Minns ni Frasse, Janos och Hilding?

Det tog mig två timmar att komma hem från jobbet idag. Hela sjukhuset verkar vara i uppror just nu. Så är det alltid inför sommaren. Man ska beta av så mycket som möjligt inför semestertider och stängda vårdplaster och kallar därför in så mycket man bara kan. Att personalen går på knäna hör till och inget nån lägger en extra tanke på. Man märker dock en lätt irritation hos de flesta. Undersköterskorna gnäller över vårdtyngden och att sköterskor och läkare är stressade. Ssjuksköterskorna ränner runt och försöka hinna med ut- och inskrivningar, se till att det finns sängar och platser till alla, ta hand om de nyopererade och köra iväg näste man som ska inför skalpellen och samtidigt försöka få tag i kommunsköterskor för att få hem de äldre. Sekreterare sliter sitt hår med försvunna journaler och för att hinna i skriva ikapp de veckor de ligger efter. Läkarna muttrar och gnäller för att det är sån oreda och så mycket patienter som ligger utspridda över hela sjukhuset (s.k satellitpaitenter) för att de inte får plats.

Och samtidigt sitter de som planerar tillbakalutade i sina maffiga skrivbordstolar i läder med fötterna på bordet och säger "Det blir nog bra det här. Vi har full koll inför sommaren detta år". Vi andra ser ett mönster... konstigt nog gör inte dom det.

Hur som helst, efter en dag som ovan beskriven, lämnade jag jobbet tidigare då det skulle va information från kirurgen som flyttar ner till oss över sommaren (och jag ändå inte ska va där) och 15.09 klev jag utanför portarna. Efter ca 10 meter träffade jag två kollegor på väg till IKEA för att köpa grejer som ska piffa upp personalrummet på mottagningen lite. Vi stod och tjöta ena stund innan jag traska vidare. Gick en lite omväg för att väva in dagens motion (pallar inte nån annan form av träning efter träningsvärken jag åla mig i söndags). Sneddade över Karl Johansparken och traskade rakt på Jojo och hennes arbetskamrat som satt i sola vid smörgåsbutikens utefik. Det var bra länge sen jag träffa Jojo, så där stod jag som fastklistrad en bra lång stund och tjöta om allt och lite där till. Efter säkert en timma tog jag mig vidare... kanske 10 meter innan jag råkade på Gunnar (Cillans far och bagare på Helins konditori). Mycket trevlig man den där Gunnar och jag passade på att lägga in min beställning på hans utsökta pärontårta till min 30-årsdag den 4 oktober. Det gäller att vara ute i god tid. Efter ytterligare 10 meter fick jag en krycka i ryggen och det visade sig vara Natte som igår blev sjukskriven då han har ont i ett knä efter att ha suttit på huk eller nåt. Vi tog sällis in till Glade Turken och sen hemåt.

WILLIAM En given succé! Består av sockerkaksbottnar och är fylld med vaniljkräm, grädde med päronarom och päronbitar. Tårtan är insvept i marsipan med smält chokladtryffel, flagad mandel pryder kanten.

17.19 klev jag innanför min dörr. Nu ska ni veta att det normalt tar ca en kvart att gå hem från jobbet, så som ni förstår är detta en anings fördröjning. Dock inte mig emot. Solen skiner och efter imon när jag är klar på jobbet är jag ledig ändå till måndag morgon. Med nåt sådant framför sig känns det mesta ganska lättsamt.