Nä, jag måste ignorera min ilska. Jag är ju absolut ingen arg person egentligen. Inte alls, men nu har det gått över gränsen och jag kan inte hjälpa det. Det krävs inte mycket för att kicka igång det och jag är trött på't. Jag måste försöka lägga ner. Ignorera. Inte bry mig så mycket... och bli glad igen.
Kanske jag kan koncentrera mig på att solen och värmen är på väg tillbaka. Och att man snart är ledig i MASSOR med dagar. Lovely minst sagt.
1 comment:
Handlar egentligen inte om män, utan mer om svaga krakar som vill mer dom mäktar med, vissa lever mer på "titeln" chef än vad det verkligheten
betyder
Post a Comment