett som är döende i cancer. Att publicera bilder på dem bleka och magra i livets slutskede är så jävla långt under jordens yta och borde bestraffas med dödsstraff. Låt dom fan dö ifred!

Så... med det sagt...

Jag vill rekommendera denna underbara nya krydda från Santa Maria. Gjorde ett nytt gäng matlådor i morse med kyckling, purjolök, champinjoner och paprika... å så kryddan å lite matlagningsgrädde. Till det koka jag lite quinoa. Detta tillsammans med spenat och fetaostpajen jag gjorde i fredags utgör 7 matlådor. Det klarar jag mig på ett tag (har nog 3 i frysen sen tidigare). Denna vecka kommer jag ju bara gö av med 2 eftersom jag åker på konferens ons-fre. Känns bra att ha ett litet lager. Hatar att behöva ställa mig på kvällarna och fixa. Eftersom jag inte har nåt att göra funderar jag på att gö fler... hmm, men vad?

I morse stack jag ut och sprang redan 7.15... i t-shirt. Det va iskallt till att börja med, men man får ju upp värmen ganska snabbt. Då var det sol och blåste inte fullt lika mycket storm som nu. Känns som jag behöver nya skor. Damn! De är ju så jäkla dyra.

På vägen hem sprang jag förbi solariet och sola 16 minuter. Kändes väldigt New York att utan mellanlandning springa rätt in... multitasking. Det va skönt. Kommit på att det är väldigt avslappnande att ligga där. Jag har ju så fruktansvärt svårt att bara sitta/ligga utan att göra nåt, men här har man inte så mycket val, varav man slappnar av vare sig man vill eller inte. Skulle vilja sola längre, men med min grundhudkulör är det nog bäst att va varlig.

Fick pallra mig iväg till affären idag med (suck). Inbillade mig i går att jag skulle slippa handla idag, men i morse tog mjölken och sylten slut och detta är ju ett måste till morgongröten så det va bara att pallra sig iväg. Eftersom jag fullkomligt älskar Alpro soyas soygurt fick jag för mig att jag ville prova soja"mjölk" också, något som jag till min förvåning inte hittat på Ekersch (skärpning! och se till att skaffa Risentas müsli i lösvikt också, det är på tiden för länge sen!), så jag drog i väg till Lucullus istället. Gillar inte denna affär alls faktiskt, men då jag visst att de hade Alpro soya så det fick bli det. Självklart var den ju slut (jävla sätt) så jag fick ta Go Green i stället. Säkert fullt duglig, men eftersom deras soygurt inte är lika god är det säkert samma här.

Passade på att unna mig en dajmstrut... tyckte jag va värd det efter denna mycket effektiva helg. Är inte detta en härlig glass så säg? Lite stor, men långt ifrån nåra problem att få ner. Tänkte köpa hem en glasslåda, men de är ju så obarmhärtigt dyra, så det blev en singelglass och lika bra är väl det för annars hade jag säkert hävt i mig hela på en gång.

Å så va helgen slut. På det stora hela ganska missnöjd. Har ju hunnit med en hel del, men det känns ändå som den bara flugit iväg och inget åstakommits. Weird. Nästkommande veckor blir det inte mycket tid på jobbet. Som sagt tidigare åker jag till Karlstad 3 dagar denna vecka. Inte direkt nån ledighet, men lite omväxling är ju upplyftande. Nästan vecka jobbar jag bara mån-ons och sen åker jag neråt småland igen. Å, vad jag längtar.

Plast och Metal

Gick upp 6.30 och innan 11.00 var jag klar med tvätt, löprunda, frukost, dusch och dammsugning. Sen blev jag så där apatisk igen. Har sån energi på morgonen och sen tar den bara slut och då blir jag rastlös och uttråkad.


Idag är det Metallsvenskan här i stan. En fotbollsturnering anordnad (för andra gången tror jag) av Aska Productions och Big Mouth Productions. Medverkar gör band som In Flames, Bullet, Dark Tranquillity, Sabbaton, Heat, Illdisposed. och Millencolin såklart. Efterfesten hålls på Conventum Arena där Hammerfall bl.a. spelar. Jag ska inte dit... vare sig på fotbollen eller konserten, men jag tycker det är ett otroligt festligt initiativ, som livar upp lite i stad. Bra jobbat pöjkar! Just i dag verkar stan va nog upplivad ändå iofs då Linda Bengtzing och en massa annat ointressant nöjesfolk intagit stan för Centerpartiets partistämma.

