Home sweet home

Nu är jag äntligen hemma. Det har varit mycket trevligt på alla sätt och vis, men gud va skönt det är att komma hem.

Mamma hämta upp mig och så drog vi direkt till Kumla och Rolles grav med blommor (hann ju aldrig dit i tisdags när han fyllde). Jisses vad det är fin där nu. Blommor överallt. jag är så superkass på blommor att jag redan glömt vad de hette som jag köpte, men de skulle va hållbara och det blev lovely där bland alla andra blommor. Jag gillar kyrkogårdar. Det är en sån lugn stämning och mysigt på nåt sätt. Kanske låter sjukt, men jag kan inte rå fört.

Vi tog en liten repa i Kumla efteråt. Tänk vad det ser annorlunda ut nu mot när jag bodde där. Enligt mamma har folkmängden bara ökat från 17 000 till 20 000, men det är ju nya hus precis överallt så det känns som det växt massor. Undrar om Vivi jobbar kvar på posten. Vivi var den som visste allt om alla... till och med sånt som stod i förseglade kuvert konstigt nog. Och som min arbetskollega sa häromdagen var det ju lite lustigt att brev alltid kom fram till rätt person även om namn och adress var fel. Om man bortser från att det ÄR just Kumla, det lilla helveteshålet jag blev dömd att växa upp i, är det riktigt mysigt i de nya områdena. Då det är bra mycket billigare med hus där har många Örebroare flyttat dit och hållar man sig därute på kanten och åker till Örebro och jobbar osv kan man kanske bo där utan att ha nåt med Kumla att göra. Fast, nä fan... skulle aldrig våga riskera det. Kumla är djävulens avkomma, fördärvets hemvärn och bakdanterits Mekka. Fångarna på anstalten är de enda som förtjänas förvaras där. Jag är glad jag kom därifrån när jag gjorde.