Mycket vuxen kväll

Jag är nästan precis hemkommen från Anna och hennes lille tjej. Gu, vilken gobit. En sån där liten knubbis med valkar och dubbelhaka. Bland det första som hände var att Anna placerade ungen i mitt knä och jag tog emot henne med stela armar. Efter ett tag slappnade jag dock av för det var ju inte så farligt. Ungen dreggla lite och flina och så gjorde hon inte så mycket mer. Skrek inte eller nåt. Kanske skulle jag klara av en egen sån en vacker dag.

Emma hade fixat present från oss i form av en sångpåse... som helt enkelt inte är mer än en påse, med goseprylar i som man ska plocka fram och sjunga en sång efter. Typ då... tar man upp spindeln kan man sjunga Imse vimse... Tja, jag vet inte, men enligt Emma är detta en mycket poppis pryl balnd ungar. Lätt roade saker de där små.

Emmas grabbar var det lite mer action i. De levde runt som om de gick på crack och sluka äppelkakan som Anna bakat i ett nafs. men även de var hur gulliga och goa som helst. Riktigt trevligt hade vi. Mina 30 år till trots kände jag mig väldigt ung och oerfaren där breve Anna som är jämngammal och Emma som är två år yngre, som verka väldigt vuxna med sina barn.

Innan jag gick till Anna tog jag vägen över stan och köpte mig ett par löparvantar och fyndade en träningsthisha på Stadium i den typ jag eftersökt länge.

Det var riktigt kusligt att gå hem. Anna bor i Örnsro och för att komma hem var jag tvungen att passera parkerna vid Svartån. Inte en lampa lyste och det var inte lätt att gå i totalt bäckmörker. Det är alltid så kusligt att gå ute på höstkvällarna... innan man vänjer sig helt vid att det är så mörkt, men samtidigt är det nåt lugnande över det tycker jag. På håll skådade jag kråkslottet jag skrivit om tidigare och det var skrämmande likt det på bilden i mörkret.

Nu är det bara fredag kvar på arbetsveckan. Det är riktigt skönt, för av någon anledning har jag varit skitstressad hela veckan. Finns ingen direkt förklaring till varför. Visst har jag haft ganska mycket att göra, men inte på nåt vis mer än normalt. När jag väl kommer in i en sån stresscykel är ledigt ofta det ända som hjälper. Magen slås ut på en gång och därmed även orken och humöret. Det i sig gör att träningen går sämre som i sin tur leder till ännu sämre ork och mer magont. Evil spiral de därna.

Kvällen börjar lida mot sitt slut och jag har en del pyssel kvar innan jag kan krypa till köjs så det är bäst att fröken Svärd sätter lite fart.