Sitter och funderar på Metaltown. Kan inte bestämma mig om jag vill gå. Har tagit ledigt fredagen så så långt är allt kirrat, men jag har inte köpt nån biljett ännu. Skulle bli tredje året om det blir nåt. Jag var helt inställd på att jag skulle dit (varav jag tagit ledigt) men sen har jag och Big C diskuterat och blitt tveksamma. Det har ju aldrig varit direkt kul. Första gången var det bara en dag och då tappa jag bort de andra illa kvickt. Förra året var vädret så illa det kunde va och regn och brist på värme tog knäcken på alltihop. Vi hamnade på Adas ganska tidigt bägge kvällarna. Och sen stressen... alla vill se olika band och gå dit olika tider. Jag vill oftast inte se nåt band, haha. Jag gillar att se band, men på festivaler är det mest jobbigt. Roligare att umgås. Och i år ska inte Cillan gå heller, vilket hade gjort det mycket roligare ju.
Så hur ska jag gö? Biljetten kostar ändå 1300 typ. Vad har jag sagt om att ta beslut? Gillar jag det? nä. Kan jag det? nä, inte det heller. Hjälp!


För att bryta apatin drog jag och mamsen vid 13-tiden ut till Marieberg/IKEA. Uppdrag: brukinköp (hänvisning till tidigare inlägg). Fyfan, vad de har förstört därute. Nya Marieberg är ett tragiskt försök till ett flott USA mall, men de har misslyckats nåt kopiöst. Dessutom har de lagt nytt golv med matta och blanka plattor. Mycket smart av dom att lägga de blanka plattorna vid varje butikentré så folk håller på att slå halvt ihjäl sig, haha. Stackars mamsen kämpa med sin nya fina skor. Och hur snyggt och roligt ser det ut från vägen då? som en stor svart skokartong. Tacka vet jag när det var Obs, haha... det var tider det.

Anypooh... inköpt är följande

2 set a 17 burkar med grönt lock i alla möjliga storlekar + en röd fin spagettiburk i glas. Nu är allt småkrypsäkrat i skafferiet. 2 set underbara röd/rosa påslakan, vilket jag behövt sen jag råkat tvätta mina favvos med nåt rött, så de fick en skrikande skär ton.



En tjusig röd toaborste. På Lagerhouse hittade jag kakeldekor jag bara va tvungen att ha. Dock har jag ju redan röd i köket som passar väldigt bra, så jag vet inte riktigt vart jag ska ha denna. Kanske drämmer upp dom i badrummet trots att det inte finns tillstymmelse till kakel där. Vi får la se. Hittade även en mycket fiffig sån hängare man sätter över dörrkanten som hade 6 krokar med mysiga vita knoppar på.




Det bästa av allt är badmössan som matchar mitt duschdraperi.



Faktiskt mycket nöjd med dagens inköp. Jaha, nu är det bara kvällen kvar då. Måste hiva mig iväg till Ekersch en sväng, men annars ska jag nog bara hänga i soffan resten av kvällen med TV, Bäjb och kanske till och med lite götta.

Tjing

Coolish stuff

Pajen vart asbra. Degen rekommenderas... om man har massa tid dvs. Kanske något för lite salt på spenaten, men det går ju att lägga till i efterhand.

Badrummet är avklarat också... badkar, handfat och toalettstol gnistrar och golven är skurade för hand. I'm sucha dukto! Synd att jag inte hade en sånhärna att piffa upp det hela med.



Jag vill ha den härna underbara fotöljen. Den är designad av nån Luigi Caccia Dominioni, vem det nu är, men den är säkerligen inte billig.


Och de här skulle ju sitta som en smäck på min Hellride.


Var på väg att köpa mig ett par tärningar i Stockholm för att pimpa, men kom sen på att textilier och regn (som faktiskt en cykel får utstå) inte riktigt går ihop.

Jag har försökt ta dö på min Nattens prinsessa under vintern, genom att inte vattna den. Det funka inte alls, Till sist beslöt jag mig för att ge den lite att dricka och nu har jag ett skott som växer rakt ut och över halva vardagsrummet. har en väldigt tråkig vattenkanna och denne fine skulle ju va perfa. Kostar 250, vilket ju jag tycker är lite mycket för plåt, men jag antar det inte är så farligt.

Nä. nu måste jag sluta surfa prylar. Hittar så mycket fint som är alldeles för dyrt :(

Hushållsnära tjänster - I'm my own bitch

Detta har varit en sån där vecka som kändes som den aldrig skulle ta slut. Började ju i måndags med övertid i drygt två timmar pga utbildning av ny personal. Tisdagen blev helt förstört av siffror och onsdagen var stressig som fan. Torsdagen var lugnare, men otroligt lång och nu äntligen har det blitt freddah.

Har ju inte varit hemma på två helger nu så det är en del att ta tag i hemma. Och vädret verkar ju lovande för en riktig va-hemma-och-fixa-helg. Veckorna hinner man ju inte ett skit. Jag tjuvstartade lite med städningen i morse (vakna ju 4.40) och började rensa skafferiet i köket. Det var en hel del som hade gått ut för allt för länge sedan och nu ser det faktiskt ganska tomt ut. Bra det! Vill inte ha en massa trams som aldrig går åt ändå. Ska fullgardera mig mot sommarens ohyra med att skaffa burkar till allt som kryp kan tänkas trivas i d.v.s. gryn, ris, mjöl och sånt. Kylen ska också rensas och skuras ur. Det sker ju inte allt för ofta.


