Efter att hjärtat kommit igång igen och jag satt mig i soffan på hans rum, började han samtalet lite kryptiskt med att fråga hur jag tyckte vi hade det på mottagningen. Hjälp, vad är han ute efter nu? Det visade sig att han helt enkelt bara undrade vad jag tyckte och det var inte mer med det.
Sen kom han till den verkliga anledningen till att han kallat in mig. Socialstyrelsen har för ett tag sedan gått ut med rekommendationen om att alla cancerpatienter ska ha en kontaktsjuksköterska. Stockholms läns landsting anmanade rekommendationen direkt och införde det och det har höjt kvaliteten på vården oerhört i patientundersökningar. När detta startade försökte jag prata med chefen om detta, men det gick inte riktigt fram och efter åtskilliga försök la jag ner att försöka få honom att fatta vad det var. Trots detta har jag ju jobbat på detta sett i över ett år nu. Det är skillnad när saker kommer uppifrån.
Nu har nämligen vårt landsting fattat vinken och är beredda att satsa på kontaktsjuksköterskan. Satsa innebär alltså pengar. Så vad chefen nu bad mig om var att ta tag i saken och knåpa ner ett upplägg för hur kontaktsjuksköterskan ska jobba. Främst inom min grupp, som ju är blåscancerpatienterna, men som även ska kunna användas till de andra patientgrupperna.
detta ska jag ju självfallet ta på mig. Det är ju ett sätt att visa vad jag faktiskt gör redan i dag och få andra och landstinget att få upp ögonen för det. Jag passade också givetvis på att utnyttja situationen och förhandla mig till et studiebesök i Stockholm, en egen telefon (med egen nummer då) och en till mailadress.
Jag känner mig stolt att få äran att göra detta. Vad skulle doktorerna göra utan oss sköterskor? Återigen ligger vi också före med arbetet i blåscancergruppen, trots att den mesta satsningen ofta går till den stora gruppen med prostatacancer. Det är nog helt enkelt så att we rule!
'
No comments:
Post a Comment