Mamsens dag

Nu ska vi tala lite om
min mamma Annika Eklund
Hon är såklart den bästa. Vid 16 års ålder födde hon min syster Camilla och uppfostrade henne helt alena. Kan inte varit lätt, men hon gjorde ett strålande jobb. 12 år senare kom jag, och med mig, mitt herrskap kan det inte varit lätt. En revolutionär av sitt slag. Men hon lyckades med det med och jag blev ju ganska ok tillslut, trots att det såg mörkt ut ett tag.

Dagen och mamma till ära tänkte jag att jag skulle göra nåt som inte hör till vanligheten i mitt liv, nämligen baka. Mamma är inte så förtjust i sötsaker, så morotskaka (eller muffins blidde det ju då) tänkte jag skulle va ett alternativ till gräddbakelse. För att försäkra mig lite mot total katastrof köpte jag sån färdig mix... kan väl inte misslyckas?! eller? Jodå, visst kan de det!

Själva muffinsarna blev riktigt bra, men kolla glasyren! Rör ihop pulvret med 2 tsk vatten och 50g smör. Vispa kraftigt tills smeten blir vit och luftig. Japp, precis så gjorde jag... bara det att den blev aldrig vit och luftig. Höll på i säkert 15 minuter på snabbaste på elvispen. Tillslut gav jag upp och tänkte den kanske blev vit när den stelnar... men den stelna inte... utan som äggtoddy ligger den som en kletig massa kring muffinsarna. Men det smaka bra i alla fall och det är väl huvudsaken... schyssta?

Så, på självaste mammas dag har vi (jag och mamma alltså) cyklat hemfjärden runt. Så var inte planen, utan vi skulle ta en kortare resa med fika, men när vi kommit en bit kändes det roligt att fortsätta. Hur långt kan 40km va egentligen? Alldeles för långt!!! Jisses. Det måste va mer, men alla sidor jag hittar på nätet påstår att det inte är det. Konspiration! Jag vill härmed officiellt be mamma om ursäkt att jag drog oss in på detta äventyr. Första halvan (vi cyklade södra delen först, vilket verkade va fel eftersom alla andra cykla åt andra hållet) va inte så farlig och riktigt mysigt va det (det är otroligt fint runt Hjälmaren), men andra halvan va inte nå vidare kul... landsväg och upp- och nerförsbackar. Nu sitter jag här i min soffa, röd som ena kräfta, fötter som bultar och ett skrev som aldrig mer kommer bli detsamma. Största kudos till mamma som kämpa stenhårt!!! Du är helt enkelt bäst!


Andra mammor värda att nämna idag är mina två systrar: Camilla, mother of three beautiful american children (Jordan, Sydney och Noah) & Ingela, mamma till två goa värmlänska pojkar (William och Alexander). Och så bullbakande sväris Sonja föståss (mamma till Patrick, Catrin och Christian).