Klockan 7.00 i morgon bitti ska jag tvätta. Tvättberget växer ju trots att jag inte direkt hinner använda mycket privatkläder till vardags. Vidare har jag plan på att även rensa i badrummet där fler krämer, lotioner o.s.v. tycks hamna än vad som går åt. Vågar jag ska jag även ge mig på golvbrunnen, men jag betvivlar jag klarar det utan att ha nån här som kan rädda mig om nåt lurvigt krälande skulle krypa upp ur den. Sen blir det ju vanlig dammsugning och damning med.

I sovrum och kök har jag myggnät på fönstren som behöver förstärkas i fästanordningen av kardborrband. När allt detta är gjort ska lägenheten gås över grundligt med Radar Raid.

Det är otroligt tomt i mitt matlådeförråd så jag ska även laga lite mat i helgen. På agendan idag står spenat och fetaostpaj. Har köpt Kesella och tänkte försöka mig på att göra egen pajdeg enligt nedan. Ska bli spännande.

3 dl fullskornsvetemjöl
50 g smör
1 dl Kesella

Sätt ugnen på 200 grader. Låt degen vila kallt i en timme och förgrädda sedan i 10 minuter. Häll i fyllningen och grädda i ytterligare 25 minuter

Lite väl mycket tid att lägga ner på mat kan jag ju tycka men detta är säkert once in a lifetime så what the hell. Sen har jag ju åtminstonde 5 matlådor. Har kommit så långt att jag har degen i kylen nu. Det var varken lätt eller kul att knåda ut den i formen utan kavel eller nåt. Tack gode gud för mina Popeye-muskler. Banne mig om detta nu inte blir gött. Återkommer med rapport. Imon ska jag försöka mig på nåt med kyckling och min nye goe (hoppas jag) mangocurry krydda.

Sen ska jag självklart träffa käre mor också och om vädret tillåter kanske vi åker ut på nåt cykeläventyr. Å så telefonhäng med Bäjb såklart. Fullspäckad helg som ni förstår. Bäst att kavla upp ärmarna och sätta fart.

Fizzle-trivia

Jag kollar sällan på TV innan 21.00. Från det jag kommer hem tills ca 20.00 är det helt knäpptyst. Det är nåt jag börjat gilla på sista tiden och har förut varit helt allergisk mot tystnad. TV:n åkte på så fort jag kom innanför dörren och fick gärna stå på dygnet runt och helst i både vardagsrummet och sovrummet. Men nu ska det va tyst. Så skönt! Ja, jag vet att jag börjar bli gammal, men det skiter jag i. Jag har dock aldrig kollat direkt mycket på TV:n trots att den stått på. Nu är enda gången jag tittar (förutom på helgerna) från klockan 21.00 på kvällen tills det jag somnar.

TV-serier jag följer utan att följa ibland och oftast inte hela.

Just nu visas vanliga CSI Las Vegas på måndagar kl 21.00, men utan Gil Grissom och istället med Dr. Raymond Langston spelad av Laurence Fishburne. Jag tycker han gör ett bra jobb, men han har ju ingen lätt uppgift att ta över efter en så stark tv-personlighet som rissom. Serien är fortfarande helt ok, men det va bättre förr. Nick Stokes nacke har ökat nåt kopiöst i omfång och blitt till den av en Blue Cattle tjur och Warrick, som va min favvo, har dött. CSI New York är klart favoriten av de tre just nu. Både Gary Sinise och Melia Kanakaredes är ju utmärkta för rollerna. CSI Miami är ok, men också jävligt irriterande. Jag har varit i Miami. Visst är det mysigt och soligt, men inte va allt så där gult och orange. Och när Horatio kör sin från-sidan-pose för 1000 gången och säger nån fyndig tuff replik med solbrillorna i högsta hugg blir man mer trött än impad.
Efter CSI sappar jag över till TV4plus och Jordan, rättsläkare. Helt kass serie egentligen. Förstår inte riktigt seriens semiironi och Jordan, som ju faktiskt är centrum för serien, stör mig nåt kopiöst. Helt enkelt bara tidsfördriv om jag inte kan somna. Efter max 20 minuter sover jag garanterat.

Tisdagar kollar halva universum på Depserate housewifes, men inte moi... jag är undantaget som tycker det är en ganska tråkig serie. Brukar kika på helgen om jag inte har nåt bättre för mig, och på tisdagen blir det istället House. Egentligen är det enda som fascinerar mig med serien hur bra Hugh Laury pratar amerikanska. Plotten blev tråkig och enformig för flera säsonger sen. Sällan jag ser ett helt avsnitt utan att somna.
Law and Order börjar 22.00. Originalet av denna serie är den sämsta utan tvekan. Fruktansvärt bleka karraktärer och skådisar. Vem vill se en grumpy old man som cool polis? Not me. Avsnitten bygger på fyndig-fras-klipp ungefär som CSI Miami. Nä, inge vidare, men fullt watchable.

