Köksansvar

Köksansvaret i personalrummet på Urologmottagningen fördelas mellan sekreterare och oss i 10-veckorsperioder. De 10 veckorna fördelas sedan på en vecka var bland oss i personalen. Denna vecka är det min tur. Ansvaret innebär att hämta beställda varor, fixa kaffe, duka frukost, plocka disk, springa med sopor till källaren och se till att det ser snyggt ut. Låter kanske inte så värst, men det är ett helvetsgöra när man ska städa upp efter en hel läkarkår. Av nån anledning innebär läkaryrket att man inte behöver ta undan efter sig eller göra nåt annat än komma och ta för sig.

Självklart passar diskmaskinen på att gå sönder denna vecka. Toppen! Mottagningschefen som tror gott om alla, tejpade upp lappar på flera ställen om detta och att alla skulle diska sin egen disk för hand tills maskinen var åtgärdad. Det hjälpte föga kan jag ju meddela. Berget av disk är massivt. Och vad gissar ni svaret från överläkaren är vi tillsägelse? Jo, ett gott skratt, placering av kaffekoppen på bänken och stegande därifrån såklart.

Nu är det ju inte så att detta görs av illvilja eller nåt, utan det ligger helt enkelt inte i en överläkares natur att göra nåt dylikt. (nu ska tilläggas att detta i princip bara gäller de gamla uvarna. ST-läkare och dylikt är uppfostrade annorlunda och diskar snällt sina koppar). De tror helt enkelt att man skämtar. I alla tider har vi försökt att få dessa herrar att ställa sina koppar i maskinen, men endast det är för mycket för dem att förstå. Kopparna ställs prydligt på bänken precis ovanför maskinen istället.



Förhoppningsvis lagas maskinen under dagen för jag tänker då inte diska fler koppar än min egen. Jag tänker ge mig på konststycket att lära gamla hundar sitta. Från och med idag ska jag hålla span och sätta namnlappar på disken och sen får den stå tills den skyldiga ser det och åtgärdar. Simple as that.