The greatest worth is self-mastery.

Vaknade av klockan i morse. Slängde likt en robot benen över sängkanten, släpade mig in på toaletten som om jag hade 10kgs hantlar fasttejpade på alla lemmar. I spegeln såg jag, med mycket dålig skärpa, ett par knällröda ögon stirra på mig. Trots att jag inte kunde fokusera tankarna på vad jag egentligen höll på med, var jag var eller vem jag ens var, lyckades jag som tur var trycka på knappen till kaffebryggaren och med lite mocca innaför västen började jag så småningom vakna till liv.

Detta är ju raka motsatsen till mitt vanliga alerta morgon-jag. Det beror på en natt full av drömmar... mycket obehagliga sådana. Månen är till 99% full just nu och jag drömmer alltid skumma drömmar vid fullmåne. Vaknade flera gånger inatt, kallsvettig och livrädd. Just då mycket väl medveten om vad jag drömt och i det där mittemellan-landet där man inte riktigt kan skilja på dröm och verklighet. Två gånger gick jag upp och säkrade lägenheten från onda andar... eller vad det nu var jag drömde om. Jag fick sätta om timern på TVn flera gånger för att det var så himla obehagligt när det var tyst. Tror inte jag sov speciellt mycket i ett streck och det har alltså satt sina spår på även den mest morgonpigga varelsen på jorden.

Vad drömde jag då, undrar ni? och det undrar jag med ska ni veta. Vad jag kommer ihåg av min min dröm är inga zoombis som jagar mig eller onda andar eller mördare som vill ha tag på mig, utan det är... och håll i er... en man i vita trikåer! Såna lite glansiga... superherosuit. Jag ser inte huvudet så jag vet inte vem som var i trikåerna, men han hade ölmage och en väldigt djup kameltå (a.k.a pungklyfta). Och så stod han vid en röd rostig bil, utanför ett rött trähus med vit veranda i skogan. Låter skrämmande va? I.o.f.s. ÄR det ju ganska skrämmande i sig med en fet man i trikåer, men kanske inget man vaknar kallsvettig över. Måste blitt kortslutning i synapserna helt!

Hur som helst hoppas jag denna natt blir utan både mardrömmar och män i trikåer.


Veckans projekt
Ska prova nåt nytt denna vecka. Nåt så urleda tråkigt. Ska äta alla mina måltider vid köksbordet. I en tidning läste jag om mindfulness... nåt Buddistiskt jidder om att slappna av och att man därigenom kan få ro i magen, eller närmare bestämt:

"Mindfulness handlar om sinnesnärvaro. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick."

Oroa er inte... jag har inte gått och blitt spirituell på nåt sätt. Det jag läste är väl nån del av det antar jag och var specifikt för träliga magar. Jag är som jag nämnt tidigare beredd att testa det mesta vad gäller få bukt med min träliga mage och detta låter ju betydligt mindre plågsamt än min detoxkur. Det låter simpelt. Äta i lugn och ro vid köksbordet. Mitt köksbord är långt ifrån väl använt i matsammanhang ska ni veta. Fungerar mest som avdumpningsplats, men nu har jag städat av det och ska inta mina mål där. Tänker ge det en vecka till att börja med. Jag har mycket svårt att se mig själv kunna sitta och äta och bara koncentrera mig på just ätandet.. ingen TV, ingen dator... Låter ju så tråkigt att man hellre skulle hoppa över att äta, men vem vet, kanske gillar jag det i längden.

För att jag inte skulle ge upp redan från start, gick jag ut lugnt ikväll med att sitta vid köksbordet, men med Länsposten (som jag av nån anledning fått) som förströelse. Det gick ok faktiskt, trots fruktansvärt tråkig läsning. Mer om denna stora prövning latersch.

David Carradine 1936-2009

Ännu en suverän skådis som gått ur tiden. Sexlekar, självmord eller Kung-Fu sekt spelar ingen roll. Han va jälla bra på att spela skurk i alla fall.

R.I.P