Greys Anatomy på onsdagar tyckte jag till en början va fabulous, men nu är den inte mycket att ha, utan jag kollar mest av ren vana. Jag brukade ladda ner säsongerna och kolla på på helgen i ett streck. Då störde jag mig som fan på upplägget tjej och kille som vill ha varandra, men inte får det p.g.a. div löjliga anledningar (och anledningarna i denna serie var ju top notch löjliga), men nu när Dr.Sheppard och Dr.Grey har varann är det plötsligt ganska ointressant. De snabba replikerna och försök till konstigheter låter mest löjligt och det är ju för sjutton svårt att hinna med så där på kvällen när synapserna i hjärnan är på cooldown.
Jag gillar Law and Order Criminal Intent som kommer efteråt på TV4plus. Dock är Vincent D'Onofrio tyvärr inte med längre utan Chris North a.k.a. Mr.Big tog över 2005 och gör tyvärr inte lika bra jobb. Vad jag förstår har han slutat nu med och Jeff Goldblum ska ta över. Svårt att se hur detta ska kunna bli bra, men vem vet. Tjejen (de rödhåriga korthåriga) har jag mycket svårt för. Hon va med i nån serie om nåt övernaturligt eller nåt och den hatade jag och nu gillar jag inte att se na.

Sketabra start på torsdags-TV med Criminal Minds. Men vad är det med huvudkarraktärer som slutar? Giddeon va ju asrå. Det stör mig lite med denna serie att förekomsten av ordet unsub är större än Nick Stokes tjuranacke. Försökt räkna flertalet gånger, men aldrig lyckats hela vägen igenom. Hur cool är inte Dr. Spencer Reid då? Lätt en idol. Jag vill också va så därna smart.
Toppen-torsdagen fortsätter med Law and Order Special Victims Unit. Här mina damer och herrar har vi serien av alla serier. Bara Chris Meloni i sig gör ju serien till en fullfjädrad 10-poängarne, men sen har vi ju även en stenhård Ice-jävla-T! Och alla de andra med. Alla är ascoola, stenhårda, tuffa och bäst! Mer SVU åt folket och TV-världen.

Torsdagar är lätt min favorit-TV-dag, vilket ju säger sig självt. Måndagar behöver få bort Jordan mot nåt nytt coh det kvickt. Vore inte helt fel med lite Dexter här. Det får va nog med House ett tag nu, men det är hög tid för Heroes att komma igång igen. Snart är det väl sommaruppehåll på hela skiten och lika bra är väl det för då missar man ju allt ändå. Då äter man glass.

Beach 2009

Fenomenet anorexi har alltid fascinerat mig. I Wendela idag står det om en tävling bland unga tjejer att svälta sig så smala som möjligt inför bikinisäsongen. Deras slogan är **Stay strong, starve on**. Smart tjejer! Surfade runt lite på pro-ana sidor och hittade bland annat detta smarta uttalande:

Ni som anser att Ana är en sjukdom, ni har kommit fel, ni kan gå härifrån!

Tack!!!

Att leva med Pro Ana är att välja en livsstil, inte en sjukdom.

Plus att en sjukdom väljer man inte.

Men Ana, kan man välja!

Vi väljer att leva lite sundare, lite smalare

(även om inte jag har tagit mej dit än)

än ni andra.

Vi vägrar dras med i ett samhälle där alla bara blir

TJOCKARE OCH TJOCKARE OCH TJOCKARE.

Vi säger, nej tack jag åt nyss!!!

Sen får ni vräka i er hur mycke mat och äckel ni vill.

Det är helt okej för mej.

Men försök inte att få mej till att göra det samma.

Jag lever med Pro Ana.

Jag lever tillsammans med Pro Ana.

Och jag är inte sjuk.

Bara en aning smartare än ni som inte förstått tjusningen

med att inte äta, se kilona rasa,

och tillslut få känna dom rena, vackra benen.

De rena, vackra benen! Med jisses, tjejen. Att inte inse hur sjukt det låter i sig att tycka ben (jag antar hon menar skelettben och inte just benen man går med) är vackra men att även kalla dom rena. Detta låter för mig ganska fanatiskt och inte är hon frisk inte. En lite lustig upptäckt jag gjorde var att Aftonbladet som idag alltså publicerat denna artikel om det hemska fenomenet har flera Pro-anas på sin egen Aftonbladet blogg. Tänk så det kan bli.

