Daisy, tandhygienisten, måste vara den underbaraste människan som finns. Hon gick igenom proceduren med mig innan som om det vore första gången man nånsin tog bort tandsten. Hon erbjuöd mig Xylocaingel flera gånger innan vi ens börjat. Jag tackade snällt nej.
Sen börja hon hacka sten. Ungefär varje minut frågade hon hur det gick och om jag vill ha bedövning. Hon var väldigt noga med att smörja vaselin på mina läppar så de inte skulle bli för torra. Varje gång hon kört några tänder stannade hon till och fråga om jag ville avbryta eller om det gick bra att fortsätta. En gång satte jag i halsen när jag skulle svälja och då utbrast hon ett: " Ååå, stackars dig". Gör det ont? Är det jobbigt?
Sanningen var att jag knappt tyckte det kändes alls. Visst kunde det ila till nån gång när hon gick riktigt djupt, men det var ju inget att tala om. Känns inget nu heller. Har ju hört så mycket skräckhistorier om hur det ska isa och vara svårt att äta, men det har jag märkt nada av.
J
ag fick återigen massor med beröm för mina tänder. Visst, nu var de belagda med sten som smugit sig ner lite under tandköttet och in emellan tänderna, men i övrigt tyckte hon jag borstade bra och hade mycket fina tänder för att inte varit där på 10 år. Måste vara gener. Jag kan väl inte direkt påstå att jag skött mina tänder direkt noga (förutom nu sen i maj då). Men nu ska de rås om som om de vore av porslin. De ser extremt vita ut nu också. Chefen frågade faktiskt om jag blekt dom.Vi hann inte med allt. Insidan i överkäken är kvar. De hade ingen ny tid fören 1 december, men de lovade ringa vid återbud. Redan när jag gick hem i dag hade jag ett samtal där de erbjöd mig tid redan på onsdag. Den kunde jag tyvärr inte ta, men det var ju gulligt av dom att försöka ordna så snabbt.
Hänvisningarna nu är att skippa tandtråden ca en vecka och borsta med Corsodyl i två. detta för att hon fick gå ganska djupt ner under tandköttet. Can't wait til tandborstningen i kväll.
No comments:
Post a Comment