Memento Mori

Haft utbildning för ny personal idag efter jobbet. Att ha utbildning klockan 16-18 efter en arbetsdag är nog inte helt klockrent med tanke på hur ostrukturerat det blev, men de lärde sig nog nåt (hoppas jag), och gjorde de inte det är jag i alla fall inte ensam om att va orsaken eftersom vi var 4 ostrukturerade föreläsare. Hade knåpat ihop en powerpoint-presentation, men den fick de dock inte se. Och hur mycket de minns sen är ju också en annan femma.

De där med minnet är en läskig historia. När jag va yngre hade jag bra minne. jag behövde aldrig skriva ner nåt och kunde alla telefonnummer i huvet. Nånstans under åren försvann de där. När jag upptäckte att jag inte riktigt kom ihåg som förr morfade jag in till en post-it girl. Jag skriver ner saker över allt. Bänken breve spisen i mitt kök är min största anslagstavla. Här sitter post-it lappar hej vilt, jag har säkert 3 olika anteckningblock jag skriver ner saker i och jag har min kalender (som detta år också fått ett tillskott av en liten anteckningsbok jag kan ha med mig och skriva sånt i jag inte kan skriva in i kalendern). Problemet med mina post-it lappar är att de aldrig kommer längre än så... till sin plats vid fläkten. Listan över vad jag ska handla på vägen hem från jobbet sitter kvar där snyggt och prydligt (inte så prydligt, men ändå) när jag kommer hem och har jag tur kan jag stryka nåt från listan som jag faktiskt kommit ihåg att handla ändå. Men... att nåt ser kladdigt ut på lappen gillar jag inte och så föds en ny post-it... och så växer berget med lappar. Nu skulle man ju kunna tro att jag är något av en perfektionist eller pedantiskt lagd, men låt er inte luras, för de orden vet jag knappt vad de betyder. Trots att mina lappar ligger där de ligger får jag en del gjort ändå, men det kan ta sin lilla tid.




Vad gäller långtidsminnet har jag gett upp för länge sen. Det finns inte. Även här var jag en hejjare förr, men det va länge sen. Jag minns inte vad jag gjorde på exempelvis valborg förra året och kommer säkert inte ens ihåg det om nån påminner mig heller. Egentligen borde jag föra dagbok för vissa saker vill man ju faktiskt minnas. Jag kan minnas händelser och platsen de skett på, men om det hände för 1 år sen eller 5 är klippt.

Jag bävar inför en eventuell stundande demens, då det första som förvinner är närminnet som ju faktiskt är mitt bästa minne. Kommer jag då bli helt minneslös? någon form av Memento in real life.

Testa dig själv – vad minns du?

1. När sköts Olof Palme?

2. När gifte sig kungen och drottningen?

3. När dog Anna Lindh?

4. När sändes sista avsnittet av Rederiet?

5. När förliste Estonia?

6. När inträffade reaktorolyckan i Tjernobyl?

7.  När installerades Obama som president?

Jag kan svara på 3 av dessa. Dock bara till årtalet. 1986 dog min farfar och därför minns jag ganska mycket av det året. Tjernobyl och Olof Palme då. Och Obama minns jag som tur är (otäckt vore väl annat), men fråga mig om ett halvår kommer jag nog va osäker. Förresten va väl Anna Lindh 11 sept... men vilket år det var... ingen aning.

Frågorna och ämnet kommer från en artikel i tidningen idag om Jill Price som minns allt. Vad man kan utläsa ur artikel verkar inte det som nåt nöjesfält direkt och får jag välja blir det nog mina post-it lappar ändå.