Förra gången jag åkte till Värnamo släpade sig en tjej in och damp ner i sätet snett mitt emot mig på tåget. Hon hade enorma kläder på sig, men man såg att det under inte var mycket mer än ben. Jag skulle uppskatta hennes ålder till cirkus 20. Under resans gång kämpade hon för att ens hålla huvudet uppe och hennes ögon gjorde loopar. I sitt knä hade hon sin handväska som hon kramphöll och då och då tog hon upp en påse med kexchokladbitar som hon öppnade och genast stängde igen och stoppade ner i väskan. Vid två tillfällen stack hon ner näven och hetsade i sig kanske 5 bitar innan hon stoppade ner den igen och blundade och andades ytligt. Det var fruktansvärt att se. Jag ville bara hoppa på henne och trycka ner kexchokladen i halsen på na och skika åt henne hur dum hon var... men det gör man ju såklart inte.... tyvärr. Det var väldigt svårt att få bort synen av henne från näthinnan och jag mådde illa hela kvällen över att den stackars tjejen gör sig själv så illa och inte alls inseer det själv.

Bantning är ju poppis i alla former och hela tiden. Man ska ju hela tiden banta inför nåt eller efter nåt. Just nu alltså Beach 2009. Jag inspekterar på avstånd hur folk runt i kring mig sliter som djur för att gå ner i vikt med hjälp av de mest bisarra dieter. Varje dag kan man ju läsa om nån ny diet i tidningen, nåt nytt bantningspiller och hur du ska gå ner 100 kg på 1 timma genom att vicka på lilltån en gång i månaden. Tack och lov har ju faktiskt dessa artiklar blivit mer och mer fokuserade på tips för att träna sig smal och inte bara mirakelkurer, men fortfarande lovar de lite mer än vad de flesta faktiskt kan uppnå. På min mors jobb kör de nån soppdiet, som innebär att man äter just endast soppa. Pulverdieter var ju poppis på 90-talet när SlimFast kom och sen försvann det ju nästan, men nu tycks det fått ett uppsving igen. Garanterat ner i vikt, men sen då? Pulverdrink resten av livet? Vet inte nån som lyckats längre än just tills den dagen de slutat med pulvret och gått över till mat igen. Kilona som försvann sitter stadigt på plats igen.

På sjukan (USÖ) är det nu ett gäng som hakat på fettdieten (vad den nu kallas) där man ska ta bort kolhydrater och äta massa extra fett istället. Till frukost: Maffig ostbit med smör på. Yummi! Och visst de har gått ner, men brudar hur ser era blodkärl ut om 10 år om ni nu orkar fortsätta så?

Som sagt... jag betraktar och jag förundras. Jag har nånstans förståelse för att man blir desperat, men allt man ju egentligen behöver göra är ju lägga om sina kostvanor och äta normalt. Svaret man får när man säger så är att det inte funkar och är för tidskrävade o.s.v. Jag undrar dock vad som i längden är det mest tidkrävande? Kämpa år ut och år in med meningslösa dieter som tar mer kraft än de gör nytta eller att ge sig fan på att bli sund och lära sig äta rätt. Viktväktarna är ju där de flesta hamnar. Det funkar och du får äta. Om det sen är viktväktarna eller nån annan kostplan är oväsentligt, bara nån säger vad du ska få i dig och i vilken mängd. En annan sak som verkligen funkar är tjockis-operationer. Hos oss han man länge gjort GBP operationer (Gastric ByPass), men de tycks ha fått ett jädrans uppsving på senaste tin. Men även här krävs ju omläggning av kosten, vilket inte alla är med på och blir feta igen. To bad.

Jag säger nu inte att jag äter rätt. Alls faktiskt. Jag är rätt kass på mat. Är en av de där som helst skulle se ett piller som man åt dagligen som innehöll allt man behövde så man slapp tänka på det. Inte för att hålla mig smal eller gå ner i vikt utan för att slippa allt tjafs med min eländiga mag-tarmkanal. Mat skapar smärta och obehag.

Oavsett vad är jag klok nog att förstå att jag blir fet om jag äter snabbmat och godis och anorektisk om jag inte äter alls therefor I'm smarter than you.

För att muntra upp lite avslutar vi med den goda nyheten att Cat Stevens stämmer Coldplay! Hihihohohhahaha. Eller som Peter Wahlbeck skulle sagt: Ta han! Ta han!

Siffror suger!

Jag borde hålla mig borta från siffror... jämt och alltid. De gör mig sur och irriterad. Den värsta formen av siffror är den i statistik. BLÄ! Fick en enkel uppgift idag: Räkna antalet sårrupturer på de blanketter jag skickat in till en statistiker för att se om de stämmer överens. Det gjorde det ju såklart inte och när jag kolla lite till upptäckte jag att i princip inget stämde. Inte ens antalet blanketter jag skickat in. DÖDEN!
Hela eftermiddagen har jag suttit och räknat och räknat om. Jag avskyr siffror. Jag vill inte ha nåt att göra med siffror alls. Eftersom jag inte förstår siffrorna eller tabellerna jag jämför mot har jag ingen chans heller att se vart felet ligger, eller om det är jag som gjort fel (vilket det ju antagligen är eftersom det är jag ju inte kan siffor... en statistiker borde kunna siffor). Så nu har jag ett problem jag inte vet hur jag ska lösa och egentligen hellre vill lämna över till nån annan att lösa. Hur? Varför? Vafan? Vill inte veta av mer siffror nu. Aldrig mer! siffror!


