Här satt jag senare... med en cykel i vardagsrummet eftersom den inte hade nåt lås. Jag kom dessutom in upp på den trots att den skulle vara unisex. Jaha, vad ska jag göra med den där tänkte jag irriterat, för hur kul är det med en cykel man inte kan använda som man dessutom måste förvara i vardagsrummet? Cykeln är idag i bruk... eller nja... den var innan Christian fick bil igen. Men den trivs bra i cykelstället på Karlsdal i Värnamo.
Anyway... anledningen till detta cykeltjöt är att "cykeln på köpet" tydligen blev Dogge Doggelitos räddning. Låter ju otroligt trivialt vid första anblicken, men när man läser förstår man ju vilket helvete Dogge gått igenom med dödsfall av fru och barn och användande av droger. Rohypnol, hasch, marijuana, amfetamin och kokain tog han, men kravet för att få göra ”Cykel på köpet”-reklamen var att han var drogfri... så det blev han. Starkt Dogge!
Några år senare blev jag bestört när jag efter ett par år på sjuksköterskeutbildningen såg denna samma tjej när den nya kullen kom. Hon? Sjuksköterska? Hon är ju sjuk själv. Vid den här tiden var hon pluffsig... såg ganska hälsosam ut. Det kanske går bra de där då. Icke då. Efter nåt år var hon åter skinn och ben och till sist hoppade hon av skolan... jag såg henne i alla fall inte mer.
Och gissa vem som kom in på passet idag? Jo, samma tjej. Slitaget på kroppen hade tagit ut sin rätt. Hon såg ut som de hemskaste bilderna på Madonna som publicerades för ett tag sen. Senig, benig, grå, gammal, tovig, torr och mycket seg i sina rördelser. HEMSKT! Hur kan det gå så långt? och hur kan det pågå så länge? Det är säkert snart 10 år sedan jag såg henne för första gången och det är uppenbart att hon håller på likadant idag. Det är fruktansvärt.
No comments:
Post a Comment