Bilbesiktning imon

Idag har jag betalt in 530 kronor till Falck för att få deras vägassistansförsäkring. Känns som en billig penning för den servicen. Även om jag känner att min tilltro till Atosen börjar komma åter känns det tryggare att veta att jag kan få hjälp och framför allt HUR jag kan får hjälp om det nu (gud förbjude) skulle ske nåt liknande igen.

Jag har även bokat tid för besiktning. I morrn redan och jag är livrädd... av två anledningar. Den första är så enkel som att jag aldrig besiktigat en bil förut och jag har ingen aning om hur det går till eller hur man gör. Har fått förklarat för mig, men min nervösa själ känner sig inte helt trygg ändå. Hoppas man slipper köra upp på nån ramp eller liknande för då kör jag säkert av och bilen välter eller nå. Den andra anledningen att jag är nervös är för att det vore ju så typiskt om de hitta nåt annat fel på bilen som jag måste åtgärda och som kommer kosta mig ytterligare en förmögenhet. Typ ett stort rosthål på nåt bärande som gör att bilen är helt obrukbar eller nåt. Fy, vad lissen jag skulle bli då. Kanske skulle jag i alla fall vänta tills efter påsk så jag kan köra den fram och åter till Göteborg i alla fall en gång till. Nä, ingen mening att vara nervös... det går som det går. Borde i alla fall inte ge nåt konstigt utslag på datorn efter den genomgång den nu fått.

Nu minns jag inte riktigt exakt vilket datum jag köpte bilen men det var ju i mars... vilket betyder att jag firat ett år med Atosen. Tycker om han väldigt mycket trots att han är strulig mot mig. Hoppas vi haft vår kris nu och har en ljus framtid framför oss.

Påskvecka nurå. Inget märkvärdigt har hänt ännu förutom att jag är köksa på jobbet... IGEN! Känns som det blir oftare och oftare. Det är så utleda tråkigt och jobbigt att springa och plocka ur den där jäkla disken hela tiden. Personalrummet är trångt och vi kör disk som i ett storkök i vår lilla hushållsmaskin. Idag gick dessutom min köksakollega Emma hem med sjuka så det blir la jag allena denna vecka. Tur det i alla fall är en dag mindre. I köket har vi också fått ett helt enormt påskägg. Ingen vill ha godis hos oss eftersom ju kvinnfolk konstant bantar men likt förbannat står det godis där hela tin. Antar man ska va tacksam, men jag kommer ju äta ihjäl mig.

Förresten gick det åt skogen med mitt springande idag. Årets kallaste dag typ. Nordanvindarna från helvetet. Men... jag skippade inte träningen för det utan körde ett rejält jobbigt crossfit-pass här hemma tills jag nästan trilla ihop. Hoppas kunna springa i morrn. Det ser ju inte direkt ut att bli varmare men så länge det inte blåser isvindar har jag inget emot att träna när det är lite kyligt. Tvärtom faktiskt trots att jag är en fryslort av rang. Ja... vi får la se hur morgondagen blir... kanske är jag så deppig efter besiktningen att jag inte känner för nåt alls. Eller kanske är jag så glad att jag springer en mil på lätta pigga ben :).