Jag önskar jag kunde skriva om nåt intressantare, men tyvärr siffrorna har tagit över bägge mina hjärnhemisfärer och snurrar runt där som illvettiga myrslokar och suger upp all min energi... både kroppsligt och själsligt. Hua! Better luck tomorrow.

Å en annan sak! Är riktigt stolt över Bäjb idag som utfört den största av bedrifter. :D You da man!

Memento Mori

Haft utbildning för ny personal idag efter jobbet. Att ha utbildning klockan 16-18 efter en arbetsdag är nog inte helt klockrent med tanke på hur ostrukturerat det blev, men de lärde sig nog nåt (hoppas jag), och gjorde de inte det är jag i alla fall inte ensam om att va orsaken eftersom vi var 4 ostrukturerade föreläsare. Hade knåpat ihop en powerpoint-presentation, men den fick de dock inte se. Och hur mycket de minns sen är ju också en annan femma.

De där med minnet är en läskig historia. När jag va yngre hade jag bra minne. jag behövde aldrig skriva ner nåt och kunde alla telefonnummer i huvet. Nånstans under åren försvann de där. När jag upptäckte att jag inte riktigt kom ihåg som förr morfade jag in till en post-it girl. Jag skriver ner saker över allt. Bänken breve spisen i mitt kök är min största anslagstavla. Här sitter post-it lappar hej vilt, jag har säkert 3 olika anteckningblock jag skriver ner saker i och jag har min kalender (som detta år också fått ett tillskott av en liten anteckningsbok jag kan ha med mig och skriva sånt i jag inte kan skriva in i kalendern). Problemet med mina post-it lappar är att de aldrig kommer längre än så... till sin plats vid fläkten. Listan över vad jag ska handla på vägen hem från jobbet sitter kvar där snyggt och prydligt (inte så prydligt, men ändå) när jag kommer hem och har jag tur kan jag stryka nåt från listan som jag faktiskt kommit ihåg att handla ändå. Men... att nåt ser kladdigt ut på lappen gillar jag inte och så föds en ny post-it... och så växer berget med lappar. Nu skulle man ju kunna tro att jag är något av en perfektionist eller pedantiskt lagd, men låt er inte luras, för de orden vet jag knappt vad de betyder. Trots att mina lappar ligger där de ligger får jag en del gjort ändå, men det kan ta sin lilla tid.




Vad gäller långtidsminnet har jag gett upp för länge sen. Det finns inte. Även här var jag en hejjare förr, men det va länge sen. Jag minns inte vad jag gjorde på exempelvis valborg förra året och kommer säkert inte ens ihåg det om nån påminner mig heller. Egentligen borde jag föra dagbok för vissa saker vill man ju faktiskt minnas. Jag kan minnas händelser och platsen de skett på, men om det hände för 1 år sen eller 5 är klippt.

Jag bävar inför en eventuell stundande demens, då det första som förvinner är närminnet som ju faktiskt är mitt bästa minne. Kommer jag då bli helt minneslös? någon form av Memento in real life.

Testa dig själv – vad minns du?

1. När sköts Olof Palme?

2. När gifte sig kungen och drottningen?

3. När dog Anna Lindh?

4. När sändes sista avsnittet av Rederiet?

5. När förliste Estonia?

6. När inträffade reaktorolyckan i Tjernobyl?

7.  När installerades Obama som president?

Jag kan svara på 3 av dessa. Dock bara till årtalet. 1986 dog min farfar och därför minns jag ganska mycket av det året. Tjernobyl och Olof Palme då. Och Obama minns jag som tur är (otäckt vore väl annat), men fråga mig om ett halvår kommer jag nog va osäker. Förresten va väl Anna Lindh 11 sept... men vilket år det var... ingen aning.

Frågorna och ämnet kommer från en artikel i tidningen idag om Jill Price som minns allt. Vad man kan utläsa ur artikel verkar inte det som nåt nöjesfält direkt och får jag välja blir det nog mina post-it lappar ändå.

Why och Why??

Varför går helgerna så fort och varför är jag förkyld igen?

Wonderboy

Dany Heatley, född 21 januari 1981 i Freiburg, Tyskland, kanadensisk hockeyspelare.

Dany inledde sin NHL-karriär säsongen 2001/2002 i Atlanta Trashers och spåddes en lysande framtid.

