Hade väntat att vakna upp genomtäppt och kraxandes som en kråka, men jag mår konstigt nog bättre! Inte bra, men bättre. Kan det va möjligt eller drömmer jag? Kroppen är som ett stort blåmärke, men det kan jag ta. Tänk om det inte blir värre än såhär. Har väl aldrig hänt förr, men jag klagar då inte.
Solen skiner också! inte ett moln på himlen! Med lite kaffe innanför västen ska ni se att det blir människa av mig idag.
No comments:
Post a Comment