Med morot och piska

Jag hade förväntat mig livliga diskussioner i fikarummet, men det har pratats otroligt lite om valet på jobbet idag. Skönt! Trots att det kommer skrivas i tidningarna om det ett tag framöver är vi i alla fall förbi upptrappningsspärren, eller vad man ska kalla det och det lär ju i alla fall släppas fram lite andra nyheter om några dagar. De sägs ju att allt ska vara klart på onsdag och om ytterligare nån vecka ska den nya regeringen presenteras. Sen får det väl ändå vara nog ett tag.

Dagens tidningar är dock fullspäckade av rubriker. Alliansen segrar, SD blir vågmästare, alliansen vill samarbeta med MP, de rödgröna kommer splittras osv. Det kommer såklart spekuleras hej vilt om ifall alliansen kommer använda sig utav SD eller inte, trots att de säger att de inte ska det. Och om snorkiga MP kommer acceptera inbjudan eller inte. Och spekulera kan man väl göra, men vore det inte skönast för alla om tidningarna bara la ner och väntade på besluten istället? Stadsministern säger ju att han inte tänker ge några besked innan den 5 oktober så låt det då vara tills dess.

Sverigedemokraterna då... 20 stycken Sverigedemokrater ska in i riksdagen... så långt är jag med. Men vad betyder det? Så många artiklar och så många rubriker, men inte en enda som förklarar vad detta egentligen betyder. Kommer de ha nåt att säga till om? Tas inte besluten i riksdagen med majoritetsbeslut? för är det så lär ju inte nåt av deras förslag gå igenom... eller? Vågmästare hit och vågmästare dit. Vad är det egentligen? Vad blir skillnaden om nu alliansen skulle använda sig av SD? KAN NÅN FÖRKLARA!? Ni kanske tycker jag skulle varit lite mer uppmärksam under statsvetenskapen i skolan, men herregud jag hade ju så mycket annat att tänka på då... som på att vara tonåring och ha kul.

Idag slig det mig hur fruktansvärt det egentligen är att SD fick så bra resultat som de fick. Jag är inte dum... jag har aldrig tyckt det var ok, men nu är det lite mer tydligt.

Kent Ekeroth, en av de nya ledarmoterna säger att han vill stoppa 90 procent av all invandring till Sverige. De invandrare som redan bor i landet, i synnerhet muslimer, ser han helst att de återvänder till sina ursprungsländer. Med "piska och morot" ska de ut. Ekeroth är övertygad om att invandringen kommer leda till ett inbördeskrig i förlängningen och tja... med tjommar som han som kan starta det, skulle jag inte bli förvånad.

Invandringen är en känslig fråga... och en svår fråga tycker jag. Jag menar hur är man empatisk och hjälpsam samtidigt som man försöker bevara sitt lands egen kultur. För faktum är att det är ett problem med folk som kommer hit och inte vill anpassa sig efter den västerländska kulturen. Jag vill inte bli misstolkad nu för om jag fick bestämma skulle vi hjälpa alla, men kanske inte nödvändigtvis som vi gör idag. Vi ska inte alls börja kasta ut en massa folk och vi ska inte heller stänga våra dörrar för de som behöver det. Vi måste istället göra om det system vi har, så vi tar emot det vi kan och de som behöver. Det är inte mänskligt att släppa in folk för att sedan kasta ut dom igen efter flera år som vi gör idag. Då är det bättre att sätta spärrar direkt. Och jag tycker faktiskt man ska kunna ställa krav på anpassning. Det funkar inte att ha folk som kommer hit, men inte vill acceptera vårt land. Anpassning handlar egentligen inte om invandring specifikt utan om gäller ju alla. Jag måste anpassa mig till mitt eget samhälle så varför inte dom?

Vi har problem med invandrare vad gäller brottslighet, det är ett faktum. En stor del av de brotts det pratas om i media begås av invandrare. Segregation och utanförskap leder till ovilja att anpassa sig och ett hat mot oss svenska fiender. Inget konstigt i det. Och det är lätt att dra alla över en kant. Det är ju här vi ska lägga våra krafter. Anpassningen goes both ways.

Det är svårt att prata om invandring utan att låta rasistisk eftersom det är ett sånt laddat ämne och eftersom jag inte vill bli missuppfattad lägger jag ner, men vill påpeka ytterligare att det är helt fruktansvärt att SD kommer sitta i vår riksdag.

För Mona Sahlin innebär nog detta slutet. Inte ens hennes eget parti gillar henne. Och hon hade nog aldrig suttit på tronen från början om det funnits någon annan som kunde tagit den. Och däri ligger väl Socialdemokraternas största problem. De har ingen ledare och ingen som vill vara det heller.