Dany var 2003 inblandad i en bilolycka där hans lagkamrat Dan Snyder avled. Heatley återhämtade sig och kunde börja spela igen. Heatley dömdes i febuari 2005 till tre års fängelse villkorligt för vållande till annans död. Inför säsongen 2005/2006 tradades Heatley till Ottawa Senators i utbyte mot Marian Hossa och Greg DeVries.

Dany Heatleys är världsmästare 2003 och 2004, dessutom har han två silvermedaljer från 2005 och 2008. Hans totala VM-statistik är imponerande stark. VM 2008 vann han skytteligan på imponerande 20 poäng, 12 mål och 8 assists. På sina hittills fem VM-turneringar har han gjort 32 mål och 52 poäng på 43 matcher. Han har tagits ut till All Star Team tre gånger, blivit bästa forward och MVP vid två turneringar.

Jag upptäckte Dany Heatley 2003 när han spelade sin första All-Star match. Han imponerade med 4 mål (egentligen 5, men det sista var i shootout och räknades inte) och har därmed delat rekord för flest mål i samma All-Star match.
Sen dess har han varit min idol. Jäkla trist bara att han spelat och spelar i så tråkiga lag. Han kan ju inte göra ALLT själv grabben, trots att jag inte skulle bli förvånad om han gjorde det.

Dany Heatley var en av Kanadas mest lysande stjärnor i förra årets VM. På de nio matcher han spelade noterades han för hela 20 poäng, fördelat på 12 mål och 8 assist. Med det vann han så klart poängligan. De fyra senaste världsmästerskapen som Heatley har varit med i, har Kanada gått till finalen. På 44 matcher i VM-sammanhang har han gjort 34 mål och 21 assist, totalt 55 poäng. Han är dessutom Kanadas bästa VM-målskytt genom tiderna.

Hyfsad lirare!


So... nu är jag i Värnamo. Kom 20.11 i går kväll och inledde med en kebabpizza från akropolis. I snart 3½ år har jag undrat varför de kallar kebabsåsen för majonäs här. "En kebabpizza med majonäs" är allmänt vedertaget. Å den är helt underbar såsen! Bästa jag nånsin ätit, men den har dock inte mycket gemensamt med majonäs. Jag tror inte ens den har tillstymmelse till majonäs i sig. Weird.

Sen åt jag choklad... och sen lite chips... och nu har jag ont i magen och ångrar mig djupt. Tänk så det kan bli.

I turn my head to the south

Spännande äventyr väntas idag. Ska åka söderut igen... via Mjölby, Nässjö. Omväxling förnöjer. Får la se hur mycket jag hinner uppdatera bloggen i helgen, men nåt blir det antagligen. Har nog utvecklat nån form av blogg-beroende trots allt. Den är som en kär vän att prata av sig via varje dag... creepy.

So, off I go... efter jobbet d.v.s. som jag hoppas blir betydligt bättre i dag med lite ny energi i form av koffein innanför västen. Hoj people!

Vem fan tror jag att jag är egentligen?

Jag är helt tom idag. Vet inte vad jag vill skriva. Det har varit en sån dag på jobbet... en sån dag när allt från början av dagen ser lugnt ut, men som sedan vänder och blir ett rent helvete av oreda. Pust! Suck! Stön! Allt som kan, och även det som inte kan, har strulat och ställt till oreda i mitt centrala nervsystem. Känner mig inte nöjd med dagens insatser alls och det får en verkligen att tvivla på sin förmåga. Beslöt mig för att göra ett personlighetstest.

Din personlighetstyp:

Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Sjuksköterskor, lärare, administratörer, hemkunskapslärare, barnomsorgspersonal, familjerådgivare, präster, kontorsansvariga, personalvetare, socialarbetare, ekonomibiträden, redovisningsansvariga, tandsköterskor, hemmafruar/hemmamän, receptionister, religionslärare, talpedagoger.

Tja, inte vet jag... det kanske stämmer. Jag har ju i alla fall valt rätt yrke enligt detta och då har jag ju i alla fall gjort nåt rätt i livet.

Schweingrippe Oink Oink

Ut och köp konserver (men för guds skulle inte gris... eller fågel... eller nåt annat djur heller för den delen och kanske inte ens grönsaker heller). Håll fönster och dörrar stängda om grisarna fiser. Ta ut alla sparpengar och lägg dom i sparbössan (som helst inte heller bör vara en gris).


Pandemipanderapanderalla. Visst är det otäckt när ett nytt virus bryter ut och har ihjäl en massa folk. Men att ropa pandemi så fort nåra dör i influensa är enligt min åsikt i klass med den där historien om nån grabb och vargar som ropa och hade sig (eller ropa han om vargar... don't remembersch, men ni fattar poängen) och tillsist brydde sig ingen.

Forskning.se:

En pandemi är en världsomfattande epidemi, där vanligen 25 till 35 procent av befolkningen insjuknar.

