Vasaskolan - The end

Jag är inte kry i kroppen. Jag är inte uttalat sjuk. Jag har inte ont i halsen eller har feber, men jag har kroppsliga symtom som tyder på att nåt är i obalans. För det första... Jag sov ju till klockan ringde. Inte normalt alls. För det andra tycktes jag inte vakna ordentligt fören långt in på dagen. Jag är svullen och orolig i magen. Jag är trött i kroppen. Var helt slut när jag kom fram till jobbet och tog mig knappt uppför trappen från omklädningsrummet i källaren. Jag är frusen inifrån och det hettar i ansiktet. Jag har ont i hela kroppen och det finns inte en chans att jag orkar träna. Och framför allt... det mest uppenbara symptomet. Jag är otroligt sugen på varma mackor med makrill som jag alltid blir när jag blir sjuk. I morse kända jag mig faktiskt riktigt risig och lång stund i på morgonen mådde jag riktigt illa, men under dagen tycks det gett med sig. Dock är jag så trött nu att jag inte vet vad jag ska göra... jag orkar inte göra nåt.

Det gör mig deppig att inte vara kry. Dessutom har jag fortfarande problem med de där låtarna och minnena i huvudet som jag skrev om igår. Och som om om jag inte vore deppig nog....

Jag gick förbi min gamla älskade högstadieskola på vägen hem och fick till min förskräckelse se detta. Jag visste att den var nerlagd, men att den skulle rivas hade jag ingen aning om. Inte för att jag vet vad man ska med en gammal nerlagd skola till, men detta gör mig otroligt ledsen.

Det är så mycket i denna stad som är rivet och ombyggt sen jag var tonåring. Victoriahuset, Loftet, Contan... allt är borta och kvar finns bara minnena hos oss som var där när det begav sig. Och så nu skolan. Fy, va sorgligt. Tänk vad mycket man är med om under sin högstadietid. Tänk hur jäkla tuff man var, hur mycket man hatade lärarna och hur lite nån vuxen förstod. Och framförallt hur man visste allt bäst.

Förmodligen kommer det inom kort stå bostadshus på skolgården. Om några år kommer skolan och dess historia vara bortglömd. It's the end of a highschool era.