Tack för alla dessa fina år

I totalt spöregn begav jag mig till Fallen denna morgon. Korrektion, Karlslund. Det jag kallar Fallen är ju alltså området kring Karlslunds herrgård. Fallen ligger ju egentligen en liten bit upp, men för mig är det Fallen. Hur som helst... det öste ner, men jag tycker faktiskt det är allra skönast att springa när det regnar, inte så mycket som när jag åkte dock, men när jag väl kommit en bit lugnade det sig och tillslut duggade det bara lite och solen tittade fram emellanåt.

Jag sprang samma vända som sist, men vid herrgården samlade jag nya krafter och gav mig på trapporna. Jag räknade till 72 trappsteg. Emellan varje etapp går det en seg gång ganska brant (ser inte farligt ut på bilden, men det är brantare irl) uppför. Nu var den dessutom blöt och fruktansvärt hal. Nerför tog jag den lilla stigen till höger om buskarna. 5 varv pallade jag innan jag höll på att falla ihop av utmattning. Det bränner lite i lårmusklerna nu.


När jag kom hem upptäckte jag det hemska. Mina älskade älskade Nike Vomero 2+ är döda. Dessa skor har varit mina absoluta favoriter genom alla löparskor jag ägt. De är dessutom de allra första jag nånsin skaffade och antagligen vad som fick mig att älska att springa. Eller rättare sagt mamma skaffade dom åt mig. Jag provade ut dom här hemma i Svedala och sedan fick mamma ge sig ut på jakt i Washingtons omnäjd för att hitta och köpa dom. Det är några år sedan nu, så de har hängt med bra länge. Den normala livslängden på löpardojor är ju endast typ ett år.

Egentligen borde jag slängt dom rakt i sopen, men det har jag inte förmått mig till ännu. De står på sin plats i hallen. Jag har så svårt att göra mig av med nåt jag tycker så mycket om. Jämför med en heroinist och dennes fyllda spruta. Jag hade en gång ett par mysbyxor täckta i hål och ett par sandaler där sulan knappt satt fast allt längre. Dessa skor och mysbyxor hängde med långt efter dödsdatum och det slutade med att Christian fick riva sönder dom till trasor och tvångsslänga för att jag skulle kunna slita mig.

Så ska det inte bli med dessa skor. Jag har ju ett gäng andra hela par står där också. Jag anser i alla fall att de fick en värdig sista löprunda i underbar miljö. RIP.