Enligt FN-organet UNFPAs rapport State of World Population 2008 är antalet invänare på jorden 6,750 miljarder. Enligt min kalkylator i datorn skulle 25% av det vara 1,688 typ miljarder. Det låter ju ganska otroligt och vi är väl inte riktigt där än vad gäller svininfluensan. Man ska väl dock aldrig säga aldrig.

Det är livsfarligt med den kolosala snabbhet medier har idag att sprida dessa nyheter. Total panik bryter ju ut i stugera och börsen kraschar djupare ner än vad den redan gjort. Och så ska vi framställa vaccin genast! ja, grabbar för det fixar ni över en natt va? och billigt blir det med? Och vilka ska få vaccinet sen? den lilla mängd, om någon, som kan tillverkas. Är det de utsatta, de flesta fattiga byborna i ex Mexico, där smittan är som mest utspridd? knappast va? skulle va om det blev nåt över efter Obama och grabbarna fått sitt götta.

Vem minns SARS-utbrottet idag? 8000 sjuka och 800 dog. Om inte för den där otroligt dåliga miniserien med Eva Röse, skulle man knappt minnas fågelinfluensan heller. Världen är på tok för överbefolkad. Det föds barn hej vilt och folk lever tills de är 100 eller över. Klart det måste rensas ut lite ibland... nature's just taking care of business.

Jag försöker inte förringa allvaret i att blir sjuka och dör, men jag vägrar låta media skrämma upp mig. Jag äter irlänsk köttfärs än i dag (om den är billigast) och vad som komma skall av det får tiden utvisa, men inte har jag blitt skvatt galen än.

Måndagsmisär x minst 4

Får bli två inlägg idag, för jag vill berätta för er vad som hände när en vad som började som en ovanligt bra måndag, visade sig va bland de sämre nånsin:

Discustelse Spidermania
Vid frukostbordet satt jag och drömde mig bort i min längtan efter vindruvorna jag skulle köpa efter jobbet. Snabbt blev jag upplockad (from hell :D) på jorden igen när jag fick berättat för mig om den monsterstora spindeln man hittat i en vindruvsplastlåda från ICA utanför Stockholm. Fyfan, va äckligt! jag köpte senare mina vindruvor, men jag ryser varje gång jag ser lådan och fan vet om jag törs öppna den.

Statens (suckiest jävla) Järnvägar
Jag är vansinnig på Sj Först glad för att i sent läge ha upptäckt att första maj är röd dag (nä, jag har inte lärt mig det än) skulle jag idag boka min vanliga rutt till Värnamo på SJ.
Redan sur för att alla billiga resor redan var borta och nerresan måste ske i svindyr 1:a klass, blev jag ännu mer sur när jag inte hittade avgången 16.27 mellan Värnamo och Örebro på söndagen. Alternativen va inge vidare. Antingen åka runt hela Sverige redan klockan 13 nåning, eller betala en miljard och åka 5½ timma och inte va hemma fören strax innan 23.

Efter lite sökande efter info om var fan min rutt tagit vägen, upptäckte jag att sträckan gick som vanligt mellan Jönköping och Örebro. Skillnaden var att det mellan Värnamo och Jönköping gick en buss istället. Jag misstänkte redan här vad som var i görningen, men ringde SJ för att de skulle kunna förklara sig.
Som landet ligger kommer 16.27-bussen till Jönköping klockan 17.45 och tåget därifrån går 17.54. 9 minuter. SJs gräns för anslutningar är 10 minuter. Detta för att de självklart vet att de är kassa på att hålla tider och vill slippa betala. Så alternativet jag fick va: Ta ett annat tåg eller chansa och riskera att bli fast i Jönköping (om jag skulle hinna boka om innan avgång skulle det funka, men hur stor är chansen att det finns en ledig plats på nästa tåg efter en storhelg).

Doomed
När jag lugnat mig en aning efter samtalet med SJs kundtjänst dök Baby Laban upp. Kirurgen som kollade min magge. Han berättade vad jag väntat att det inte finns ett skit att göra för min mage och att jag helt enkelt får leva med skiten. Han var väldigt gullig och såg nästan skamsen ut att han inte kunde hjälpa mig, men vad hjälper det.

Kvavt och klibbigt
Jaha, tänkte jag när jag kom hem, för att ventilera ur mig mina aggressioner ger jag mig ut på en löprunda i den underbara vädret. Tji, fick jag. Så fort jag klev utanför dörren försvann solen och byttes ut mot ett lilagrått dis. Jag tål inte när det är kvavt. Kroppen svällde som en ballong och med fötter som tegelstenar och en mage i kolik var det omöjligt att springa ens en meter. Jag tog mig dock gående runt det jag tänk, men det va knappt.

Nu ska vi dock inte deppa ihop för att jag haft den sämsta dagen in history, utan vi tar nya friska tag i morgon. Haha, tisdag, stor risk att den blir mycket bättre.