Alive, but definitly not kickin'

Jag klarade mig igenom dagen, trots min ömmande hals. Men jag var redo att ge upp åtskilliga gånger. Förmiddagen var värst... frusen, taggtråd och nys. Som tur var, kan man väl säga, hade vi så fullt upp att jag inte han känna efter allt för mycket.

Efter lunchen (som jag fick köpa i matkällaren, efter som arbetslunchen va inställd utan att nån visste om det, Grrr) fick jag nya krafter och kunde kämpa mig igenom eftermiddagen med. Att gå hem var egentligen aldrig nåt alternativ, för att låta mina kamrater gå en man kort hade resulterat i kvällsarbete för dom och så taskig kan man bara inte vara.

Men nu... efter att ha kommit hem och slängt mig i soffan, känner jag mig mer ynklig än nånsin (som varje gång man blir sjuk) och undrar va sjutton jag ska göra nu. Jag vill inget hellre än att bara bädda ner mig och inte röra mig en millimeter fören detta gått över helt. Detta innebär dock att det blir avbokningar av patienter i morrn och det är varken lätt eller populärt.

Ur Anna Bäséns Medicinbloggen:

"Farligt att gå sjuk till jobbet"
Att släpa sig till jobbet fast man är sjuk är inte tappert utan bara dumt. För det kommer surt efteråt och leder till ännu fler sjukdagar i förlängningen. Det visar en svensk studie som nu presenteras i juninumret av den vetenskapliga tidskriften Journal of Occupational and Environmental medicine.
Gunnar Bergström vid Karolinska institutet i Stockholm har följt över 6 000 anställda i privat och offentlig sektor. Under studiens första år hade 19 procent av de offentliganställda pch 13 procent av de privatanställda mer än fem dagars ”sjuknärvaro” på jobbet. Dessa anställda hade 40 till 50 procents högre risk att ha mer än 30 (!) dagars sjukfrånvaro det kommande året.
Slutsatsen: Att gå till jobbet när man är sjuk är direkt kontraproduktivt – och faktiskt en hälsorisk.
Och inte minst är det illojalt mot både arbetskamrater och arbetsgivare att gå till jobbet - och riskera att smitta ned andra med exempelvis influensa och kräksjuk.

Japp, håller med till punkt och pricka, och de där vet väl alla egentligen, men varför känns det då så fruktansvärt mer illojalt att lämna arbetskamraterna och patienterna i sticket? Jag har ingen aning om vad jag ska göra och kan väl bara be till förkylningsguden att låta mig va denna gången.